– Debatten har visat hur många röster och ansikten den här frågan har, sammanfattade ärkebiskop Jukka Paarma sent på onsdagskvällen.
Kyrkomötet är relativt jämt delat i frågan. En del håller på kyrkans långa tradition i frågan medan andra utgår från behovet hos dem som ingått partnerskap och vill ha en kyrklig välsignelse.
Själva utredningen går nu vidare till utskottsbehandling och kommer därifrån tidigast i höst. I kyrkomötets kuloarer tror få att man kommer närmare varann i utskottet. Antagligen kommer kyrkomötet i höst att anteckna utredningen till kännedom.
Hela frågan återgår därmed till utgångsläget. Det blir då biskoparna som på egen hand eller i samråd ger pastorala direktiv åt sina präster.
Utan direktiv kan en förbönsstund utformas så att den kan uppfattas som en välsignelse eller till och med en vigsel.
Själva utredningen på 77 sidor som är den dyraste och mest omfattande som biskopsmötet utfört gav valuta för pengarna. Chefredaktör Stig Kankkonen påpekade att kyrkomötet självfallet inte ändrar i eller förkastar en utredning som enligt honom är konsekvent utförd i beskrivningen av vad som varit kyrkans linje. Däremot kritiserar han utredningens slutsatser: Vill man att kyrkan skall gå i en viss riktning ska det också ärligt sägas att detta är ett steg mot välsignelse.
Biskoparna föreslår som bekant i sin utredning att kyrkan kan be för och med dem som ingått registrerat partnerskap. Problemet med en förbönsstund är att den är en kompromiss som ingen helhjärtat ställer upp för.
Många av ombuden skulle gärna gå in för en välsignelse av dem som ingått partnerskap men med tanke på kyrkans enhet är de beredda att gå in för alternativet med fri bön.
– Vi måste kunna be för dem. I varje fall måste vi godkänna att de som vill göra det ska kunna göra det med gott samvete, sade kyrkoherden i Sibbo Helene Liljeström.
