Otto Gabrielsson bor i Stockholm. Han läser till att bli psykolog vid Karolinska Institutet.
Otto Gabrielsson bor i Stockholm. Han läser till att bli psykolog vid Karolinska Institutet.

Om att ursinnigt gripa efter en far som inte går att nå

recension.

Otto Gabrielssons bok "Vildhavre" är en rasande uppgörelse med att han är Jörn Donners bortglömda son.

6.5.2020 kl. 11:46

Vad gör det med en människa att växa upp utan en pappa? Vad gör det med en människa att ha en pappa som är ständigt närvarande i offentligheten, men frånvarande i det egna livet?

Vad gör det med en son att ständigt tänka på och längta efter sin far, medan han vet att hans känsla är obesvarad, skamlig och frånstötande – också för honom själv?

Otto Gabrielssons bok Vildhavre. Sista brevet till pappa (Schildts & Söderströms) är en rasande, bitter, och skoningslös uppgörelse med det faktum att han är Jörn Donners bortglömda son, den som Donner i sin bok Mammuten kallar ett ”misstag”. Det är där det börjar. Det är där raseriet blir ohämmat, en sorts hämnd.

Otto Gabrielsson växte upp i Sverige. Kontakten till pappan var sporadisk. Till bokens mest hjärtskärande ställen hör beskrivningarna av den korta fadersnärvarons tanklösa slarvighet.
Otto Gabrielsson är skoningslös mot sin far, men han är också skoningslös mot sig själv. Han beskriver sig själv som en kort, osportslig man som kämpar med depression, ångest och alkoholberoende. Aldrig är skammen tydligare och mer kännbar för läsaren än när han liksom på måfå vandrar omkring från krog till krog i Stockholm, enbart för att någonstans hitta någon (kanske en kulturperson eller kanske en finne) som vet vem Jörn Donner är, och för vilken han kan berätta att han är Jörn Donners son.

I anteckning efter anteckning bygger han bilden av en person som på något grundläggande sätt misslyckats med att vara son, och därmed med att vara människa. Som läsare vill man ställa sig upp och skrika: Ge upp fadern! Ditt värde mäts inte av hans blick!
Och samtidigt vet vi ju att det som inte går att komma undan ständigt måste förfölja oss.

Pappan på piedestalen är samtidigt den person han måste riva ner. Han hånar sin far för böckerna, för behovet av uppmärksamhet, för att verka ställa upp motvilligt i den offentlighet som han samtidigt suktar efter.

Och ändå är det samma uppmärksamhet han själv söker – liksom i ett tragiskt eko – då han träffar på finska fyllon och njuter när han hör dem säga att Donner inte är en riktig finne.
Ibland kan man känna att hans skott flyger förbi. Samtidigt är det så lätt att leva sig in i det bittra i att utanförskapet inte enbart handlar om ett utanförskap i en relation eller familj utan en hel kultur, vars subtila koder den finlandssvenska läsaren kan känna att han inte har perfekt gehör för.

Det värsta, tänker jag, är ändå hur tydligt det blir att ett barn som inte växer upp med sin förälder kan bli någon att tycka om eller inte tycka om. Det hemska är att barnets personlighet på det viset blir en prestation. När man växer tillsammans växer man ändå – oftast – in i varandra. Förhållandet blir mer oproblematiskt, mer accepterande.

När jag läser om Gabrielssons Finlandsbesök hos sin ointresserade far påminns jag om scenen i Linn Ullmans bok De oroliga, där hon berättar om hur hon träffade sin far Ingmar Bergman om somrarna och bokades in på audienser där hon skulle berätta om sitt liv. Hur ett barn kan känna av pressen att vara intressant och behaglig, hur ett barn kan känna att det brister.

Den här boken är inte alltid fängslande. Det är ett brev till en pappa, men bitvis hade önskat att också annat fått plats, exempelvis mamman. Men oftast är den skakande i sin bara längtan.

”Längtan efter att bli älskad är så farlig”, skriver Otto Gabrielsson. Jag tänker att det egentligen är det hela boken handlar om, hur den hopplöst älskande saboterar sitt liv genom att vägra ge upp det omöjliga. Som en sista nickning till fadern är texten ursinnig, rak, skamlös och ställvis riktigt pinsam.

Sofia Torvalds



Rune Lindblom är kaplan i Korsholms svenska församling
och gillar att fira jul långt in i januari.

Kolumn. "Jag tror att vi blir lite fattigare på något viktigt när vi tappar bort advent ur kalendern och firar jul i stället." 23.11.2022 kl. 16:21
Johanna Granlund är församlingssekreterare i Bergö och Petalax församlingar.

Kolumn. "Jag hoppas vi blir mindre attraktiva för marknadskrafterna, friare, snällare mot planeten, kanske rent av givmildare mot dem som har mindre än oss?" 23.11.2022 kl. 09:16

FÖRSAMLINGSVALET. Kyrkpressen har sammanställt de invalda i stiftets 45 församlingar. Med finns också några församlingar som har verksamhet på svenska i andra stift. Välj i listan den region du vill se! 25.11.2022 kl. 11:07
Harry S. Backström ställde år 2021 upp i kyrkoherdevalet i Pedersöre.

AVHOPP. Harry S. Backström, tidigare kyrkoherde i Väståbolands församling, har avsagt sig prästrättigheterna i Finlands evangelisk-lutherska kyrka. Han blir i stället präst i Missionsstiftet. 24.11.2022 kl. 15:48
För några veckor sedan besökte Tomas Sjödin Jakobstad för att tala bland annat om tystnad och om hopp.

bibeln. Författaren och pastorn Tomas Sjödin har läst Bibeln hela livet, men när han läste den i The Message-versionen väcktes gamla, slitna bibeltexter till liv igen. Hans nya andaktsbok vill inspirera alla till att göra bibelläsning till en ny vana. 23.11.2022 kl. 19:36
Karolina Karanen och Christoffer Strandberg är goda vänner och kollegor på DuvTeatern.

teater. – Jag älskar teater och jag älskar att stå på scenen. På scenen behöver jag ingen hjälp, säger Karolina Karanen. 23.11.2022 kl. 09:00
– Veteranföreningarna ringer, men annars lite ensamt – Kjell Törner, nybliven överste i avsked.

FÖRSVARET. Överste Kjell Törner var med om att bygga upp Finlands militärsamarbete också när det var hysch-hysch om det. Nu när Finland är nära målet att bli medlem i Nato är han inte längre med i staberna. Kjell Törner har bevarat sitt kristna arv. Varje dag är det tyst aftontapto med knäppta händer. 22.11.2022 kl. 22:46
Guy Kronqvist fick flest röster i Korsnäs

FÖRSAMLINGSVALET. Guy Kronqvist som varit tf kyrkoherde i höst fick med sina 34 röster de flesta i församlingsvalet i Korsnäs. 21.11.2022 kl. 15:06
Ulla-Maj Wideroos fick flest röster i Närpes församling

FÖRSAMLINGSVALET. Ulla-Maj Wideroos är röstmagnet i Närpes också i detta val, precis som för fyra år sedan. Men antalet röster är nu färre, 96 mot 157 för fyra år sedan. 21.11.2022 kl. 13:46
Stefan Vikström och hans dotter Rebecka Stråhlman samlade mest röster i församlingsvalet i Borgå.

FÖRSAMLINGSVAL. Stefan Vikström var röstkung i församlingsvalet i Borgå svenska domkyrkoförsamling med 141 röster – men bara en röst bakom honom kom hans dotter Rebecka Stråhlman med 140. Hon var däremot röstdrottning i kyrkofullmäktigevalet, med hela 202 röster. 21.11.2022 kl. 13:41
Helsingforsförsamlingarna var snabbt ute med sin röstningsprocent – som sjönk.

FÖRSAMLINGSVALET. Den nedåtgående trenden för röstningsprocenten i församlingsvalet fortsätter. Enligt de första siffrorna dagen efter valet använde bara var åttonde församlingsmedlem sin röst. Den preliminära röstningsprocenten är 12,7 procent. 21.11.2022 kl. 00:01
Sonja Djupsjöbacka (till vänster) och Cecilia Åminne är lärare och röstmagneter. De vill jobba för en välkomnande församling och ökad delaktighet för medlemmarna.

FÖRSAMLINGSVAL. En välrepresenterad grupp bland dem som fått mycket röster i församlingsvalet på svenska är lärare. En av dem är Cecilia Åminne i Jakobstad. En pedagogisk blick på kyrkans röstningssystem lämnar en del övrigt att önska; framöver skulle hon gärna se direktval av kyrkomötesombud och biskopar. – Det är jätteskumt att säga att alla är lika värda, men sedan får alla inte rösta. 20.11.2022 kl. 22:39
Stabil röstning i Pedersöre, men långt ifrån kyrkoherdevalet 2021

FÖRSAMLINGSVALET. Församlingen var en av de få i Finland som höjde röstningsprocenten sedan församlingsvalet 2018. 20.11.2022 kl. 22:20
Anna Simonsen röstade i Borgå. – Om jag inte röstar så är det andra som bestämmer i kyrkan

FÖRSAMLINGSVALET. Församlingsvalet är på gång under dagen. Röstningslokalerna stänger klockan 20. I Borgå röstade Anna Simonsen, 56, som medlem i kyrkan för första gången i livet. Med sin röst ville hon motverka den skeva representationen i kyrkan. 20.11.2022 kl. 13:48
Rose-Maj Friman har varit chef för sjukhussjälavården i Vasa.

KYRKOHERDETJÄNST. Kyrkoherdetjänsten i Korsnäs församling har nu fått en sökande: pastor Rose-Maj Friman, som är chef för sjukhussjälavården i Vasa. 18.11.2022 kl. 13:40

Rune Lindblom är kaplan i Korsholms svenska församling
och gillar att fira jul långt in i januari.

Kolumn. "Jag tror att vi blir lite fattigare på något viktigt när vi tappar bort advent ur kalendern och firar jul i stället." 23.11.2022 kl. 16:21
Johanna Granlund är församlingssekreterare i Bergö och Petalax församlingar.

Kolumn. "Jag hoppas vi blir mindre attraktiva för marknadskrafterna, friare, snällare mot planeten, kanske rent av givmildare mot dem som har mindre än oss?" 23.11.2022 kl. 09:16

FÖRSAMLINGSVALET. Kyrkpressen har sammanställt de invalda i stiftets 45 församlingar. Med finns också några församlingar som har verksamhet på svenska i andra stift. Välj i listan den region du vill se! 25.11.2022 kl. 11:07
Harry S. Backström ställde år 2021 upp i kyrkoherdevalet i Pedersöre.

AVHOPP. Harry S. Backström, tidigare kyrkoherde i Väståbolands församling, har avsagt sig prästrättigheterna i Finlands evangelisk-lutherska kyrka. Han blir i stället präst i Missionsstiftet. 24.11.2022 kl. 15:48
För några veckor sedan besökte Tomas Sjödin Jakobstad för att tala bland annat om tystnad och om hopp.

bibeln. Författaren och pastorn Tomas Sjödin har läst Bibeln hela livet, men när han läste den i The Message-versionen väcktes gamla, slitna bibeltexter till liv igen. Hans nya andaktsbok vill inspirera alla till att göra bibelläsning till en ny vana. 23.11.2022 kl. 19:36