Som smulor från ett bord

Ledare.

Statistisk årsbok för kyrkan 2008 publicerades nyligen. På en av de första sidorna i den närmare 250-sidiga luntan finns en karta över stiften i Finland enligt kommungränserna.

Kartan talar sitt tydliga språk: de åtta finska stiften täcker större och mindre enhetliga geografiska områden. Från mastodonten Uleåborg till de geografiskt jämförelsevis små Esbo och Helsingfors stift.

22.10.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Det enda undantaget från den geografiska helhetsharmonin utgörs av Borgå stift. Det ser ut som spridda smulor från ett bord.

Ändå ger också den här kartan en allt för enhetlig bild av verkligheten i och för det svenska stiftet. Faktum är att många av de ljusbruna fläckar och prickar som utgör stiftets geografi skulle vara av annan färg om kartan hade färgats på basen av samfälligheternas stiftstillhörighet.

Då hade det inte funnits mycket ljusbrunt kvar. Detta på grund av att allt fler av det svenska stiftets församlingar ingår i samfälligheter som hör till finska stift.

Senaste stiftsfullmäktige hölls i Tammerfors, som är ett konkret om också ett extremt exempel på en svenskspråkig församling i en finskspråkig samfällighet.

Församlingen är också ett ypperligt exempel på en svensk församling som kunde växa om den nuvarande kopplingen mellan församlings- och kommungränser kunde luckras upp. Då kunde alla församlingsbor som registrerat sig med svenska som modersmål bli medlemmar i Tammerfors svenska församling även om de bor i någon av de omkringliggande kommunerna. Till denna del signalerade senaste biskopsmöte beredskap att tänka om och luckra upp parokialprincipen. En princip som säger att man måste vara medlem i den församling på vars område man bor.

Tammerfors var alltså en ypperlig plats att göra den betoning som biskop Gustav Björkstrand gjorde då han listade åtgärder för att trygga det svenska stiftets framtid. En av dem var: Sök nya strukturlösningar. Biskopen relaterade konkret just till beroendet mellan församlings- och kommungränserna.

Tammerfors är emellertid också ett exempel på att den nuvarande situationen och de existerande konstruktionerna i allmänhet fungerar mycket bra för de svenska församlingarna. Så bra att många förefaller anse att det inte spelar någon större roll att det är som det är.

Inom Borgå stift har vi orsak till glädje och tacksamhet för att det för tillfället faktiskt är så bra som det är. Samtidigt gäller det att vara pragmatisk och beakta att tiderna och stämningarna inte bara kan förändras utan att de med stor sannolikhet också gör det. Då är det realistiskt att anta att argument mot de svenska församlingarna i samfälligheten växer i antal och betydelse.

Det är med tanke på ekonomiskt och attitydmässigt sämre tider som vi måste planera för ännu bättre och säkrare lösningar. Det visar redan den allmänna utvecklingen och de konkreta åtgärder som inom den statliga och kommunala förvaltningen både direkt och indirekt försvagat möjligheterna att ge fullgod svenskspråkig service åt medborgarna.

Tyvärr ger de kyrkliga ramarna ingen immunitet mot en liknande utveckling. Också inom dem finns det därför skäl att på finlandssvenskt håll se om sitt hus. Kanske bland annat genom att aktivt börja arbeta för språkkonsekvensbedömningar också ur ett kyrkligt perspektiv, ett församlings- och stiftsperspektiv.

Tack vare nya tekniska lösningar, exempelvis på grund av skattetekniska skäl, som inte längre förutsätter att församlings- och kommungränserna är ett till ett finns möjligheter för nytänkande och nya, också språkligt fungerande lösningar.

Den stora frågan nu är därför om det finns beredskap att tänka och planera i nya banor eller inte.

Frågan är viktig och brådskande. Det är ju inte endast i fråga om finlandssvenskar på de så kallade språköarna som modersmålet är trons språk. Det är en sanning som gäller alla och över allt. Det är mot den bakgrunden frågan om de svenska församlingarnas och Borgå stifts framtid ska bedömas.

Frågan är inte endast en organisatorisk fråga utan innerst en fråga om hur vi optimalt kan ge uttryck för och utforma vår tro såväl individuellt som gemensamt.

Stig Kankkonen



teater. Hon tror inte på slumpen. Lilian Ruotsala har fått svar på att hon valde rätt när hon valde teatern, och gått från att leva på andras tro till att växa in sin egen. 28.4.2021 kl. 15:05

profilen. – Jag skulle gärna vara med och skapa framtidens folkkyrka, för jag tror att vi inte har något annat val, säger Kristian Willis som snart tar över som kyrkoherde i Vanda svenska församling. 27.4.2021 kl. 15:05

Kroppen. Hur talar du till din kropp? Vad tänker du om den? 28.4.2021 kl. 00:00

Valborg. Han känner sig taggad inför en annorlunda valborg även om det känns trist att behöva hålla distansen. 26.4.2021 kl. 14:31

Åbo akademi. Vem som har hand om undervisningen i praktisk teologi i höst är oklart. 23.4.2021 kl. 12:14

Kyrkpressen. Biskopen var tveksam, men han ville inte vara den som hindrade att Kyrkpressen startade. Om Borgar tar ansvar för innehållet och Boije för ekonomin så måste vi försöka, sade biskopen. Så blev det. (Den här texten publicerades i KP 1/2020. KP publicerar den i repris som en hyllning till Bjarne Boije, 100 år.) 21.4.2021 kl. 12:31

Läckage. Ett felande sprinklermunstycke sprejade ut vatten över takvalvet i Pedersöre kyrka natten till lördag. På grund av läckaget måste kyrkan stängas för en vecka. 20.4.2021 kl. 12:25

Åbo. – Hon har öppnat dörrarna till en spännande värld! säger han. 19.4.2021 kl. 10:17

adoption. Anne Söderlund var ett oönskat barn och blev adopterad när hon var sju månader. – Men jag vill inte bli definierad av vad jag inte fick, utan av vad jag fick. 14.4.2021 kl. 09:09

kyrkoherdeval. Församlingsrådet i Vanda svenska församling valde Kristian Willis, församlingspastor vid Helsingfors kyrkliga samfällighet, till ny kyrkoherde. 13.4.2021 kl. 19:20

radio. För ett drygt år sedan hade Laestadianernas fridsföreningars förbund LFF fattat ett beslut om att lägga ner sin radiokanal. Nu när coronan begränsar livet och sammankomsterna är de glada att de kom på andra tankar. 14.4.2021 kl. 09:48

Kulturer. Stéphane Rosse är den tystlåtna fransmannen som har levt i Finland i 30 år. – Jag blev förälskad i en finländsk turist i Paris 1993. Det var kärlek vid första ögonkastet. 14.4.2021 kl. 10:47

massmedier. Tidningen Kirkko ja kaupunki har fällts av opinionsnämnden för massmedier för att ha avlägsnat en omstridd kolumn om köttproduktion från tidningens webbsida. 13.4.2021 kl. 10:24

Kolumn. "Även ett digitalt möte får en annan dimension när vi på riktigt stannar upp och ger av vår egen tid", skriver Elefteria Apostolidou. 14.4.2021 kl. 08:30

Förnyelse. "Hur skulle vi gå till väga om vi också skulle renovera kyrkan inifrån?" 14.4.2021 kl. 09:00

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22

Teologi. Tron måste ges vidare med en öppen hand, inte en knuten näve. – Barn kan också tänka teologiskt, säger den svenske teologen Joseph Sverker. 26.1.2024 kl. 09:00

LIVSÅSKÅDNING. Kevin Holmström är en sökare som tror att det mesta är vårt eget fel och vår egen förtjänst, men som ibland vill hålla någon i handen. 24.1.2024 kl. 16:42

Himlaliv. Kyrkpressen har fått information om att tv-programmet Himlaliv ska läggas ner. Annika Löfgren vid Svenska Yle säger att beslutet inte är fattat. 24.1.2024 kl. 09:58