Jag vill vara en medmänniska

Människa. – Jag är tacksam för varje dag som jag kan röra mig, tänka och finns till, säger Helena Lindfors. 12.3.2007 kl. 00:00

– Jag är tacksam för varje dag som jag kan röra mig, tänka och finns till, säger Helena Lindfors.


Helena Lindfors har varit pensionerad i 18 år, men det var egentligen först i höstas hon blev ledig på riktigt. Dittills hade hon tagit hand om sina medmänniskor – först i sitt arbete som hälsosyster och överskötare på olika håll i östra Nyland, sedan som mormor och farmor för sina åtta barnbarn. I oktober fyllde den yngsta tre och började på dagis.

– Jag har skött om människor från vaggan till graven. När jag började som hälsosyster på landet på 1950-talet var jag och mina kolleger något av pionjärer för hälsovården i östra Nyland. Mycket av jobbet var uppsökande verksamhet. Jag cyklade omkring med vågen på pakethållaren och vägde och vaccinerade barn på hembesök.

– Jag har fått känna att jag är till nytta. Att hjälpa mina medmänniskor ger mig tillfredsställelse. På min sista arbetsdag skrev jag i min dagbok: ”Jag har njutit av varje arbetsdag under mitt sista verksamhetsår. Mitt arbete har inte gett mig pengar, men väl andra värden.”

– Att ställa upp för barnbarnen var för mig helt naturligt. Det är något som gått i arv här på gården. Min svärmor hjälpte också till med barnpassning när våra barn var små.

Arbetet, eller rättare sagt studierna vid Statens svenska sjuksköterske- och hälsosysterskola med ansluten barnmorskeutbildning som det så pompöst hette, förde henne också till mannen Max och den numera gemensamma hemgården i Liljendal.

– Under en fältpraktik var jag inkvarterad på den gård där Max bodde. Det var så vi träffades.

Motion och gemenskap

En naturlig fortsättning på sitt arbete för medmänniskorna fann hon efter pensioneringen i församlingens diakonikommitté och i Liljendals pensionärsförening. Hon var också länge ordförande för den lokala Röda kors-avdelningen och är fortfarande medlem i Marthaföreningen.

– Arbetet med barnbarnen och pensionärerna har varit oerhört innehållsrikt och har givit mig mycket. Det har varit en rikedom att få syssla med människor i båda ändarna av livet. Precis som i mitt arbete, skrattar hon.

Pensionärsföreningen beskriver hon som en trivselförening med god anda. Hon är med på månadsträffarna med föredrag och ett allvarsord av kyrkoherden. Dessutom sköter hon och de övriga pensionärerna nogsamt sin hälsa: på måndagar arrangeras stavgång, tisdag är det seniordans och på onsdagar är det konditionssal. Men speciellt viktig i pensionärsföreningen är gemenskapen.

– Alla åldersgrupper behöver gemenskap. Ensamheten är ett hot för människorna. Om de blir för ensamma blir de deprimerade och sjuka.

Läs mera om Helena Lindfors i papperstidningen 11/2007. 

Mira Strandberg



Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02

INGERMANLANDS KYRKA. Helsingin Sanomat noterar att protestantiska kyrkor i Ryssland verkar blir intressanta för president Vladimir Putins maktsfär – om de har rätt konservativa värderingar. 20.1.2025 kl. 17:28

bibeln. Bibeln som Böckernas bok får en annan dimension sedan Kyrkpressens enkät visar att över hälften av de svarande i dag läser Bibeln digitalt, på webben eller på sin mobil. 20.1.2025 kl. 10:00

METODISTKYRKAN. Tolkning i Metodistkyrkans "högsta domstol" i USA stoppar Åbo metodistförsamlings planer på att lämna samfundet. 17.1.2025 kl. 18:07

kyrkomusik. John L Bell, präst i Church of Scotland, arbetar bland annat för att kyrkomusiken ska förnyas. Han har gett ut många samlingar med sånger och böcker om liturgi och kyrkomusik. Han gästar Helsingfors och Johannes församling den 7–8 februari. 15.1.2025 kl. 12:49

FINLANDSPRIS. Biskop emeritus Gustav Björkstrand har tilldelats Svenska Akademiens Finlandspris för år 2024. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 14.1.2025 kl. 17:17

VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

Kolumn. För ett drygt år sedan tog jag ett jättesprång ut i det okända. Jag sade upp mig från ett tryggt jobb med stabil inkomst för att i stället bli frilansande musiker och skådespelare och egenföretagare. 16.9.2025 kl. 09:56

bibeln. Vad väger tyngre i teologi och bibelsyn? Orden i sig? Eller den sak orden pekar på? Emeritusbiskop John Vikström lämnar en text till några biskopskolleger och till andra i kyrkan. Det är ett slags bokslut, skriver han. 11.9.2025 kl. 14:49

UNGDOMSKÖR. Niklas Lindvik är en av själarna i den evangeliska rörelsens musikliv. Han leder Slefs ”intervallkör” Evangelicum. 10.9.2025 kl. 17:43

METODISTKYRKAN. De finlandssvenska metodisterna använder rätten att avvika från samfundets internationella linje, som sedan 2024 bejakar samkönade äktenskap. 7.9.2025 kl. 11:51

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00