Emilia Tikkala är sommarkantor och Anna-Pia Svarvar är sommarteolog i Jakobstads svenska församling.
Emilia Tikkala är sommarkantor och Anna-Pia Svarvar är sommarteolog i Jakobstads svenska församling.

Olika förutsättningar för sommarvikarierna

jakobstad.

Sommarteolog och sommarkantor. Man kan ju tro att de kommer att jobba mycket tillsammans. Men Anna-Pia Svarvar och Emilia Tikkala vet än så länge bara om en gemensam gudstjänst.

10.6.2021 kl. 07:00

Förutsättningarna för sommarteologen och sommarkantorn är helt olika. Emilia Tikkala får efter ett års kyrkomusikstudier på Sibelius-Akademin hugga i direkt och göra det hon utbildar sig för, spela på gudstjänster och förrättningar. Men för Anna-Pia Svarvar räcker inte två års teologie­studier för att vara sommarpräst. Hon får undervisa på konfirmandlägren och predika, men inte sköta förrättningar.

Bägge gör nu sin första sommar som församlingsanställda.

– Jag tror att Jakobstad är en av de bättre församlingarna att vara i under början av studierna. Dels för att den är tillräckligt stor för att ha många anställda. Dels är den också en väldigt öppen och välkomnande församling, säger Svarvar och Tikkala nickar instämmande.

Emilia Tikkala beskriver sig som Pörtombo som fått ett bra intryck av Jakobstad. Hon ska långpendla från hemmet i Pörtom under juli månad.

– Jag blev bekant med Jakobstad och med församlingen förra året då jag studerade klassisk sång på Novia. Jag tyckte det kändes som ett bra ställe. Därför är det trevligt att vara här, säger hon.

Anna-Pia Svarvar bor i Larsmo och började studera teologi som vuxen. Hon har en tandskötarutbildning bakom sig.

– Det går bra att studera i min ålder. Man ska inte vara rädd att börja studera som äldre om det är det man vill. Jag har stor nytta av livserfarenheten.

Vilka förväntningar har ni på sommaren?

– Jag hoppas få träffa nya människor och få förverkliga det jag lärt mig på skolbänken i praktiken. Att få dra igenom hela helheten med början från planering, säger Tikkala.

– Jag tycker att det ska bli jätteroligt. Fast jag varit församlingsaktiv så länge jag kan minnas har jag aldrig funderat på vad exakt en präst gör och vad de olika sakerna exempelvis i liturgin betyder. Nu får jag se det med nya ögon. Jag förväntar mig att få se vad prästarbetet innebär och få klarhet i om det är vad jag vill göra. Jag gör det med lite skräckblandad förtjusning, säger Svarvar.

Att tänka sig att bli präst skrämmer henne lite.

– Man har ju en bild av hur en präst ska vara. Och jag tycker inte jag passar in i den bilden. Men man växer ju in i uppgiften och jag behöver heller inte vara som andra.

Tanken på att bli kantor har vuxit fram hos Tikkala medan hon fått göra inhopp som kantorsvikarie i Närpes.

– Jag började med musik i ett ganska sent skede, under skriftskolan. Jag hade spelat lite gitarr tidigare men jag började spela orgel och piano när jag var 17. Kantorn i Närpes, Gerd Lindén-Liljehage, gav mig lektioner och samtidigt fick jag en inblick i hennes arbete. Jag tyckte det var inspirerande.

Efter ett års studier på Novia i Jakobstad sökte hon till Sibelius-Akademin och kom in.

– Jag visste vad jag ville och arbetade för det.

Johan Sandberg