Patrick Tiainen
Bloggen:
Patrick Tiainen
Patrick Tiainen är en av vårens studenter från Karleby, och för tillfället är han i militären i Keuru. Följ med hans bloggande kring livet i det gröna och ett liv i Mästarens fotspår!

Här och nu

01.09.2012 00:02
Sitter just nu på tåget på väg hem från Keuru och skriver mitt första blogginlägg. Trött men taggad! Alltid lika skönt att komma hem på permission. Eftersom detta blir mitt första blogginlägg så är det väl bäst att jag presenterar mig lite...
Jag är alltså en av vårens studenter från Karleby svenska gymnasium, och kommer från en tvåspråkig familj. Jag är en språkglad kille som mer eller mindre alltid har njutit av skrivandet i olika former, och har också gett ut en egen bok. Förutom skrivandet hör frivilliga brandkåren till mina fritidsintressen, och eftersom jag bor ensam så kräver också hushållsarbetet sitt. Just nu upptar dock militären största delen av min tid, jag tjänstgör i Keuru där militären utbildar sin brandkår. Nångong i framtiden kommer jag att börja studera psykologi vid ÅA dit jag kom in i somras. Jag skulle ändå inte vilja fokusera destomera på det yttre, utan vill komma till det bloggen kommer att handla om. Det kommer att bli tankar om livet från en ung mans synvinkel, reflektioner över vandringen tillsammans med Mästaren som förberett stigen. Han som känner varje krok och varje stubbe som vi kanske kan snubbla på, men som också vet när den vackra vyn öppnar sig för oss - kanske alldeles strax efter det täta snåret som verkat alldeles ogenomkomligt.
Jag är en människa som gillar att planera. Jag har oftast på gång någon "things to do"-lista och planerar långt in i framtiden. Och jo, jag vet, det är inte bra. Gång på gång blir jag påmind om det som står i Ordet: "Beröm dig inte av morgondagen, ty du vet inte vad den bär i sitt sköte" (Ords 27:1) och "Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga." (Matt 6:34) Det är otroligt skönt och befriande att höra dessa ord, men på något sätt smyger kontrollbehovet ändå tillbaka. Den förbjudna frukten och viljan att bli som Gud lockar tydligen även en Adam av årsmodell 1993... I varje fall hade jag igen tänkt ut en noga planerad tidtabell för detta veckoslut. När vi kom till tågstationen i Keuru såg vi dock brandbilar susa förbi, och då jag loggar in på räddningsväsendets infosajt ser jag att det skett en tågolycka. Om tre kvarter, en halvtimme efter att tåget borde ha kommit, fick vi höra att tåget inte kommer överhuvudtaget. Efter många om och men blir det taxi ända till Seinäjoki där vi hoppade på nästa bästa tåg till Karleby, men vi är ändå flera timmar sena. Detta var för mig än en gång en påminnelse om hur lite jag egentligen har att säga till om, och hur otroligt onödigt det är att jag planerar långt framåt. Jag måste lära mig att leva i nuet. Dessutom är det inte bara onödigt att planera så hektiskt, utan det är också en förolämpning mot Gud: litar jag inte på att Han fixar min morgondag? Tar jag inte Hans ord på allvar när Han säger att jag inte ska "berömma mig av morgondagen" (observera ordvalet)?
I vårt samhälle har den febrila arbetstakten och allt tal om effektivitet gjort att vi inte kan leva i nuet - vi tänker på nästa helg, nästa semester, åren efter gymnasiet, tiden efter militären, tiden då barnen blivit vuxna, pensionen... Vi kan leva hela vårt liv utan att egentligen leva en enda dag. Vi blir lätt passagerare eller åskådare i vårt eget liv. Det är dock inte Guds vilja. Det är inte Hans plan. Hans plan är att vi går in i de uppgifter Han förberett för oss och gör det jobbet med kärlek och av hela vårt hjärta. Vi ska njuta av varje stund och ha ögonen och öronen öppna för de välsignelser Han gömt i vår vardag, och vi ska vara öppna för Hans vägledning. Jag tror bestämt att Gud har en alldeles unik plan för mitt liv, och att den planen är mycket större och mycket bättre än jag någonsin kan tänka mig. Därför får jag nu, än en gång, komma till Pappa och säga förlåt. Jag får be att Han hjälper mig hålla blicken fäst på korset, för då mister alla bekymmer och allt annat sin kraft. Det enda nödvändiga återstår. Det underbara som händer är att allt då igen får rätt proportioner. Allt börjar flyta på smidigt. Det är som att gå nere i diket och sedan bli lyft upp på motorvägen. Så mycket bättre är den väg Han valt. Han är själv "vägen sanningen och livet" (Joh 14:6).
Tåget närmar sig Karleby. Jag gräver i fickan och hittar listan över saker jag borde göra under veckoslutet. Tack gode Gud för roskpåsen som finns bredvid mig...

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28

SKAPELSETRO. Kreationismen såg ut att ebba ut i slutet av 1900-talet. Men i delar av Borgå stift tar man fortfarande strid för att evolutionsteorin vetenskapligt en dag kommer att få vika för Bibelns berättelse om hur jorden och mänskligt liv kommit till. 1.4.2025 kl. 10:00

METODISTKYRKAN. Den tidigare metodistbiskopen Hans Växby är död. Han tjänstgjorde för den i Europa lilla frikyrkan i de nordiska länderna och efter Sovjetunionens fall i Ryssland. 31.3.2025 kl. 11:48

sjukdom. Isak Snellman och Johanna Sundqvist-Snellman är i 20-årsåldern, men har redan tvingats hanterat nästan tio år av sjukdom tillsammans. De har blivit vana vid att ställa om och leta lösningar – men oron, tröttheten och dialysen har de alltid med sig. 26.3.2025 kl. 14:22

Lokalt. Tacos och lovsång står naturligtvis på programmet när Replot församling bjuder till Tacom och lovom-söndagar i församlingshemmet. 25.3.2025 kl. 16:48

hopp. – Hopp är inget som kommer till oss som en skänk från ovan, säger Heidi Juslin-Sandin. Tvärtom menar hon. 24.3.2025 kl. 18:48

psykologi. När Trump skällde ut Zelenskyj i Vita huset betraktade den kristna terapeuten Markku Veilo scenen med intresse. – Det var ett klassiskt exempel på hur en människa reagerar utifrån sina känslolås och inte klarar av att bete sig vuxet, säger han. Men vi har alla en del i oss som exploderar eller imploderar oväntat – och den kan vi jobba med. 20.3.2025 kl. 10:01

Begravningsplatser. Runt om i Svenskfinland finns små begravningsplatser som drivs av föreningar eller sammanslutningar. Två begravningsplatser stöds av den lokala församlingen eller samfälligheten. 19.3.2025 kl. 10:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51