Som bok är den inte särskilt välskriven. Hon tycker om att ställa frågor, men inte om att ge svar, ett beteende som lämpar sig väl för en journalist med inte så bra för en andlig inspiratör.Det intressantaste med Den största nyheten är egentligen att den blivit skriven och kommer ut tätt inpå att en annan svensk journalist, Göran Skytte, kom ut med sin bok Omvänd. Om man för en stund stannar upp för att jämföra de två böckerna är det Agardh som förlorar. Hon har inte tänkt igenom sitt manus ordentligt, bara radat lite minnen, samtidsreflektioner och andliga tankar efter varann. Då är Skytte betydligt mer provokativ och intressant.
Det var väl Elisabeth Sandlund, numera chefredaktör på tidningen Dagen, som med sin bok Drabbad av det oväntade inledde paraden av svenska journalister som berättar om sina omvändelseprocesser. Fenomenet fascinerar mig inte minst för att det verkar vara ett svenskt sådant. Och det är inte bara journalister som skriver om att ”komma till tro”, det är också författare som Maria Küchen. Någonting har hänt. De som var vänster på 60-70-talet har stannat upp. I det vakuum som följde efter att de lämnade kommunismen har andligheten nästlat in sig.
Samma utveckling har inte nått Svenskfinland. Nils Torvalds (min farbror) blev inte andlig, han blev sfp:are i stället. Och nä, det är inte samma sak.
Jag väntar med spänning på en fortsättning här hos oss, även om jag tror att det kan ta lite tid innan någonting händer. I Sverige blev det möjligt att vara andlig först då sekulariseringen gått så långt att många inte mera hade någon som helst personlig erfarenhet av kristendomen. Det är de som vuxit upp utan något att tro på som har lättast att upptäcka Gud. Om tjugo år har vi nog omvända journalister som skriver böcker också här hos oss.
