Processioner i dagarna sju

I spanska Andalusien firas stilla veckan med särskild pompa och ståt från Palmsöndagen till påskdagen. Under hela veckan, på spanska Semana Santa (den heliga veckan), ordnar varje spansk stad och by med självaktning religiösa processioner i stor skala, men den andalusiska varianten är mest känd och besökt.

Semana Santa börjar på Palmsöndagen med processioner till minne av Jesu intåg i Jerusalem. Söndag–onsdag ihågkoms slutet av fastan med dagliga processioner,  som på Skärtorsdagen tematiskt går in i påskens händelser. I processionerna bärs stora podier med helgonbilder och scener ur evangelierna och Jesu lidandeberättelse genom staden. En del av statyerna är verk av kända spanska skulptörer, andra är moderna varianter, men alla underhålls nogsamt och bärs med andakt och respekt.

Varje enskild procession ordnas av religiösa brödraskap, ett historiskt arv från föreningar som grundades under medeltiden för att främja fred och upprätthålla en offentlig ordning. Brödraskapen representerar i dag olika sociala och professionella grupper i samhället. En utvald grupp av brödraskapets medlemmar har äran att bära de stora och tunga podierna med helgonfigurerna. Bärarna står ofta under podiet, som draperas med tyg, och de varken syns eller ser något. I stället styrs de av en förman, capataz, som talar om för dem när det är dags att lyfta och sänka podiet, gå framåt eller stanna. Ibland bärs podierna i stället på långa stångar.

Efter podierna går en medlemmar av brödraskapet iklädda tunikor och huvor i brödraskapets färger. De här människorna kallas nasarener och symboliserar dem som straffade Jesus. Deras täckta huvuden symboliserar den skam och ånger de känner för det de gjort.

Processionerna ackompanjeras av trummor, tamburiner, trumpeter och en speciell typ av sång, Saeta, som bara sjungs under Semana Santa. Musiken symboliserar både smärtan i Jesu död och glädjen i hans uppståndelse.