Han är där han ska vara

Människa. I fyrtio år har han skrivit och argumenterat. Vem är mannen med de många åsikterna?   27.5.2010 kl. 00:00

Mao Lindholm

- Jag njuter allt mer av de små sakerna i livet, säger Stig Kankkonen.

Hur ringar man in Stig Kankkonen på sjutusen tecken med blanksteg? Inbiten journalist, troende, politiker, make och far ...Under ett par timmars samtal rör vi oss från tuggummifabriken i Karleby till de många och långa arbetsdagarna.

Så vill jag förstås också närma mig privatpersonen Stig Kankkonen, han som behållit sin Kokkolahumor och går på teater om han hinner.    

– Jag har aldrig haft ett starkt behov av djupa rötter på någon plats, utan det är familjen och släkten som varit och är mina rötter. Utan min familj skulle jag inte vara den jag är i dag.
Sjöng till Vasa

Kankkonen, 64 år, är född och uppvuxen i Karleby och pratar med värme om sina far- och morföräldrar. Av sin farfar har han fått ett andligt arv, och en stark pliktkänsla har gått från generation till generation.

– Min pappa var med om att starta Finlands första tuggummifabrik. Han fick receptet av en släkting i Amerika. Pappa sa alltid att det goda med att vara egen företagare är att man kan ta ledigt när man vill. Men jag kommer inte ihåg att han skulle ha tagit ledigt en enda dag.

Stig Kankkonen är inte bra på att vara ledig han heller. Kommunal- och kyrkopolitik gör att de flesta av veckans kvällar går åt till sammanträden. Men det är ingen börda, betonar han.

– Jag trivs med att göra något och har inget behov av att dra gränser mellan arbetstid och fritid.

Det blir många upprymda ”Jag minns när ...” under vårt samtal om hans barndom. 

– Jag minns läderdoften i vårt kök. Pappa skar till bitarna och mamma sydde handskar. Dessutom brukade pappa köra Haldins buss. Bredvid chauffören fanns motorn inbyggd under ett hölje och där satt jag. Passagerare lär ha haft roligt åt mig när jag med hög stämma sjöng hela vägen till Vasa.

Kankkonens dröm har alltid varit att få studera och att kunna leva av att skriva.

– Om någon i min familj tappat bort en nyckel och frågade var den kunde vara svarade pappa alltid: ”På pianot under studentmössan”, ler Kankkonen. Vi hade varken piano eller studentmössa. Men när vi fick det bättre ställt blev ett piano det första vi köpte. Och jag var den första som tog studenten. 

Läs mera i Kyrkpressen 21/2010. 

Ulrika Hansson



faderskap. När pandemin slog till började Karstein Volle teckna en serie om sitt liv. Den handlade om en pojke som miste sin mamma i cancer, och växte upp till en vuxen man som saknar sin pappa oerhört. Den handlade om avund, men också om att klara av svåra saker utan att bli rädd eller bitter. 8.5.2020 kl. 14:34

val. Val av prästassessor till domkapitlet har genomförts i prosterierna i Borgå stift. Av de fem kandidaterna har Monica Heikel-Nyberg flest röster enligt det preliminära resultatet. 7.5.2020 kl. 15:45

gospel. Nina Pakkanen leder en gospelkör där 300 personer sjunger tillsammans utan noter och lyssnar in varandra. Coronaviruset satte stopp för de vanliga övningarna och nu sjunger man tillsammans över nätet i stället. Men det ger inte samma upplevelse. 7.5.2020 kl. 12:39

Tacksam. – Om jag dör nu, då blir så väldigt mycket osagt till min fru. Så tänkte Kaj Kunnas när han drabbades av en hjärninfarkt. Det har gått fyra år, och hans värderingar har förändrats en hel del. Han säger bland annat att sport är världens viktigaste bisak. 7.5.2020 kl. 17:00

Nyttotänk. Milja Sarkola skrev en roman om pengar och nyttotänk som används för att försöka kontrollera livet och våra känslor – och vår rädsla för döden. 6.5.2020 kl. 15:13

recension. Otto Gabrielssons bok "Vildhavre" är en rasande uppgörelse med att han är Jörn Donners bortglömda son. 6.5.2020 kl. 11:46

anvisningar. Från första juni kan församlingen samlas till gudstjänst i ett kyrkorum igen – förutsatt att kyrkan är tillräckligt stor och deltagarna inte är fler än femtio. Efter midsommar kan församlingarna också ordna övernattningsläger, om de har lämpliga utrymmen för det. 5.5.2020 kl. 16:09

fadderdagen. Fyra personer berättar om hur man kan vara fadder – och om hur man umgås med sitt fadderbarn i coronatider. 6.5.2020 kl. 00:00

Coronapandemin. Mötesbegränsningarna fortsätter drabba sommarens program i stiftet. 4.5.2020 kl. 09:56

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53

jomala. – Det viktigt att låta glädje och humor blandas med andakt och allvar, säger Fredrik Erlandssson. Jomalas församling lägger en ny version av psalmen "Blott en dag" ut på Youtube varje dag. 30.4.2020 kl. 10:08

vägkyrkor. Sommarens vägkyrkokampanj är annullerad – men många kyrkor håller öppet trots pandemin. 28.4.2020 kl. 12:53

Understöd. Kyrkostyrelsen beviljade sammanlagt 150 000 euro i understöd till kyrkliga organisationer. 27.4.2020 kl. 16:03

Kyrkomötet. Kyrkostyrelsens plenum har beslutat att kyrkomötets första session för året hålls 10-14 augusti. 27.4.2020 kl. 16:33

Coronapandemin. Carolin Ahlvik-Harju, forskare i teologisk etik, säger att många människor får omvärdera sina liv på grund av coronakrisen. 23.4.2020 kl. 16:54

TILLGÄNGLIGHET. Då Claus Terlinden säger ”min församling” syftar han på alla människor med intellektuell funktionsnedsättning inom Borgå stift. I den församlingen är tomt prat överflödigt och vänskap avgörande. 29.9.2023 kl. 13:18

FLYGPLATSPRÄST. Flygplatsprästen Hanna Similä arbetar där många människor går genom gaten och porten till någonting nytt. Eller kommer hem igen. 26.10.2023 kl. 19:00

KVINNA OCH PRÄST. Domkapitlet i Borgå väntade inte på ett utlåtande från församlingen, efter att församlingsrådet bromsade pappret. Rådsmedlemmar i Karleby upplever sig "överkörda" efter domkapitlets resoluta beslut att förordna Annica Smeds. 28.9.2023 kl. 15:05

teater. Samtalet med David Sandqvist, som har regisserat Ronja Rövardotter på Svenska Teatern, glider in på döden gång på gång. – Jag har alltid varit rädd för döden. 28.9.2023 kl. 14:00

OFRIVILLIG BARNLÖSHET. Norska Cecilie Hoxmark vill bryta tystnaden och tabut kring ofrivillig barnlöshet. Därför grundade hon Prosjekt Åpenhet. – Jag kände sådan skam, som om jag var en felaktig vara, som om min man gjorde fel när han valde mig. Idag är hon femtio. Hon har skapat sig ett liv som inte kretsar kring en kärnfamilj utan är hennes eget bygge. 27.9.2023 kl. 19:56