Basgång över Finska viken

Människa. Att han började spela bas skyller Egon Veevo på sin bror. Han hade ett band för äldre ungdomar i kyrkan hemma på Dagö, Hiiu på estniska. Då de startade en barnkör satte han basen i handen på Egon. 19.8.2010 kl. 00:00

Johan Sandberg

Musikintresset förde Egon Veevo till Finland för tretton år sedan. I Jakobstad blev intresset ett yrke. Basgitarren har varit hans instrument från den dag hans bror satte den i handen på honom.

– Det har jag senare i livet inte haft något emot att han gjorde, säger han.

Musiken tog således Egon Veevo redan som barn. Han spelade i olika band som också turnerade och det var på det sättet han hamnade i Österbotten.

– Jag försökte studera ett och annat i Estland men jag fann inget som jag ville fortsätta med. Sommaren 1996 besökte jag evenemanget Kristen sång på Stundars tillsammans med ett estniskt band. Där kom jag i kontakt med några studerande från Fria Kristliga Folkhögskolan (FKF), som jag upplevde intressant. Det ledde till att jag ville ta examen i musik och så kom jag mig till musikhuset i Jakobstad 1999.

Numera kallar Egon Veevo sig för en inventarie på musikhuset.

– Jag var där i åtta år, först gick jag yrkesutbildningen och sedan yrkeshögskolan.

Sedan dess har han stannat i Jakobstad. Det har nu blivit tretton år.

– Jag trivs i Jakobstad och med människorna här. Staden har passlig storlek. Men för att får flera spelningar borde man kanske bo någon annanstans.

För tillfället räcker inte spelningarna till för att försörja sig på, så han jobbar också som fotograf på kryssningsbåten mellan Helsingfors och Stockholm.

– Det är inget fel på jobbet, men efter ett tiodagars arbetspass blir jag trött på att vara bland folk. Jag har passagerarhytt och ifall grannarna festar fyrtioåtta timmar i sträck så ställer jag ibland mig frågan om det är de eller jag som ska åka i havet.

Egon Veevo säger att han skulle behöva cirka tio spelningar per månad för att leva på musiken.

– Jag har inget band som jag spelar regelbundet med. Mest deltar jag som musiker i olika projekt, såsom till exempel med Jacob Gospel och Ichtys. Jag spelar helst gospel och soul, sånt som har lite sväng.

Han tackar inte nej till spelningar på krogar.

– Det är ju mitt jobb. Och så kan man ju också tänka att det behövs flera kristna på puben. Man behöver ju inte slå alla med Bibeln i huvudet. Visst kan det vara konfliktfyllt. Men förhoppningsvis gör man intryck på människor var man än är.

Egentligen har han inte haft så många spelningar på krogar, det är mest Torsdagsjazz i Jakobstad och dit kommer folk mest för musiken även om de tar sig några öl.

– Jag är heller inte intresserad av att spela dansmusik. Jag skulle inte vilja spela på båten.

Underhållande svenska

Svenska har Egon Veevo lärt sig i Vasa 1997, han gick först på språklinjen vid Evangeliska Folkhögskolan och sedan på FKF:s tvååriga musiklinje.

– Det var bara att börja tala. Men jag borde skicka en räkning till mina kompisar för den underhållning jag bjudit dem på med alla mina felsägningar.

I dag hörs den estniska accenten knappast alls när Veevo talar.

– Jag blir gladast när jag lyckas lura finlandssvenskarna att svenskan är mitt modersmål. Jag tror jag har ärvt min fars språköra, han hade lätt för språk.

Läs mera i Kyrkpressen 33/2010

Johan Sandberg



MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44