Jag är ännu en novis i tron

Människa. Marja Einola tar inget för givet, men känner att hon blivit ledd sedan tonåren och att hon är där hon ska vara. 8.7.2010 kl. 00:00

Marina Wiik

Marja Einola är finskspråkig i grunden, men talar en utmärkt svenska. Det var hennes och sambons hemspråk i över 20 år och kunskaperna kom väl till pass i yrkeslivet.

Marja Einola bläddrar entusistiskt i en färggrann, tjock bok. Den handlar om årets upplaga av passionsspelet i tyska Oberammergau. Hon besökte tillställningen för två veckor sedan och är fortfarande eld och lågor över upplevelsen.

– Koristerna och skådespelarna var amatörer från orten, men de var otroligt skickliga. Bredvid mig satt några engelsmän och på andra sidan hade jag ett gäng japaner – och inte en enda mobiltelefon ringde! 

För fem år sedan skulle hon knappast ha kommit sig för att åka och se på ett passionsspel. Dels var hon inte speciellt intresserad av andliga frågor, dels fungerade hon som egenvårdare åt sin sambo Hans Lindskog. Han hade insjuknat i Parkinsons sjukdom år 2002 och krävde tillsyn dygnet runt.

– Det var tuffa tider, men jag ångrar inte en minut. Sjukdomen framskred snabbt och förändrade också hans personlighet. När jag fick honom att skratta eller minnas gamla tider kändes det som en fest.

Några år efter insjuknandet föreslog Hans att de skulle flytta tillbaka till hans hemby Nedervetil, som han lämnat 50 år tidigare. Sommaren 2006 flyttade paret in i en lägenhet i byns centrum Murick. Trots att Einola bott hela sitt liv i Vanda, kändes steget inte stort.

– Jag gillar att bo nära naturen och att ha grundläggande service i närheten. Dessutom är människorna så trevliga här – även de som jag inte känner hälsar och kommer fram för att prata.

I pappas fotspår

När Hans avled i januari 2008 beslöt Marja Einola att stanna kvar i byn.

– Jag är ensambarn till två ensambarn och har inga nära släktingar i livet. Jag tror att jag skulle ha varit mycket mer ensam i Vanda.

Einola växte upp i ett hus i närheten av Dickursby, som på den tiden ännu räknades som landsbygd. Mamman var kontorist och pappan kemist. Han var också en stor naturvän och brukade ta sin dotter och hennes bästa vän på utflykter i närmiljön.

– Vi grillade korv och lärde oss namnen på växter och djur. Jag fick vara barn och leka, men mina föräldrar behandlade mig som en jämlik och gav mig lämpligt med ansvar. 

Den trygga barndomen fick ett abrupt slut när Einolas pappa dog överraskande då hon var 14 år.

 Läs mera i Kyrkpressen 27/2010

Marina Wiik



Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04