Respektfulla eftertankar

Ledare. Stiftsdagarna i Jakobstad blev en upplevelse med många positiva förtecken och därför också med många tacksamma deltagare. Det är att be och hoppas att allt det positiva nu blir till nytta i arbetet i stiftets församlingar. 27.11.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Stiftsdagarna var något av ett välkommet förklaringsberg. Men liksom lärjungarna på sin tid måste stiftsdagsdeltagarna gå ner från berget och tillbaka till vardagen. Liksom på lärjungarnas tid sker det dock inte heller nu utan kyrkans Herre, utan tillsammans med honom.

Mitt i allt det positiva fanns naturligtvis också sådant som väcker frågor. En del oroliga, andra nyfikna.
Till de oroliga frågorna hör hur vi i praktiken ska visa varandra den respekt och den bekräftelse som i olika sammanhang betonades då våra åsikter och uppfattningar går isär.

I centrum för respektmarkeringarna fanns det som i förslaget till strategi för Borgå stift betecknas som en ökande teologisk polarisering, som ”konkretiseras bland annat i ämbetsfrågan och diskussionen om homosexualiteten”.
Biskopen vädjade för sin del om att ”man inte skall splittra kyrkan genom att dra sig undan samarbetet och gudstjänstgemenskapen. Sin övertygelse kan man behålla. Man kan inte tvinga någon att frångå sitt samvete. Därför har vi i vårt stift inte tillgripit rättsliga åtgärder mot dem som vägrar samarbeta med kvinnliga kolleger. Men vi har i det lilla Borgå stift inte råd att på den här grunden gå skilda vägar och därmed slösa bort det rika arv som vi fick när stiftet kom till genom ett målmedvetet arbete över alla religiösa och politiska skiljelinjer.
Samma principer gäller i frågan om kyrkans inställning till välsignelse av registrerade partnerskapsförhållanden.”

Ur ett respektperspektiv ter sig markeringarna samtidigt välkomna och utmanande.
De är välkomna som klara belägg för att existerande teologiska problem utan omsvep erkänns. De är välkomna för att de klart signalerar att alla parter har orsak att titta sig i spegeln och fråga sig hur problemen kunde åtgärdas.
De är problematiska därför att de inte innehåller lika klara besked om hur vägen framåt ser ut, hur svaret på frågan kunde se ut.
Av vissa reaktioner att döma blev intrycket därmed att de som inte kan godkänna kvinnliga präster endast har att tiga och samarbeta.
Intrycket blev också att i stort samma kommer att gälla dem som inte anpassar sig om eller då kyrkan går in för att välsigna homosexuella parförhållanden.
Till denna del blev talet om ömsesidig respekt och bejakande av varandra inte helt trovärdigt och övertygande.

Å andra sidan kan det inte heller kallas ömsesidig respekt om de som inte delar kyrkans officiella syn på kvinnliga präster totalvägrar i frågan om samarbete inom de ramar som deras kyrka har slagit fast.

Det är inte att visa respekt för fattade beslut och övertygelsen bakom dem om man låter sin egen övertygelse i ämbetsfrågan väga tyngre än gemenskapen kring det nattvardsbord dit Kristus själv kallar. Det är inte att visa ömsesidig respekt att därmed i praktiken bryta kyrkogemenskapen.

När det gäller ämbetsfrågan är det inte längre frågan om vad de olika parterna tror eller anser. Det vet alla och det har alla redan länge vetat.
Det kan därför inte heller längre anses förnuftigt att öda tid och krafter på att teologiskt eller på annat sätt försöka övertyga varandra i frågan. Det har inte lyckats och kommer inte att lyckas.
Det enda som är värt seriösa ansträngningar är att glömma det som varit och försöka visionera om hur det kunde vara.

Frågan som nu måste ställas är därför om det finns några som helst förutsättningar för sådana praktiska arrangemang som kunde göra det möjligt att börja dela den gudstjänst- och nattvardsgemenskap som vi som Kristi kyrka är kallade att dela.
Vägrar bägge parter, eller den ena parten för den delen, att på något sätt tänka om är det bara att konstatera att gemenskapen är bruten. Det kräver redan normal hederlighet men också den efterlysta ömsesidiga respekten och bekräftelsen av varandra.

Också efter det måste man visserligen hoppas på ömsesidig respekt, men då på distans.
Som det ser ut i dag hoppas förmodligen många att ens en distansrespekt skulle vara möjlig.

Stig Kankkonen



LIVSBERÄTTELSE. Det började med O helga natt i julkyrkan i Munsala. Sedan dess har Christian Vesterqvist uppträtt i många kyrkor med sina tolkningar av Johnny Cash. 16.10.2025 kl. 11:29

Personligt. Kenneth Morales har blivit vuxen i Finland. Här har han gått igenom kriser, kommit ut på andra sidan, börjat uppskatta den finska vurmen för ordning och reda och de starka familjevärderingarna. Men en sak har han svårt att omfatta: vi är så oroliga hela tiden. Det är som om hela befolkningen är lite ängslig. 15.10.2025 kl. 14:16

begravning. Snabbt dyrare gravar och allt enklare ambitioner bland de anhöriga – det förändrar vår kultur kring död och begravning. Det ser Christina Grönroos som driver begravningsbyrå i Sibbo. 15.10.2025 kl. 11:08

BRANSCHBYTE. Med Mikaela Strömberg-Schalin som ny stifts­jurist får den finlandssvenska landsbygden rätt så säkert en röst i domkapitlet i Borgå. 14.10.2025 kl. 15:48

Helsingfors. Kommer vi att upprepa de misstag som begicks under 90-talets depression? frågar familjerådgivare Anna Korkman-Lopes på familjerådgivningens 80-årsjubileum. 14.10.2025 kl. 15:06

skam. För Camilla Hellberg blev en teaterföreställning ett sätt att undersöka och förmedla hur skammen efter ett trauma kan se ut. – Jag vill visa hur skammen sipprar in på alla livsområden, men att det finns en väg ut. 14.10.2025 kl. 13:38

Äktenskap. Det finns en koppling mellan sex och bön. Gräset kanske faktiskt är grönare på andra sidan. Det finaste i vårt liv kan vi inte kontrollera. Bland annat så tänker Emma Audas om äktenskapet. 13.10.2025 kl. 13:21

musik. Marcus Granfors magnum opus föddes ur en separation – som landade i ett äktenskap. Han är en rektor från Vasa, men också frontfigur för The Heartbeat Band. Ett band som spridit vackert vemod sedan 2013. 9.10.2025 kl. 11:44

ledarskap. Som direktör vid en marknadsföringsbyrå gick Niklas Anderssons liv på höga varv. Sedan kom coronapandemin. Sedan frågade hans mopedgrabb därhemma om inte de skulle gå på Alphakurs tillsammans. 7.10.2025 kl. 15:58

diakoner. Borgå stifts biskop Bo-Göran Åstrand vigde igår nya medarbetare till kyrkans tjänst. 6.10.2025 kl. 11:41

LIVSFÖRVANDLING. Trygve Stålstedt växte upp med en alkoholiserad far. När han var vuxen och fick egen familj blev han själv alkoholist. Nu är han nykter och lever sitt andra liv. – Jag vet att människor kan förvandlas, men förvandling är skrämmande. 2.10.2025 kl. 15:01

BISTÅND. USA och flera stora europeiska länder skär i biståndet. Det leder nu till att KUA får se över hur många man har råd att ha på huvudkontoret i Helsingfors. 2.10.2025 kl. 11:54

laestadianer. Bland finskspråkiga laestadianer finns en oro över den riktning kyrkan tagit. Men någon bredare diskussion om att lämna kyrkan har inte förts. 30.9.2025 kl. 12:20

PRÄSTVIGNING. Teologie magister Katarina Smeds prästvigdes i Borgå domkyrka igår. Hon ska jobba i Johannes församling. 29.9.2025 kl. 10:37

fred. "Det är inte ofosterländskt att i alla lägen fråga om ett krig är rättfärdigt", anser biskoparna i ett öppet biskopsbrev till kyrkan. 26.9.2025 kl. 11:54

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41