Kyrkans strukturer bör vara kyrkans

Ledare. I förordet till rapporten ”Har Borgå stift en framtid?” skriver Olav S. Melin, ansvarig för tankesmedjan Magmas samhälls- och medierelationer, bland annat: ”Det är anmärkningsvärt att visionen för Borgå stift år 2015 helt förbiser de språkliga konsekvenser som församlingssammanslagningar och bildandet av nya tvåspråkiga kyrkliga samfälligheter medför”.
Noteringen är delvis befogad, men kanske inte helt.
15.4.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

I stiftets strategi finns strukturomvandlingen med som ett eget avsnitt. I det konstateras: ”Strukturomvandlingen kan inom en nära framtid leda till ytterligare sammanslagningar och då blir majoritetsspråket i de nya, större samfälligheterna i de flesta fall finska. I nybildade kommuner med finsk majoritet kan den svenska identiteten och känslan för den egna orten försvagas. Då accentueras den lokala församlingens roll som garant för den andliga och språkliga identiteten.”Utöver detta nämns strukturomvandlingen också i ett par andra sammanhang. Om detta är tillräckligt eller inte kan förstås diskuteras. Men i alla fall finns det där som ett initiativ till vidare diskussioner.

I helhetskyrkans strategi sägs:  ”Vi utreder strukturomvandlingens effekter på verksamheten och utvecklar metoder för att stödja verksamheten i sammanslagna församlingar.” I betänkandet som strategin bygger på konstateras: ”Under strategiperioden utreder vi strukturomvandlingens effekter på verksamheten och utvecklar metoder för att stödja verksamheten i sammanslagna församlingar.”
Även om det inte sägs direkt ut är det – eller bör det vara – självklart att detta gäller alla konsekvenser. Också de språkliga.

Eftersom det i en kommun kan finnas antingen en enda församling eller en enda kyrklig samfällighet innebär kommunsammanslagningar konsekvenser också för församlingarna. De måste på ett eller annat sätt anpassa sig till de nya kommungränserna.
Den fråga man kan och bör ställa är om det som är bäst ur ett kommunalt strukturperspektiv alltid är bäst också ur ett kyrkligt perspektiv och ett församlingsperspektiv.
Svaret på den frågan kan knappast vara annat än nej. Lika lite som svaret på frågan om det alltid är till skada knappast kan vara annat än nej.

Av Klemets rapport framgår att det funnits, och förmodligen också finns, en politisk beredskap att bryta kopplingen mellan kommun- och församlingsgränser, men att det kyrkliga motståndet mot en sådan brytning ”visat sig vara kompakt”.
Här kommer vi till parokialprincipen, som säger att en medlem av kyrkan måste tillhöra den församling på vars område han eller hon är bosatt. Det är med hänvisning till den kyrkan sagt nej till brytningen eller uppluckringen av gränsgemenskapen.

En kanske inte alls självklar utgångspunkt i diskussionerna har varit att det är de kommunala gränserna som definierar området för den församling som en medlem av kyrkan måste tillhöra. Så kan det i alla fall knappast vara.
Parokialprincipen/områdesprincipen kan rimligtvis lika väl gälla i församlingar och samfälligheter vars gränser inte sammanfaller med kommungränserna.

Om detta är ett riktigt resonemang blir hänvisningen till parokialprincipen i gränsdragningsdiskussionen irrelevant och principen behöver åtminstone inte till den delen ifrågasättas.
Kyrkan kan kort sagt utan att pruta på principen gå in för att frikoppla församlingsgränserna från kommungränserna. I Borgå stift, men också på annat håll, är det inte endast önskvärt utan nödvändigt att så sker.

Det avgörande är, som Klemets skriver i sin rapport, att nu ge ”kyrkan en möjlighet att utgående från sina egna förutsättningar och sin egen uppgift skapa de strukturer som är mest ändamålsenliga utan att de behöver sammanfalla med den kommunala indelningen”.
Den målsättningen är till gagn för hela kyrkan och för alla dess församlingar. Inklusive och inte minst för Borgå stift.

Stig Kankkonen



kyrkoherdeinstallation. På onsdagskvällen fick Matteus församling i Helsingfors en ny permanent kyrkoherde då Patricia Högnabba välsignades till tjänst. Församlingen har bland annat profilerat sig med ett starkt ungdoms- och musikarbete och det genomsyrade också hela installationsmässan. 13.9.2023 kl. 23:26

PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00

tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00

FÖRETAGSAMHET. Tre präster och teologer jobbar med bas i Kronoby med att coacha företagare. Ganska lite behöver översättas från ”kristendomska” till vardagsspråk, säger de. Att vara företagare handlar om livets grundfrågor. Om allmänmänskliga saker som också Jesus har talat om. 12.9.2023 kl. 13:25

teve. En av dem talar i tungor, en vill vara talesperson för sexuella minoriteter och en har studerat karismatiska rörelsers destruktivitet. En rykande färsk serie om Borgå stifts biskopar har premiär idag. 11.9.2023 kl. 18:00

VANDA SVENSKA FÖRSAMLING. Snart kan det finnas en engelskspråkig pastor i Vanda svenska församling. Engelskspråkiga tjänster i svenska församlingar hör till ovanligheterna. 8.9.2023 kl. 10:19

BISKOPSMÖTET. – Saker som vi har tigit om i kyrkan är vanligtvis de samma som vi har tigit om i det finländska samhället. Så är det att vara folkkyrka, sa biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka i sitt tal vid biskopsmötets öppnande i Kyrkslätt idag. 5.9.2023 kl. 14:30

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56

NY BISKOP. TD Mari Parkkinen vigs och välsignas till ämbetet med Guds ord, bön och handpåläggning i en mässa i S:t Michels domkyrka söndag 3 september klockan 10. Vigningen förrättas av ärkebiskop Tapio Luoma med assistenter. 2.9.2023 kl. 10:00

Äktenskap. Ett nytt land, ett nytt trossamfund och en tuff period ledde Borgåborna Pelagia Mitsitsou och Dimitris Amaxopoulos till ett beslut. 31.8.2023 kl. 14:00

rasism. Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism. 30.8.2023 kl. 20:00

musik. Systrarna Britt-Mari och Gun-Helen Andtfolk har uppträtt över 1 500 gånger och är en dynamisk duo. De båda systrarna är öppna och välkomnande, men då vi pratar om tuffare saker blir orden färre. 30.8.2023 kl. 17:32

ETT GOTT RÅD. ”Lär dig lyssna. Ta auktoriteter med en nypa salt.” Det ärnågra av de goda råd baptistpastorn och gymnasieläraren Jan Edström skulle ha gett till sig själv, den 20-åriga Jani. 31.8.2023 kl. 20:00

UNDERSÖKNING. Kyrkpressen bad präster anonymt berätta vad som ligger bakom känslan av att vara utbränd. 30.8.2023 kl. 10:00

FÖRSAMLINGSFÖRBUNDET. Ina Laakso tar tillfälligt över Församlingsförbundets verksamhet. – Det är inspirerande och spännande. Jag ser fram emot det – hoppas vi ses! 28.8.2023 kl. 15:02

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37