Bröllopet som blev en bönestund

Ledare. Prosten Liisa Tuovinens tilltag i somras att välsigna ett lesbiskt registrerat partnerskap ledde till klagan hos domkapitlet för att hon hade brutit mot kyrkolagen, kyrkoordningen och kyrkans tradition. 9.10.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Också biskop Mikko Heikka blev föremål för klagan i det aktuella ärendet. Han ansågs ha underlåtit att sköta sitt övervakningsuppdrag på ett acceptabelt sätt.

Då ärendet första gången behandlades av domkapitlet i Esbo stift den 19.8 förkastades klagan mot biskop Heikka efter omröstning. Rösterna föll 4-2. Lagfarne assessor Pekka Leino förslog att biskopens agerande skulle föras till stiftets undersökningsombud, som är jurist, för opartisk granskning.
Samma gällde klagan mot prosten Tuovinen men den vidare beredningen av det ärendet gavs åt Tuovinens prästkollega, prästassessorn Arto Laitinen. Motiveringen var att man ville ha en teologisk klarläggning.  Ändå spelar teologin en mycket blygsam roll i beredningen.

Heikkas och Tuovinens handlande sköttes alltså så att säga inom familjen och utan ”inblandning” av opartisk juridisk expert. Detta i strid med stiftets lagfarne assessor Pekka Leinos beredning och beslutsförslag.
Enligt Leino borde den förberedande undersökningen ha skötts av undersökningsombudet, som sedan i normal ordning hade presenterat resultatet av undersökningen för domkapitlet som underlag för fortsatt behandling.
Men det ville alltså domkapitlet i Esbo stift inte.

Det beslut i fallet Liisa Tuovinen som domkapitlet fattade den 29.9 kan kanske förklara varför.
Enligt protokollet från mötet hade det hela nu skötts vidare så, att det inte längre är fråga om välsignelse av ett registrerat lesbiskt partnerskap utan om en bönestund.
Tuovinen hade i sitt bemötande betonat just detta och försvarat sitt handlande med att kyrkomötets konstitutionsutskott, alltså läroutskott, i ett betänkande angående registrerade partnerskap gett grönt ljus för dylika bönestunder.

Det utskottet talar om är ingalunda en bönestund tillsammans med ett lesbiskt brudpar och 60 gäster under ett bröllop i en gudstjänstlokal. För det var bröllop Hvittorp hade reserverats för.
Det utskottet talar om är individuella bönestunder i samband med pastorala samtal.
Detta är vad utskottet presenterar som kyrkans linje om eller då homosexuella i registrerat parförhållande ber om kyrklig välsignelse för sitt förhållande (konstitutionsutskottets betänkande 2/2003). Samtidigt som det kraftigt betonar kyrkans skyldighet att slå vakt om det traditionella äktenskapet.

Beredaren och domkapitlet – utom lagfarne assessor Pekka Leino som antecknade avvikande mening till protokollet – gick i alla fall på Tuovinens förklaring och att kraven på straff för henne därmed var obefogade. Detta skedde utan att någon opartisk utredning har gjorts om vad som verkligen hände på Hvittorp. Åtminstone nämner beredningen ingen sådan utredning utöver att Tuovinen och samfälligheten som hyresvärd för Hvittorp fått säga sitt. (Domkapitlets protokoll och Leinos avvikande mening finns att läsa på adress www.kyrkpressen.fi)

Alltså: Då Tuovinen säger att hon inte har gjort något fel anser domkapitlet att det är bevisat att det är så. Det visar beredningen.
 Att paret – och kanske alla andra närvarande – upplever förbönstillfället som en vigsel saknar enligt biskop Heikka betydelse (se KP nr 40)!

Det som i alla fall rimligtvis borde ha betydelse är vad Tuovinen själv anser att hon gjorde. Hon har sagt att det är hårklyveri (saivartelua) att göra skillnad på förbön och välsignelse (Kotimaa 29.9).
Tuovinen menar alltså att hon egentligen välsignade det lesbiska parförhållandet men talar om bönestund endast och enbart för att med detta hårklyveri göra det möjligt för sig att välsigna inom ramen för det som kyrkan har handbok för.

Detta resonemang ställer alltså domkapitlet i Esbo inte endast upp på utan saluför det synligt som ett fungerande och lämpligt recept i evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

Misstanken att det här ytterst är fråga om aktivt attitydarbete till förmån för kyrklig välsignelse av homosexuella parförhållanden ligger därför snubblande nära. Misstanken förstärks av att den centrala personen i beslutsprocessen är biskop Heikka. Han är ordförande för den arbetsgrupp som förbereder biskoparnas ställningstagande gällande kyrkan och partnerskapslagen (se biksop Gustavs Björkstrand kommentar på nyhetsplats).

Här finns en videosnutt från ”bönestunden” samt esbobiskopens kommentar.

Biskop Björkstrand konstaterar på nyhetsplats att ”oberoende av vilken uppfattning man har när det gäller det berättigade i att välsigna registrerade partnerskapsförhållanden är det viktigt att man har respekt för kyrkans beslutsprocess”.  Så är det. Och oberoende av vad man anser om samkönade parförhållanden och om hur kyrkan ska förhålla sig till dem är det som hänt i affären Liisa Tuovinen oacceptabelt. Det hela framstår som ett lika välregisserat som ovärdigt skådespel.
Så här får det inte gå till i en kyrka som förkunnar att ja ska vara ja och nej ska vara nej, som förkunnar att sanningen ska göra oss fria. I affären Tuovinen har praktiskt taget allt detta satts på undantag.

 

Stig Kankkonen



profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48