En hel del måste gå i lås om den svenskspråkiga grundutbildningen för kyrkliga yrken och den kyrkliga personalutbildningen skall tryggas. Det visar en rapport som nyligen överlämnades till kyrkostyrelsen.
| Klassundervisning på Lärkkulla. |
I september i fjol tillsatte kyrkostyrelsen en arbetsgrupp med uppgift att utreda hur framtiden kan tryggas för den svenskspråkiga grundutbildningen för kyrkliga yrken och för den kyrkliga personalutbildningen. Till arbetsgruppens ordförande utsågs Robert Lemberg, direktor för kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA).
Enligt Lemberg är situationen i fråga om grundutbildningen i stort sett under kontroll, men det finns utmaningar som måste mötas.
– Börjar vi med prästerna kan vi konstatera att teologiska fakulteten vid Åbo Akademi kan tillgodose behovet av svenskspråkiga teologer. En förutsättning, som arbetsgruppen ser det, är att fakulteten förblir självständig och att de då och då ventilerade planerna på en sammanslagning med humanistiska fakulteten inte förverkligas.
Profilering viktig
Den svenskspråkiga utbildningen av diakoner och ungdomsarbetsledare ges vid YH Sydväst som hösten 2008 blir YH Novia (Ab Yrkeshögskolan vid Åbo Akademi). Där ges cirka 600 yrkeshögskolestuderande utbildning inom vård och det sociala området, medborgaraktivitet och ungdomsarbete, formgivning, turism och företagsekonomi.
– Vi är måna om att det kyrkliga integreras i den nya utbildningen och inte blir marginaliserat. De som börjar på de kyrkliga linjerna skall kunna göra det profilerat och inte i skymundan.
Den stora gemensamma utmaningen i fråga om kyrkomusiker, barnledare och kyrkvaktmästare är rekryteringen. Den svenska rekryteringen borde enligt arbetsgruppens åtgärdsförslag intensifieras inom ramen för domkapitlets verksamhet. Det gäller särskilt rekryteringen av kantorer. Själva utbildningen är i stort sett i ordning.
– Det finns mycket som kan och bör göras för att effektivera rekryteringen, men arbetsgruppen kommer inte med goda råd eller konkreta förslag. Det är en uppgift för andra, konstaterar Lemberg.
Lärkkullas roll betonas
Kyrkans svenskspråkiga personalutbildning skall enligt arbetsgruppen erbjuda grundläggande utbildning för alla yrkeskategorier. I de fall då resurserna inte räcker till för att ordna t.ex. specialutbildningar eller långa kurser erbjuds de svenskspråkiga möjlighet att delta i motsvarande utbildningar på finska, dock så att man i litteraturval, uppgifter och tenter beaktar studerandens modersmål.
I åtgärdsförslagen återkommer Lärkkullas centrala roll i olika skepnader.
– Vi vill bland annat att kyrkans svenska personalutbildning även i framtiden koordineras av Borgå stift och att genomförandet fortsättningsvis delegeras till Lärkkulla. Det är det mest ändamålsenliga alternativet.
Enligt arbetsgruppen bör kyrkan förbinda sig vid att trygga den svenska personalutbildningen i framtiden och garantera grundförutsättningarna genom att bidra med en årlig summa till Lärkkulla eller med ett investeringskapital i det planerade aktiebolaget. Bidragen föreslås vara riktade direkt till domkapitlet i Borgå stift, som har ansvaret för kyrkans svenska personalutbildning. Bidraget öronmärks som utbildningsstöd för kyrkans svenska personalutbildning och skall jämföras med de medel som riktas till kyrkans utbildningscentral för finskspråkig personalutbildning.
– Vi anser också att det finns mycket att vinna genom att öka prosteriernas möjligheter att ordna utbildning i Borgå stift. Prosteriets roll kunde allt mer likna samfällighetens i fråga om lokal utbildning, säger Lemberg.
– Också här spelar Lärkkulla som arrangör av utlokaliserad utbildning en viktig roll.
