Frukostklubben disktuerar frågor kring andlighet, kultur, ekonomi, samhällspolitik, kyrka och teologi, berättar Tage Kurtén.

Frukostklubben har högt i tak

Åbo.

Deltagarna i Frukostklubben räds inga ämnen. De vill komma ifrån boskillnaden mellan religiösa och sekulära frågor.

2.9.2020 kl. 00:00

Vad är Frukostklubben?

– Ralf Karlsson (Rafu), sedermera prost, kom till Åbo svenska församling i mitten på 1960-talet. Han ville från början nå en svår målgrupp: Medelålders män mitt uppe i arbetslivet som inte hade församlingsaktiviteter överst i kalendern. Så startade en lunchsamling.

– Vi ses varannan vecka, lyssnar till en inbjuden gäst, diskuterar och äter. Numera är den också öppen för kvinnor, och inte en ”herrklubb” som den ursprungliga tanken var, säger Tage Kurtén, pensionerad professor i teologisk etik med religionsfilosofi.

Kan ni ge några glimtar från höstens program?

– Bland höstens rubriker ser jag fram emot Christer Lindholm, som inleder under rubriken ”Världsekonomi i förändring”. Förutom bland annat handelskriget mellan USA och Kina är vi ju inne i ”corona-depressionen”.

– I slutet av terminen hör vi om ”Nya vindar på Hemmet”. Hur har man klarat coronatiden i ett stiftelseägt äldreboende? berättar Bengt Häggman, politices magister från Åbo Akademi. Han har bland annat jobbat inom stiftelsevärlden, och är numera pensionär.

Vad tror du att församlingar borde satsa på för att locka med män, både äldre och yngre, i verksamheten?

– Frukostklubbens idé var som sagt att samla litet yngre, medelålders personer. Men åldersstrukturen har glidit uppåt med åren. Utmaningen Rafu tog sig an är alltså fortfarande lika aktuell.

– Vår tanke är väl att kategorin medelålders människor kan ha ett intresse för att diskutera en lång rad frågor kring livet, andlighet, ekonomi, samhällspolitik, kyrka, i en enkel och otvungen form. Vi har därför försökt skapa ett mångsidigt program varje termin. En rubrik vi diskuterar kring i höst är: ”Kan man dansa teologi?” Den flätar till exempel samman världsligt och religiöst, säger Tage Kurtén.

Är det samspelta diskussioner ni för eller märker ni av åsiktsbubblor?

– Vi för i regel en livlig diskussion efter inledningen. Några större åsiktsskillnader har jag inte märkt. Att gå på djupet i teologiska tvistefrågor är inte vår grej. Vi undviker ändå inte sådana ämnen. Vårt sista möte i våras bar rubriken ”Kyrkan och äktenskapet”, säger Bengt Häggman.

På vilket sätt är det viktigt att diskutera de ämnen ni väljer att fokusera på: kyrka och samhälle, religion, vetenskap och kultur?

– Vår tid har ofta gjort en boskillnad mellan religiöst-kyrkliga frågor å ena sidan och rent sekulära frågor å den andra. Den uppdelningen vill vi komma ifrån.

– Bland annat har uppdelningen mellan sekulärt och religiöst lett till att många människor tycker att man kan lägga allt religiöst åt sidan. Det uppfattas som ett helt eget område i livet, som man därför kan välja bort. När gudstron förstås så att den berör allt vi möter ändrar den karaktär. Då blir det mera obekvämt, rent intellektuellt, att förklara att religiösa frågor inte spelar någon roll, säger Tage Kurtén.

Hur påverkar coronan era träffar?

– Inför hösten är vi fortfarande lite tveksamma. Som det ser ut nu startar vi den 16 september, med mera försiktighetsåtgärder med bland annat bordsplanering än tidigare. Vi anser det viktigt att på ett kontrollerat sätt försöka ge möjlighet åt oss alla att ses. Sedan måste var och en själv ta ställning till om hen tycker att det är tryggt att delta, avslutar Tage Kurtén.

Frukostklubben

  • Frukostklubben ses varannan onsdag i Kårens studentrestaurang (Tavastgatan 22 i Åbo) kl. 12–13.
  • En gäst inleder med ett föredrag, sedan äter man och diskuterar.
  • Första träffen infaller den 16 september.
  • Kyrka, kultur, teologi, ekonomi och samhälle diskuteras.
Ulrika Hansson

pargas. Sonja Tobiasson är med i en förening som jobbar för att integrera invandrare. – Jag har lärt mig att ta långsamma steg framåt och vara lyhörd. 16.9.2021 kl. 14:25

Kolumn. Frågan berör oss alla, men det finns inget allmängiltigt svar på den, eftersom svaret beror på i vilken livssituation man befinner sig, skriver Lars-Runar Knuts. 16.9.2021 kl. 14:22

Åbo. Benjamin Häggblom är ny präst i Åbo svenska församling. Han har inte ångrat
yrkesvalet en dag. – Min iver och längtan har bara vuxit. 16.9.2021 kl. 14:20

Kolumn. Vi inbjuds att komma till Jesus med våra bördor – men gäller det också för den som bara har obetydliga bekymmer? 16.9.2021 kl. 11:52

Kristinestad. 700 dagar på 7 år. Så lång tid visar tullstämplarna att Karl-Gustav Söderlund vistades i Baltikum på 1990-talet. Han körde ner en stor mängd hjälpsändningar från Kristinestadstrakten till sjukhus och barnhem framför allt i Litauen. 16.9.2021 kl. 11:43

NÄRPES. ”Utbilda dig till kantor!” Det är ett tips som Sam Lindén ofta har gett dem med musikintresse. ”Där har du utlopp för allt och kan utforma ditt arbete rätt fritt.” 16.9.2021 kl. 11:27

korsholm. Ossi Pursiainen minns när stora barnkullar, byoriginal och gårdfarihandlare befolkade området kring Korsholms kyrka. Under fortsättningskriget vaktade hans far ryska krigsfångar. 15.9.2021 kl. 17:08

Kolumn. "Sorgen är en väg att gå tillsammans med den som dött." 15.9.2021 kl. 17:04

korsholm. Susanne Broända är konstnär. När hon insjuknade i ME blev hon tvungen att anpassa sig till nya villkor. 15.9.2021 kl. 17:00

sibbo. Församlingen har alltid varit en trygghetsfaktor för Tua Pasanen från Sibbo. Bland minnesvärda ögonblick i kyrkan är ett extra starkt: hennes dotter som vandrar ensam med ett ljus i en helmörk kyrka. 15.9.2021 kl. 16:55

Kolumn. "Den här flytten har definitivt varit energikrävande på många plan, mest ändå på det emotionella." 15.9.2021 kl. 16:49

vanda. Ilse Stenius pratar gärna engelska, också med Oxforduttal om hon är på det humöret. Hon tog initiativet till en engelskspråkig bibelstudiegrupp i Vanda. 15.9.2021 kl. 15:56

BORGÅ. Lotte Stolt ville hjälpa familjer som kämpar ekonomiskt, så hon tog saken i egna händer. Det resulterade i 156 presentkort till lokala restauranger. 15.9.2021 kl. 15:25

BORGÅ. – Efter en brand är skogen kusligt tyst, inget hörs förutom någon gren som knäcks. Linus Stråhlman var med i släckningsarbetet vid skogsbranden i Kalajoki. 2.9.2021 kl. 12:05

Kolumn. "Då konturerna av levande människor växer fram blir åsikterna färre och mindre tvärsäkra." 2.9.2021 kl. 11:59

Mest läst