Maisi Bäckman har konverterat från lutherdomen till ortodoxin. Precis som gudstjänsten överlag är påsken i den ortodoxa kyrkan mer konkret. Jesu uppståndelse är, som i andra kristna kyrkor, viktig; den ortodoxa kyrkan kallas ibland också uppståndelsekyrkan.
| Majsi Bäckman är ortodox konvertit. I den ortodoxa kyrkan är påskundren mycket konkreta. |
– Många jag talat med har hållit med om att det är ännu en fas att verkligen ta steget från det att man har bestämt sig. Det är inte heller ett beslut som man tar för att det verkar vara en vacker tanke eller för att det är en cool grej. Den ortodoxa tron är något jag faktiskt tror på och den känns rätt för mig och det är egentligen bara den känslan man kan gå på. Många har sagt att de som deltar i ortodoxa gudstjänster är passiva men jag tycker däremot att den lutherska gudstjänsten och många andra med den, är passiv. Den ortodoxa gudstjänsten känns mer äkta för den riktar sig till hela människans alla sinnen och inte bara till intellektet. Man går inte till den ortodoxa kyrkan för att få nånting av till exempel en predikan, utan man går för att delta, uppleva och tillbe Gud.
I kyrkan
Precis som gudstjänsten överlag är påsken också mer konkret. Jesu uppståndelse är, som i andra kristna kyrkor, viktig; den ortodoxa kyrkan kallas ibland också uppståndelsekyrkan. Man tänker sig att påskens händelser sker här och nu, framför ögonen på församlingen.
På långfredagen kan man ha en ceremoni om korsfästelsen. Det går ut på att en stor bild på Jesus förs runt i kyrkan. Det ska symbolisera korsfästelsen och Jesu död. Under hela förloppet sjunger kören och församlingen om vad som händer. Det att man inte har några instrument till musiken skapar också en speciell stämning.
– På långfredagsaftonen tas bilden på Jesus ner från korset och bärs till graven under en mycket stämningsfull gudstjänst. Men det är inte heller som ett skådespel. Gudstjänsten kan hålla på ända till tidig lördagsmorgon.
– Det känns lite som en begravning.
På lördagskvällen är det många som fastar helt från klockan sex på kvällen till nattvarden tidigt på söndagsmorgonen. Innan gudstjänsten börjar ungefär halv tolv läser man apostlagärningarna. Klockan tolv tänder prästen påskljuset. Förväntningen ligger i luften, nu är det på väg mot bättre tider! Prästen för lågan vidare till församlingen som var och en tagit varsitt ljus med sig hemifrån. När alla ljusen tänts går hela församling ut från den mörka kyrkan och går ett helt varv runt byggnaden.
– När man står vid kyrkdörren nästa gång tänker man sig att man står vid himlens port. Då har alla ljusen i kyrkan tänts och bilden av Jesus har tagits bort.
Nu är Jesus uppstånden och prästen hälsar med orden ”Han är uppstånden” och församlingen svarar ”Han är sannerligen uppstånden”.
– Efter detta fortsätter en morgonliturgi som följs av en nattvardprocession. Så det kan ta ända fram till en tre-tiden på morgonen innan allt är slut. Många stannar kvar och äter välsignad påskmat. Det kan till exempel vara alla möjliga sorters goda rätter som kakor, bullar och pasha med bröd som kallas kulitsa. Det är bröd kryddat med vanilj och hackade mandlar och är sött och mycket gott. Man äter också ägg och lamm, i Grekland grillar man till och med hela lamm.
Fastan och festerna
Det är helt klart ett rent nöje att äta sig mätt under lördagsnatten efter att ha fastat i lite mer än 40 dagar. Under fastan får man inte äta animaliska produkter, såsom fisk, ägg, kött och mjölkprodukter och inte heller stekt mat. Undantag finns ändå, som till exempel helgerna när man får äta stekt mat och dricka lite vin till, och palmsöndagen då man får äta fisk.
– Det här är ändå bara riktlinjer. Såklart måste barn, gravida och gamla få all den mat de behöver.
Under fastan är det inte så mycket den fysiska delen som är väsentlig utan den psykiska: att man ska varva ner, begrunda sitt andliga liv och också begrunda hur man är mot andra människor. Sista söndagen under fastan har ortodoxa en speciell förlåtelsesöndag där man ber alla om förlåtelse.
Äggen och palmkvistarna
Andra ortodoxa traditioner är att man under palmsöndagen tar in palmkvistar i kyrkan för att välsigna dem. Eller videkissor är det i våra trakter. Det av den enkla orsaken att det inte är så hemskt vanligt med palmer här uppe. Ortodoxa runt om i världen har hittat olika saker att symbolisera palmerna med. Till exempel i Makedonien använder man pilkvistar eftersom knopparna just slagit ut vid tiden för påsk.
Videkvistar eller pilkvistar, hur som helst välsignas de och sparars hela året bredvid en ikon i hemmet. När påskfastan inträder nästa år bränner man dem allihop.
På skärtorsdagen brukar man hårdkoka ägg och färga dem. Man har traditionellt bara färgat dem röda men nu finns de i alla möjliga färger. De här sparar man till påsknatten och leker påsklekar som går ut på att vinna och byta ägg. Ägg är ju annars också symbolen för liv.
Nånstans läste jag att döden är det största hotet för allt levande i den ortodoxa tron och att det är därför påsken är en så viktig högtid. Men det påståendet håller inte Maisi med om.
– Det är inte döden i sig det är fel på, gamla människor ska ju dö när tiden väl är inne. Det är hur döden är, för den vidare till det eviga livet eller vidare till motsatsen, den eviga döden? Jesus dog för att vi ska kunna leva det eviga livet och det gör påsken till en stor högtid, inte bara för ortodoxa utan också andra kristna.
Skribenten är medlem i Kyrkpressens ungdomsredaktion Chill.
