Nils Martola, kyrkoherde i Karis och docent i gammaltestamentlig
exegetik, motsätter sig tanken på att man skulle dela upp bibelläsarna
i ”fromma” och ”kritiska”. Själv tycker han att det inte finns någon
konflikt mellan en uppbygglig bibelläsning och en historiskt-kritisk
sådan. Han skulle snarare säga att det kan finnas en konflikt mellan en
fundamentalistisk och historiskt-kritisk bibeluppfattning.
– Min egen erfarenhet är att jag blev ”frommare” då jag blev exeget, säger han.
Många tror att deras tro kommer i gungning om de alltför ivrigt börjar
ägna sig åt historiskt-kritiska bibelstudier. Till slut sitter man
kanske och kan inte längre förmå sig att tro på någonting. Eller?
– Själv är jag inte så förtjust i den ”barnsliga” fromhet som inte tål
törnar. Som teolog skall man konfronteras också med de svåraste
texterna. Man skall genomgå en skärseld. Annars står man sig inte som
proffsteolog.
Martola säger att han har stor nytta av sitt exegetiska kunnande i sitt
jobb som präst. Han läser hela Bibeln ur ett gammaltestamentligt
perspektiv. Då han gör en exeges, en bibeltolkning, betyder det att han
går tillbaka till grundtexten och läser kommentarerna.
– Sedan känner jag mig mera fri från bibeltexten och kan koncentera mig på själva temat. Det blir mera tidlöst så.
GT ger perspektiv
Gamla testamentet (GT) anklagas ofta för att vara fullt av hemskheter,
och det är många bibelläsare som helt koncentrerar sig på Nya
testamentet (NT) i stället. Nils Martola tycker att man behöver ha lite
perspektiv.
– Det är klart att det finns hemska saker i Gamla testamentet. När jag
ser på Bibeln ser jag framför mig 1 000 år av GT och 30 år av NT. Att
läsa Nya testamentet utan den 1 000-åriga bakgrunden – det blir nog
ganska grunt. Många kristna idag uppfattar att det är NT som är Bibeln,
men det är ju helt tvärtom. GT är Bibeln och NT är en kommentar, säger
Martola.
Finns det då någon jobbig text i Gamla testamentet som inte ens Nils
Martola får bukt på? Jo, en. Han bläddrar fram till första
Samuelsbokens femtonde kapitel. Där får Saul i uppdrag att krossa
amalekiterna och döda alla, också barn och spädbarn, oxar och får,
kameler och åsnor. Men Saul gör ett misstag och skonar amalekiternas
kung Agag och det bästa av boskapen. (”Vad är det för bräkande och
råmande jag hör?” frågar Samuel då han uppdagar sveket.) Då blir
profeten, Guds utsände, så sur att Saul förlorar kungakronan.
– Den texten har jag lyckats predika över en gång, men jag minns inte längre hur, suckar Martola.
Läs med kommentarer
Det finns givetvis andra svåra texter också. Martola säger att han inte
är så förtjust i vårt sätt att läsa Bibeln. När judarna läser Talmud
läser de den med kommentarer, och det tycker Martola att är en god idé.
– Vi har en bibel framför oss och tror att saken är klar med det. Men
det här är 3 000 år gamla texter. Man kan inte läsa dem utan
kommentarer, säger han och berömmer förklaringarna i Bibel 2000.
Vilka guldkorn läser Martola helst? Ja, Bibeln är full med fascinerande
texter. Till exempel liknelsen om den förlorade sonen, Psaltaren,
profeterna …
– Ju mer man läser Bibeln, desto fler guldkorn hittar man. En text kan
också förvandlas från en förbannelse till ett guldkorn. Det är som att
gifta sig och knådas mot varann, småningom uppskattar man saker i sin
man eller hustru som man inte upptäckt förr.
