Väckelserörelsen

Ledare. Den värsta utskrivningsstormen verkar vara över och kyrkan kan dra en suck och börja inspektera vad som blev kvar. Borgå stift kan konstatera att de svenska församlingarna inte drabbades i lika stor utsträckning som på finskt håll. Därmed inte sagt att blåsten, och än mindre arbetet, är över. Vinden drar fortfarande, men den för med sig både utmaningar och möjligheter som kyrkan just nu har stora möjligheter att förvalta rätt. 28.10.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Paavo Rautio, ledarskribent i Helsingin Sanomat (22.10), sätter med en träffande retorik ord på det som har hänt: en väckelserörelse med kyrkliga förtecken har dragit över det finländska samhället. Dess absoluta hjärta hittar man i vanliga familjer, vanliga vardagssammanhang, vid kaffebord och i skolor. Fostrare har fått besvara frågor om tro och människovärde – och ofta fått treva i minnets gömmor efter det de hört i skriftskolan och på religionstimmarna. Rautios slutsats är att det släkte som nu växer upp troligen är betydligt mer kyrkokritiskt än sina föräldrar, och obevekligt mot det som de uppfattar som kränkningar av människors värde.

Men samtidigt handlar det här om ett tillfälle för kyrkan: Nu är folk intresserade av vad som sägs och lärs! Då skulle det ju gälla att tydligt kunna säga vad det är man har att komma med.

Parallellt med klicka-ut-fenomenet växte en annan reaktion. De vanliga kyrkomedlemmarna vaknade. De som förment brukar kallas de passiva, men som lika väl kunde kallas de tysta. De började synas i tidningsspalterna och på forumen, speglades också på ledarplats och i kolumner – för medlemmar i kyrkan finns det i alla led, också bland journalister.

Rösterna speglas även på Kyrkpressens insändarsidor i detta nummer. En del av dem som har ringt och kontaktat oss den senaste tiden har ibland inte haft något i textväg att dela med sig, men de har haft ett stort behov av att tala kyrka med någon, ibland för allra första gången.

Det är mer än välkommet att de här rösterna nu tar den plats som tillhör också dem. Det de säger är att kyrkan trots allt är viktig för dem, att de bryr sig, och följaktligen uttrycker de ofta också oro för vad som ska hända med den nu.

Visst finns det också många som i samma omsvep bekänner sin sviktande kyrkoidentitet och säger att också de har funderat på att ta steget ut. Men inte än. Inte för att andra gör det, inte just nu. ”Har jag varit med så här länge fortsätter jag nog livet ut”, sade en av dem som radio Österbottens reportrar hade fångat i en gatugallup.
Det här betyder att det fortfarande finns en enorm kraftresurs som uttryckligen är ”för” kyrkan. Hur ska kyrkan ta den tillvara? Varför vill de stanna? Och vad är det som gör att ett mera aktivt engagemang inte känns bekvämt?
Samtidigt som kyrkan nu brottas inför öppen ridå på folkkyrkoscenen för att ge efterlängtade svar på de sexualetiska frågor som så länge varit något av en intern fråga i biskops- och kyrkomöten finns det också ett uppdrag som inte alls borde vara lika krångligt och smärtsamt.
Det handlar om att oblygt lyfta fram det goda som kyrkan faktiskt har att erbjuda sina medlemmar.

Orsakerna till att kyrkan uppskattas är av naturliga skäl en blandning av känslo- och nyttovärden och spiritualitet, och det är inget fel i det. Den evangelisk-lutherska kyrkans ansikte ska spegla en hängivenhet i guds-tjänst, både för människor och Gud.

Men att motivera en folkkyrka i första hand ur nyttosynpunkt är tveeggat från kyrkans håll. Krasst sett: Registrera sitt civilstånd kan man göra utan kyrka. Begravningsväsendet kan säkert ordnas på annat sätt om det blir tvunget. Diakonin sköter redan i dag det som statlig och kommunal service inte längre mäktar med, så om den upphör går passningen i retur.

Det kyrkan gör är viktigt. Men den andra dimensionen går inåt, på det andliga djupet, och handlar om vad kyrkan är.
Kyrkan är bland annat den plats där människor generöst ska få dela med sig tillsammans av glädjen över hur Gud griper in i deras liv. Den glädjen och är inte ämnad att hållas privat, det är den för stor för.
Ett ”gillar” i det sammanhanget räcker inte på långa vägar.

May Wikström



BISKOPSMÖTET. Bikt på webben, välsignelse med olja och tydligare förbön vid konfirmation kan det bli i kyrkohandboken. Det föreslås också bli mer formuleringar om barnfostran, livsmognad tillsammans, kropp och sexualitet när man gifter sig. Temana är många i förarbetet till en ny kyrkohandbok för kyrkan. 19.4.2024 kl. 09:34

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

Begravningsplatser. Runt om i Svenskfinland finns små begravningsplatser som drivs av föreningar eller sammanslutningar. Två begravningsplatser stöds av den lokala församlingen eller samfälligheten. 19.3.2025 kl. 10:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33