Kp-redaktör skriver predikan

Kyrka. Vad skall man tänka på då man skriver en predikan? Trohet, ärlighet och lyhördhet. 28.3.2007 kl. 00:00

Vad skall man tänka på då man skriver en predikan? Trohet, ärlighet och lyhördhet.

 
Foto: Daniel Iman

Så svårt kan prästyrket väl inte vara? Att predika om söndagarna, hur knepigt är det? Alla har vi ju suttit i kyrkan och suckat inombords och tänkt att det där kunde väl jag göra bättre. Sagt och gjort. Jag gjorde en tur till Sibbo för att lära mig att predika.

– Vad skulle du vilja säga, vad är viktigt för dig? undrar kyrkoherde Helene Liljeström som skall lotsa mig igenom predikokonstens mysterier. Vi böjer våra huvuden över palmsöndagens evangelietext i Johannes-evangeliets tolfte kapitel.
Jag suckar. Hur långt måste det vara? Jag klarar inte ens av att tänja på mina radioandakter till fem minuter.

– Tio minuter är ganska bra, säger Helene. Annars blir gudstjänsten så lång.

Läs artikeln i sin helhet i papperstidningen 13/2007.

Sofias predikan

Det enda jag nånsin lyckats få att gro var en mandarinkärna som jag planterade med hjälp av min mormor då jag var i förskoleåldern, ungefär. Att det lyckades tycker jag fortfarande är alldeles osannolikt. Man sätter ett frö i en kruka med mull. Man vattnar. Man väntar. Om man går i förskolan känns det som i en evighet. Småningom, mirakulöst, spirar den lilla mandarinplantan fram. Jag kan fortfarande minnas hur lycklig jag var. Jag döpte min lilla mandarinväxt och vårdade den ömt i många år tills den fick nån sjukdom och dog.

För att jag riktigt skall förstå Jesu liknelse om vetekornet som faller i jorden och dör måste jag tänka på min lilla mandarinkärna.

Så här säger Jesus: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd.

Vetekornet är litet, brunt och skruttigt. Det ser jag då jag surfar in på Skåne-möllans hemsida för att läsa mera om vad vete egentligen är för nånting. Det konstiga är att man aldrig kunde tro att nånting som ser så lesset och anspråkslöst ut kan bli en hel växt, en växt som en dag vajar tung av ax och ger bröd åt många. Vi vet ju att det händer, vi har alla läst om det på skolans biologitimmar och vissa av oss har till och med sett det hända i verkligheten. Nu måste jag igen tänka på min mandarinkärna. Men precis vad som händer där nere i jorden känns ändå som ett mysterium.
När Jesus talar om sin egen död får han det att låta alldagligt. Hela tiden faller ju vetekorn till marken och dör. Varje dag spränger ju det groende livet sitt bruna, skruttiga hölje. Samtidigt talar han om nånting alldeles oerhört. Vi mänskor brukar ju inte kunna tänka att vår död bär på en sådan sprängkraft, att vår död på något mirakulöst sätt kunde föda mer liv och mer liv och ännu mer liv. Vi har svårt att se på döden som något nödvändigt och värdefullt.

Men det är just det som Jesus menar.

När Jesus talar om vetekornet vet han redan vad som kommer att ske. Han vet att han ska bli korsfäst. Vi vet också att han vet att det kommer att vara smärtsamt och fasansfullt, och att det komner en kort stund på korset då han undrar om Gud har övergett honom och tvivlar på alltihop. Men lyckligtvis har vi också facit på hand. På påskdagen uppstår Jesus. Graven är tom. Döden ledde inte till förgängelse, förlust och tomhet, den ledde till liv.

Det stora kristna mysteriet är att Jesu död ledde till mera liv och mera liv och ännu mera liv för oss alla. Vetekornet dör. Men den växt som spirar fram är tung av förlåtelse och nåd och glädje och evighet.

Min favoritbeskrivning av himlen finns i en bok av CS Lewis som heter Den stora skilsmässan. I den är himlen så verklig att de mänskor som först kommer dit är liksom spöken. Vartenda lilla grässtrå i himlen är så saftigt och kraftigt och verkligt att nykomlingarna inte ens kan gå utan att känna en skärande smärta i sina fötter. När spökmänskorna kommit till himlen med en buss från den gråa stad som fungerar som nånsorts helvete får de välja. Vill de stanna kvar? Vill de förlåta och glömma sin bitterhet och bestämma sig för att tacka ja till den inbjudan de får? Överraskande många är motvilliga. De flesta har nånting de inte riktigt vill ge upp, inte ens om de får ett liv i himlen i utbyte.

Men om de säger ja förvandlas de. De ser visserligen fortfarande ut som sig själva, men de är så starka, så vackra, så fulla av liv och glädje och jag nästan börjar gråta då jag läser om det. På jorden var de kanske blyga och bortkomna. De kämpade med nånting som tyngde dem till marken och fick dem att sloka och krympa. Men nu är de fulla av kraft och godhet. De skrattar, helt förvånade. Och så ger de sig i väg för att leta efter Gud.
 
Det är det som vi tror på. Jesus var det första vetekornet. Hans död födde mer liv än vi nånsin kommer att förstå. Men inte heller vår död är farlig längre. Som aposteln Johannes skriver: ”… och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer.”

Det är nånting att tänka på nästa gång du planterar nånting.



Sofia Torvalds



partipolitik. Kristdemokraterna fjärmas mer och mer från folkkyrkan. Kyrkans anställda röstar på De Gröna. Sannfinländarna får inte kyrkfolkets sympatier. Och SFP:s kyrklighet är illa undersökt. Kyrkpressen har tittat på två nya undersökningar om politik och kyrka. 25.9.2023 kl. 17:24

FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapet kämpar med ekonomin och planerar en omstrukturering som kräver omställningsförhandlingar. Hela personalen omfattas. Uppsägningsbehovet uppskattas till högst en tredjedel av personalen. 22.9.2023 kl. 12:21

PSYKISKA PROBLEM. Familjerådgivningscentralerna har sedan 2020 besvarat enkäter om vilka trender som syns i familjerådgivningen. I enkäten 2023 sa 83 procent att klienternas psykiska problem har ökat. 20.9.2023 kl. 17:23

Replot. Replotherden Camilla Svevar jobbar nu i Vasa – och domkapitlet har inte hittat någon vikarie. 18.9.2023 kl. 16:13

kyrkoherdeval. Vanda svenska församling och Monica Cleve nådde förlikning om kyrkoherdevalet. Kristian Willis torde installeras som kyrkoherde i Vanda nästa år. 18.9.2023 kl. 15:50

tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00

mission. Tre män med ett gemensamt barndomsland och en längtan efter att hjälpa. Det är allt som behövs för att ge ut en ljudversion av Bibeln på ett språk man inte själv behärskar. Ben Fernström, Rune Särs och Johan Lassus har tagit vid där deras föräldrar missionärerna slutade. 14.9.2023 kl. 19:00

kyrkoherdeinstallation. På onsdagskvällen fick Matteus församling i Helsingfors en ny permanent kyrkoherde då Patricia Högnabba välsignades till tjänst. Församlingen har bland annat profilerat sig med ett starkt ungdoms- och musikarbete och det genomsyrade också hela installationsmässan. 13.9.2023 kl. 23:26

PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00

tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00

FÖRETAGSAMHET. Tre präster och teologer jobbar med bas i Kronoby med att coacha företagare. Ganska lite behöver översättas från ”kristendomska” till vardagsspråk, säger de. Att vara företagare handlar om livets grundfrågor. Om allmänmänskliga saker som också Jesus har talat om. 12.9.2023 kl. 13:25

teve. En av dem talar i tungor, en vill vara talesperson för sexuella minoriteter och en har studerat karismatiska rörelsers destruktivitet. En rykande färsk serie om Borgå stifts biskopar har premiär idag. 11.9.2023 kl. 18:00

VANDA SVENSKA FÖRSAMLING. Snart kan det finnas en engelskspråkig pastor i Vanda svenska församling. Engelskspråkiga tjänster i svenska församlingar hör till ovanligheterna. 8.9.2023 kl. 10:19

BISKOPSMÖTET. – Saker som vi har tigit om i kyrkan är vanligtvis de samma som vi har tigit om i det finländska samhället. Så är det att vara folkkyrka, sa biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka i sitt tal vid biskopsmötets öppnande i Kyrkslätt idag. 5.9.2023 kl. 14:30

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28