Brådmogen barndom

Kultur. I sin nyaste roman Barndom skildrar Finlandiapristagaren Bo Carpelan pojken Davis uppväxt från förskoleåldern till början av tonåren. 13.8.2008 kl. 00:00

BOK Bo Carpelan, Barndom. Schildts 2008.

Boken utspelar sig i 1930-talets Helsingfors med tangohak, pappershandlar och servila vaktmästare. Den småborgerliga uppväxtmiljön fungerar ändå främst som reflexyta för huvudpersonens inre ambivalens och otrygghet.

Davi är ett brådmoget och känsligt barn som ofta ger sig av på resor i fantasins och böckernas värld. Samtidigt tolkar och registrerar han oavbrutet sin omgivning, där han ofta finner mer gemenskap med gamla tanter än sina jämnåriga.   

Carpelan skriver lättläst utan krånglig vokabulär eller svåra satskonstruktioner. Hans styrka ligger i att genom få meningar skapa kärnfulla personskildringar, såsom i en scen där Davi möter lokalfyllot: ”Långt borta klagade någon med sluddrande röst, med strupljud utan ansikte.” Författaren förmår också, ibland hjärtskärande och stundvis avväpnande humoristiskt, spegla stämningar och fånga egenarten i till synes banala händelser.
Ibland känns det ändå något tillrättalagt och kliniskt. Speciellt miljöbeskrivningarna tenderar att bli transportsträckor som bromsar upp handlingen i stället för att stimulera den.

Boken har delats in kronologiskt i tre sektioner, men som läsare har man ibland svårt att orientera sig tidsmässigt.  Snarare än skarpt åldersrelaterad, förefaller Davis barndom som ett sagolandskap, vars dimma ger vika undan för undan då han blir mer mottaglig för fysiska sinnesintryck. Trots detta känns barnets röst inte alltid trovärdig. Till exempel då grannen Elma beskrivs som ”äldre än alla husets rappade murar” eller hösten sägs vara ”alltid gammal, som ett färgat ansikte, och vet mera än vintern” vet man inte om det är den åldrade Davis alter ego eller pojken som uttalar sig. Boken, och barndomen, avslutas vid vinterkrigets utbrott.

Som helhet är Carpelans nyskapelse sympatisk, men något jämntjock.

Marina Wiik



LIVSÅSKÅDNING. Kevin Holmström är en sökare som tror att det mesta är vårt eget fel och vår egen förtjänst, men som ibland vill hålla någon i handen. 24.1.2024 kl. 16:42

Himlaliv. Kyrkpressen har fått information om att tv-programmet Himlaliv ska läggas ner. Annika Löfgren vid Svenska Yle säger att beslutet inte är fattat. 24.1.2024 kl. 09:58

medalj. Det var en överrumplad och glad Helene Liljeström som fick veta att Kyrkostyrelsens plenum beviljat henne Pro ecclesia-medaljen vid sitt möte idag. 23.1.2024 kl. 13:46

PETRUS FÖRSAMLING. Kyrkpressen ställde några frågor till Pia Kummel-Myrskog och Ronny Thylin som har anmält intresse för jobbet som kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors. 23.1.2024 kl. 07:06

PRESIDENTVAL. Helsingforsbiskopen Teemu Laajasalo intervjuade alla nio presidentkandidater på scen i sin domkyrka. ”De uttryckte alla hopp”, säger han nu efteråt. 22.1.2024 kl. 10:00

MIRAKEL. För Tiina Kumpuvuori har det varit ett mål att trots sin cp-skada kunna leva ett så normalt liv som möjligt – och att bilda familj. – Jag vill inte vara den som man tycker synd om. 2.1.2025 kl. 08:56

Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan med dess 5,5 miljoner medlemmar ser trenderna ut att vända. Finlandssvenska Emma Audas och Patrik Hagman som jobbar med prästrekrytering och opinionsbildning i Sverige ser ny glädje och nytt förtroende kring kyrkan. 30.12.2024 kl. 19:00

relationer. Vill du bli en bättre människa eller livskamrat 2025? – Var frikostig med respons och ge av din odelade uppmärksamhet, säger Jan-Erik Nyberg. 28.12.2024 kl. 08:00

julmusik. Här kommer 38 minuter, en del mera sällan spelade jullåtar – i genren pop, rock and praise. 12.12.2024 kl. 10:00

JULHÄLSNING. Kyrkpressen och Fontana Media önskar alla våra läsare en riktigt god och fridfull jul! 23.12.2024 kl. 13:22