Inför en flytt tänker man på saker som man annars inte ägnar så mycket tid. Hyra, bostadsrätt, lån, läge, hiss och kvadrat är en aspekt. Allt det man i praktiken skall flytta från A till B är en annan.
Av en bekant som nyligen besökt frisören fick jag höra att jag behöver använda minst fem hårvårdsprodukter för att kunna kalla det som växer på mitt huvud för en frisyr. Oj så många tänkte jag, men fick ta det tillbaka när jag började räkna flaskor, burkar och tuber i badrumsskåpet.
Badrumsskåpet är inte det enda av mina skåp som är för fullt av produkter jag någon gång behövt eller trott mig behöva. På kökshyllorna högst upp vilar påsar och kartonger av de märkligare slagen. I tekniklådan finns både oanvändbara och fungerande gamla mobiltelefoner, kablar och apparater vars funktion ingen kommer i håg. Längst in i klädskåpet finns kläder jag inte längre använder men ändå inte kastar bort. Under diskbänken är det tomflaskor och plastkassar, i tidningskorgen reklamblad och räkningar och i källarskrubben – ja, jag vet att jag går dit ibland och att det är trångt, men vad är det jag riktigt har i källarskrubben? Möbler, mattor, lampor och tavlor går jag inte ens in på.
Allt det jag haft, allt det jag har, allt det jag kommer att skaffa mig – jag blir alldeles matt av alla dessa saker. Ändå är jag ingen pryldåre, tycker att jag klarar mig med det jag har och brukar dessutom rensa, kasta och ge bort relativt ofta. Ändå. Sakerna har tagit över mitt liv.
Jag bara undrar. Behöver jag så här mycket saker? Vill jag ens ha dem? En del skulle jag ha mindre, en del mera svårt att klara mig utan, men jag tror att jag skulle må gott av lite mindre saker. Till och med när jag inte precis håller på att flytta.
