"Biskop" för tjugo alternativa gemenskaper

Kyrka. Domkapitlet i Tammerfors beslöt för en dryg vecka sedan att frånta teol.dr. Matti Väisänen hans prästrättigheter. 17.8.2010 kl. 00:00

www.mattivaisanen.fi

För Matti Väisänen betyder det personligen inte så mycket att mista prästrättigheterna.

– Präst är jag fortfarande, om än inte i den lutherska kyrkan, säger Matti Väi-sänen, tidigare långvarig verksamhetsledare för den lutherska inomkyrkliga rörelsen Folkmissionen.

I mars i år lät han viga sig till biskop inom det som kallas Missionsprovinsen, som fungerar som en skugg- eller alternativorganisation i den lutherska kyrkan.

Att inneha en ledande position inom ett främmande trossamfund går inte för sig för en präst, resonerade domkapitlet och prickade honom för att ha brutit sina prästlöften och kyrkans ordning.För Väisänen personligen betyder beslutet inte mycket mer än att han inte längre kan förrätta vigslar.

– Men inte har det varit trängsel nu heller. Folk vill ha snyggare förrättare, säger 76-åriga Väisänen.

Viger egna präster

Väisänen vigdes till biskop med alla lutherska insignier och traditioner i mars för det som kallas Skandinaviska Missionsprovinsen. Han ser sig som biskop och andlig ledare för det tjog präster som är verksamma inom organisationen, som i ett nötskal håller sig med en traditionell bibeltolkning. Dessutom konsulteras Väisänen enligt egen utsago av många präster som arbetar inom kyrkan.

Han kommer att prästviga fler bland de teologer som får nej av kyrkans biskopar för att de, som det heter,”står för den traditionella ämbetsuppfattningen”. Missionsprovinsens viktigaste uppgift är att upprätthålla lokala gudstjänstgemenskaper där mässan firas ”på rätt sätt”. Målet är att gemenskaperna ska fungera som självbärande och ha alla former av verksamhet, från barnarbete till diakoni och mission.DopkalabalikMissionsprovinsens verksamhet behöver inte i och för sig krocka med kyrkan. Men i fjol blev det en del kalabalik efter att en av missionsprovinsens präster döpt ett barn som inte godkändes som församlingsmedlem i den lutherska kyrkan.

– Vi har två slags präster. De som har kvar sina prästrättigheter inom den lutherska kyrkan från tidigare och de som prästvigts inom Missionsprovinsen i Sverige. Den senare har inga prästrättigheter i den lutherska kyrkan.

Väisänen själv instruerar sina präster att göra klart för föräldrar att ur luthersk synpunkt är deras dop ett giltigt dop. Men det är upp till den enskilda lutherska församlingens kyrkoherde om barnet tas upp som medlem i kyrkan.

Avlatshandel och annat orätt

Missionsprovinsens relationer till kyrkan är självfallet ansträngda. Begreppet missionsprovins har lånats från tiden då reformatorerna bekämpade den romersk-katolska kyrkan. Om kyrkan har avfallit från den rätta läran och prästerna är villolärare har de sant troende rätt att tillsätta egna präster.

Det skedde på 1500-talet och det sker också i dag, menar Väisänen.

– På Luthers tid var det avlatshandeln, i dag är det andra missförhållanden.Tammerfors domkapitel bestraffade Väisänen bland annat för att han förrättat nattvard på fel sätt under den tid han varit avstängd från prästämbetet.

För Väisänen själv är det viktigt att han fällts för ”bara” ordningsfrågor men inte på teologiska grunder.

Om framtiden säger Väisänen att Missionsprovinsen får pröva sig fram. En möjlighet är att Lutherstiftelsen fungerar som juridisk huvudman för verksamheten  och som arbetsgivare för Missionsprovinsens präster. Missionsprovinsen står sedan för den andliga delen.Väisänen uppmanar inte dem som är med i de lokala gudstjänstgemenskaperna att gå ut ur kyrkan. 

– Enskilda personer som blivit djupt besvikna på kyrkan kan gå ut. Senast i går träffade jag två personer som skrivit ut sig för att jag fråntagits mina prästrättigheter, säger Väisänen.

Själv betonar han att om man vill bygga upp kyrkan och få den på rätt köl gör man det bäst inifrån.

Rolf af Hällström



UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30