Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Kultur. I den schweiziska kantonen St. Gallen är det numera möjligt att cykla sig genom ett nyreparerat bibeläventyr. 8.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. I dag, fredagen den åttonde augusti är en populär vigseldag, meddelar Helsingfors kyrkliga samfällighet. 8.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Sex personer som skrivit ut sig ur kyrkan bildar egen församling i Vasa. 7.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. – Varje sjökvarter med självrespekt har ett sjökapell, säger Guy Andersson i Mariehamn. Det tog ändå tio år innan hans idé om ett rum för stillhet och eftertanke i Sjökvarteret blev verklighet. 7.8.2008 kl. 00:00

Ledare. Den turkiska författningsdomstolens beslut att med en rösts övervikt inte väcka åtal mot landets regerande AKP-parti har fått folk världen över att dra andan av lättnad. Men den ena rösten löser inte problemet demokrati i ett islamskt land. 7.8.2008 kl. 00:00

Människa. Anna-Lena Högnäs är delägare i en bybutik, trots att hon helst skulle skänka bort saker i stället för att sälja dem. 7.8.2008 kl. 00:00

Nina Österholm. Intervjutid 12:55–13:15, Österholm, Kyrkpressen. Furstliga tjugo minuter intervjutid reserverad – bara för mig! Suck! 7.8.2008 kl. 00:00

Kultur. Som vanligt finns det en präst med i den finländska OS-truppen. I år är det idrotts- och studentpräst Leena Huovinen som representerar den evangelisk-lutherska kyrkan under sportevenemanget. 6.8.2008 kl. 00:00

Teologi. – För den postmoderna generationen är det inget problem att ha en världsbild som inte hänger ihop. Vi är vana att leva i ett spänningsfält, i en paradox, säger Daniel Björk. 6.8.2008 kl. 00:00

Världen. Barndomen är kort i Etiopien. Tidigt måste alla arbeta hårt, små flickor gifts bort. Att flickor också har rättigheter är ingen självklarhet här. 6.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkoherde Joe Brandt har polisanmält Ålandstidningens chefredaktör och två av tidningens reportrar för grov ärekränkning. Också Kyrkpressens chefredaktör Stig Kankkonen har fått en polisanmälan på halsen, liksom kyrkofullmäktigeordföranden i Jomala, Kenth Häggblom. 5.8.2008 kl. 00:00

Kultur. Personal från Kvevlax församling deltog i Botniacyklingen och trampade 67 kilometer med start och mål på Norrvalla i Vörå. 5.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vad som uppfattas som en välsignelseakt av ett registrerat parförhållande har lett till fyra anmälningar till domkapitlet i Esbo. Vad är förbön, vad är välsignelse, vad är en andakt i samband med en fest? 5.8.2008 kl. 00:00

Världen. Denna vecka hålls den sjuttonde internationella aidskonferensen i Mexiko. Under veckoslutet samlades kring 450 religiösa företrädare till en förkonferens för att agera i kampen mot aids. 5.8.2008 kl. 00:00

Kyrka. I dag uppmärksammar Vanda svenska församling det faktum att det gått 1750 år sedan Laurentius, Helsinge kyrka S:t Lars skyddshelgon, led martyrdöden med en vandring i helgonets fotspår. 5.8.2008 kl. 00:00

Helsingfors. Målet är en avkastningen på samfällighetens tomter på tre procent, i stället för fem procent som befarats. 15.5.2017 kl. 10:53

Kyrkomötet. Situationen vid kyrkomötet förra veckan, när Leif Nummela avbröts av ordförande Kari Mäkinen i sitt anförande, har väckt diskussion. Nu har Kari Mäkinen kommenterat det som hände. 12.5.2017 kl. 09:00

tro. I del fyra i Karin Erlandssons serie om tro beklagar hon sig över att det bara är i ett sammanhang som hon som författare har svårt med ord. När hon ska be. 11.5.2017 kl. 14:01

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28