Att få tjäna, samlas till fest och fira tillsammans. Det var viktigt då präster av bägge könen samlades för att fira den första prästvigningen av kvinnor.
| Kvinnor och män, många av dem präster, firade nattvard tillsammans. (Foto: Christa Mickelsson) |
Gamla kyrkan i Helsingfors fylldes av glada ansikten då Borgå stift samlades för att fira tjugo år av kvinnliga präster i går.
– Har prästkallet varit mer smärta eller mer glädje? frågade biskop Gustav Björkstrand i dialogpredikan med Juanita Fagerholm-Urch under gudstjänsten.
– Både och. Men i grunden en stor, stor glädje, svarade hon och försäkrade att ingen av de kvinnor som blivit prästvigda skulle välja annorlunda i dag.
– Det är glädjande att få jobba, samtidigt som vi är måna om att få stöd, så att vi känner att de andra röster som hörs inte är kyrkans röst.
Kommit för att stanna
Efter gudstjänsten var det många som vittnade om hur de berörts av gudstjänstgemenskapen, där kvinnor och män, många av dem präster, firade nattvard tillsammans.
– Jag grät ett par gånger. Fantastiskt! sa Kerstin Granvik, som också hon snart får fira tjugoårsdagen av sin prästvigning.
Anne Peltomaa, som jobbar som sjukhuspräst, berördes mest av att gå till nattvarden.
– Att gå till nattvarden tillsammans, och att få bli mottagen! Det var nog känslomässigt.
– Ja, nu är vi med i samma berättelse, kvinnor och män, och vi har kommit för att stanna, instämde Granvik.
Läs mera i Kp 11/2008.
