Kyrkans trovärdighet prövas

Ledare.

Reaktionerna på och kommentarerna till kyrkostyrelsens utlåtande om förslaget att tillåta intern adoption för samkönade par (KP nr 34,35) aktualiserar frågor om kyrkans trovärdighet.Kyrkans verbala budskap att ”ja ska vara ja och nej ska vara nej” har upplevats sakna stark förankring i verkligheten. Förkunnelsen om ja och nej överröstas i mångas öron av det praktiska handlandet som signalerar ”tja det beror på”. Det tär på trovärdigheten.

5.9.2008 kl. 00:00

Jan Lindström

Att det blivit så kan i detta fall inte skyllas endast på kyrkan. Utlåtandet har nämligen i offentligheten noterats och kommenterats praktiskt taget endast till den del kyrkostyrelsen säger ja till intern adoption.

Det som medvetet eller omedvetet undandragit sig intresse är att kyrkostyrelsen entydigt motiverat detta ja enbart med barnets rättigheter.

Ointresset för att kyrkan i samma utlåtande tveklöst sagt nej till parbildningar som berövar barn rätt till en far och en mor, alltså samkönade parförhållanden, har varit närmast totalt.

Detta har resulterat i bedömningar att kyrkan har ändrat uppfattning om samkönade parförhållanden och sagt åtminstone tja till dem.

Det som tär på kyrkans trovärdighet är därför inte vad kyrkan egentligen har sagt utan vad bedömare tror eller menar att den har sagt. Kyrkans trovärdighet naggas i kanterna av inexakta bedömare och kommentatorer.

Här aktualiseras behovet av större insikt i och förståelse för mediernas och allmänhetens reaktioner.

Den kanske radikalaste fråga man kan ställa med anledning av det skedda är om kyrkostyrelsen hade gjort klokt i att avstå från att avge det begärda utlåtandet. Alternativet är beaktansvärt med tanke på att utlåtandet gällde en detalj – en viktig sådan men inte desto mindre en detalj – som gäller utvecklingen av en modell som kyrkan säger nej till.

Om kyrkostyrelsen med den motiveringen hade avstått från att avge ett utlåtande är det osannolikt att det hade lett till tolkningen att kyrkan säger ja till familjemodeller av det aktuella slaget.

En annan möjlighet att undvika den uppkomna situationen hade varit att kraftigare och synligare betona vad man inte säger ja till.
Enligt uppgift diskuterades den möjligheten. Slutresultatet var att de som menade att man endast ska svara på det man ombeds svara på och att det räcker med det kyrkan redan har sagt om sin inställning till samkönade par gick segrande ur den diskussionen.
Tyvärr kan man väl tillägga.

Nu gick det så att ett ja till en sak och ett nej till ett annat blev ett tja.

Också beslutet i Esbo stifts domkapitel i frågan om den välsignelse av ett lesbiskt par som nyligen skedde i ett sakralt rum i Esbo (KP nr 35) tär på kyrkans trovärdighet.

Problemet är det samma: kyrkans nej till sådana förhållanden ser ut att ha blivit ett tja.

Det intrycket förstärks ytterligare av att Esbo domkapitel handlat på ett sätt som väcker misstanken att det tagit till sin uppgift att jämna vägen för välsignelse av samkönade parförhållanden.

Trovärdigheten i domkapitlets, och därmed kyrkans, agerande här blir ännu mindre med tanke på att Esbo stifts biskop varit något av en talesman för ”laglighetsivrarna” då det gällt kvinnoprästmotståndarna.

Den fråga som berättigat ställs är varför det är kyrkans absoluta krav att kvinnoprästmotståndarna strikt följer kyrkans ordning medan samma krav inte förefaller gälla dem som välsignar samkönade parförhållanden? Och inte bara det. I det aktuella fallet i Esbo har juridiken dribblats bort då den fortsatta behandlingen lagts i händerna på en teolog.

Detta sätt att handla hade varit helt otänkbart till exempel ifall en biskop prästvigt en kvinna
innan kyrkomötet gjorde det möjligt. Då var ja ett ja och nej ett nej.

Kyrkans svar på frågan om ja är ja och nej är nej i fråga om välsignelse av samkönade ser tyvärr just nu ut att närmast vara: tja det beror på.
Stig Kankkonen



KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26