Rune Lindblom är präst i Korsholms svenska församling.

Här blev Gud verklig

Kolumn.

Det verkliga Betlehem doftar kryddor och rökelse, inträngt med alla fyrtiotusen invånare på en enda liten bergsrygg bland kullar med olivträd. Hus på hus, som skokartonger travade mitt i ett landskap av kullar och dalar, där vägar och förtorkade ängar samsas om utrymmet.

17.12.2020 kl. 09:41

Min enda julafton i Betlehem är inte som på bilderna. Ingen stjärnklar, varm natt då herdarna kan gå barfota i tunna tunikor och änglarna sjunga i vita linneskjortor. I natt skulle till och med änglarna frusit nere i dalen vid herdarnas äng. Det är mörkt, bara några grader på plus och regnigt, precis som det finländska julvädret.

Vi går nerför
en smal och brant gränd, ner till det stora torget mitt i de äldsta delarna av staden. Går på gräddfärgade skrovliga stenar som blir hala i regnet. Gatan är så smal att bara om man klämde sig upp mot husväggen skulle en bil kunna passera. Julbelysningen förlorar i mångfald endast mot den ännu mer varierande skaran av människor. För trots vätan och kylan är gatorna fulla av människor, allt fler ju närmare torget man kommer. Arabiska kristna som bor i denna helt arabiska men bara till hälften kristna stad, tyska turister med lustig brytning och tunga skor, italienska pilgrimer med radband och egen svartklädd präst, och alla vi andra – religiösa turister och lyckosökare.

Varför kommer vi alla hit? Vad får alla dessa mänskor från världens alla hörn att samlas här i natt? Orsaken är en annan julnatt för länge sedan precis här. Säkert lika eländig och kall. Fullt med människor var det då också. Men här hände det som gjorde att Gud aldrig mera är en tankekonstruktion eller en okänd makt man ber till i nöd och i smyg.

Här blev Gud verklig. Det var här det hände, en julnatt som denna, att Gud fick ett ansikte vi kan se och en röst vi kan höra. Gud blev kropp, verklig och påtaglig. Ljus av ljus, sann Gud av sann Gud. Som för oss människor och vår frälsning steg ner från himlen, blev människa av kött och blod skriver kyrkofäderna.

Därför finns vi här i natt. För att fira och njuta och vara glada att Gud har kommit till vår värld. Genom kylan och julbelysningen kommer vi ut på det regnvåta torget fullt av glada människor. Här finns Födelsekyrkan, helgedomen som byggdes över platsen där det hände. Det var här Gud blev verklighet.

Vi vill alla ha en verklig Gud, den arabiska tonåringen, den tyska herremannen, den italienska tjejen och jag. Och när vi står där i regnet ber alla tyst om samma sak, att julnattens mirakel ska ske också i vårt inre denna jul.

Text: Rune Lindblom

Kolumn. ”Hur kan mina fingrar vara så kloka? Hur kan de veta vad jag har i handen fast jag inte tittar?” 9.6.2021 kl. 15:05

Solf. Först tänkte hon ”inte kan jag jobba med musik”, sedan insåg hon att det var det hon gjort mest. Heidi Lång är van att spela i kyrkan. Nu får hon första gången pröva på alla delar i kantorsjobbet. 9.6.2021 kl. 15:05

BORGÅ. Att stiga in i domkyrkan en timme en sommarkväll och ta del av ett varierat musikutbud är en uppskattad tradition. 9.6.2021 kl. 10:05

Kolumn. Jag sitter och förbereder ett pass kring klimathotet som jag ska hålla för konfirmanderna i sommar. Jag googlar runt och möter rubriken ”Klimatångest allt vanligare bland unga”. Det går inte att undvika frågan – den är alltför närvarande i ungdomars liv idag. Men jag har svårt att veta hur jag ska närma mig den. Hur talar man om den globala uppvärmningen med en generation som allt mer börjar tro att allt hopp är ute? 10.6.2021 kl. 06:30

jakobstad. Sommarteolog och sommarkantor. Man kan ju tro att de kommer att jobba mycket tillsammans. Men Anna-Pia Svarvar och Emilia Tikkala vet än så länge bara om en gemensam gudstjänst. 10.6.2021 kl. 07:00

jakobstad. Som hjälpledare får man nya vänner, både bland konfirmanderna och bland de övriga ledarna. Och så får man ha kul. 10.6.2021 kl. 06:01

mariehamn. En privatperson kan göra små förändringar, en församling kan göra stora. Jessica Bergström och Lisbet Nordlund jobbar med att uppdatera församlingens miljödiplom. 28.5.2021 kl. 09:59

Kolumn. Coronan kom ändå med en del oförutsedda positiva bieffekter, skriver My Ström. 28.5.2021 kl. 09:56

pargas. När Ann-Maj Lauréns dotter dog blev hon arg på Gud och slutade gå i kyrkan. Men intresset fanns kvar, och med åren hittade hon sin plats i församlingen. 28.5.2021 kl. 08:53

PEDERSÖRE. Barnatron ger Karola Bodbacka trygghet medan hon genomgår sin tredje cytostatikabehandling. 27.5.2021 kl. 10:31

Kolumn. På församlingens webbsida kan du läsa att barnläger är kul och kompisskapande. Som barn är det kul och kompisskapande man tar med sig för stunden och sommaren. Som ledare på läger sätter jag personligen mera vikt vid den följande meningen på vår webbsida: där lär vi känna Jesus – kraften. 27.5.2021 kl. 10:25

PEDERSÖRE. Sandra Häggblom har vuxit upp med läger. Fortfarande hör lägren till hennes program varje sommar. 27.5.2021 kl. 10:17

Kolumn. Kyrkans dörrar kan inte stängas för någon. I dessa tider är det speciellt viktigt att hålla dörrarna öppna. 26.5.2021 kl. 16:15

NÄRPES. Han har tjugo års erfarenhet av hjärtövervakning och EKG. Den andliga vägen har präglats av starka personliga upplevelser. 26.5.2021 kl. 16:05

NÄRPES. Vardagsnära tankar kombinerade med fina foton. Det hittar man på Kristinestads svenska församlings Instagramsida. Oftast är uppdateringarna gjorda av Siv Bergman. 26.5.2021 kl. 15:36