Staffan Holmberg, rektor i Mosebacke lågstadieskola i Närpes, är prästbarn och säger att han hela livet trott på någon högre än oss själva. Men som yngre vuxen var han fundersam vad gällde kyrkan.
– Innan jag fyllde trettio gick jag genom en livskris. Jag blev en sökare och fick som jag upplevde det känna Andens ingripande rent fysiskt.
– Jag har en bestämd dag då min tro blev levande. Det var julafton 1993. Jag satt i midnattsmässan i Närpes kyrka. Jag var i djup kris, visste inte vilken riktning mitt liv skulle ta. Jag minns ingenting av vad som blev sagt i kyrkan. Men där jag satt blev jag rent fysiskt omfamnad av den Helige Ande. Det var en omtumlande och härlig upplevelse. Jag hade före det sagt till Gud: ”Nu får du ta hand om mitt liv.”
Senare har han fått höra att det fanns bönegrupper som bad för honom.
– Jag gick ut ur kyrkan totalt omskakad. Då jag kom hem visste jag att jag måste få läsa Bibeln. Jag kom ihåg att jag fått en i armén och rotade i alla mina lådor tills jag hittade den.
– Där låg den som ett frö som väntade på att få gro. Jag läste Bibeln hela den natten. Inte hann jag med hela Nya testamentet men jag slog upp här och där. Allt stämde. Jag förstod det så bra just då. På sista sidan fanns en ruta man kunde fylla i. Jag skrev mitt namn och att jag tagit emot Jesus Kristus som min personliga Frälsare. Då var det redan morgon.
– På sätt och vis kände jag att jag blev pånyttfödd. Den våren var alla kanaler öppna till min Skapare. Det är den bästa tid jag haft i mitt andliga liv. Då skulle jag ha följt Gud vart han än kallat mig.
Läs hela profilen i Kyrkpressen 51–52/2008.
