Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Musik är glädje och tröst

Borgå.

– Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

20.8.2020 kl. 12:49

Vad är ditt huvudinstrument? Och hur kommer det sig att du spelar i kyrkliga sammanhang?

– Jag spelar endast violin, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

– Klassiska musiker börjar vanligtvis med att vara med i en oratorieorkester och liknande, vilket jag också gjorde. Jag startade min kyrkomusikerkarriär på allvar i Pernå kyrka på 1990-talet då någon hade hört talas om mig. Jag flyttade till Pernå 1989. Efter det har jag fått en fin kontakt med kantorer och präster i Pernå, Lovisa och Borgå kyrkor.

– Samarbetet har sin grund i det att kantorer är villiga att bjuda på en intressant repertoar, som också tilltalar mig, inte bara barock utan också modernare verk. Församlingar har inte anlitat mig enbart för mässor utan också för att hålla konserter – och under åren har de varit otaliga.

Hur fungerar det i praktiken att vara frilansmusiker i församlingssammanhang?

– För att bjuda på konserter måste jag själv vara aktiv, och det är jag förstås, hur skulle annars någon veta vad det finns att få? Men med mindre tillställningar funkar det så att någon ringer till mig och frågar om jag är ledig.

Känns tillvaron trygg eller utmanande?

– Församlingsarbetet är bara en liten del av min verksamhet, även som musiker . Utöver det är jag också pilates-, yoga-, gymnastik- och danslärare samt konsthantverkare – så kyrkomusiken tar jag som en härlig och välkommen krydda i mitt vardagliga jobb!

Minns du något uppdrag speciellt bra?

– Julen är alltid härlig, i synnerhet i Pernå kyrka och speciellt tidiga julmorgnar.

– I januari i år fick jag också vara med i ”Valtiottomien kansojen musiikkia” i Lovisa kyrka. Det var en konsert med musik från länder som inte är stater, såsom Palestina och Katalonien. Konserten var dramatisk med fin ljusscenografi och mycket publik. Nu efteråt med pandemiutmaningar känns den konserten på något sätt förebådande. Coronan var då bara en aning men efteråt tänker man att det är på något sätt apokalyptiskt när vi är tvugna att stänga gränserna och man blir ganska hjälplös. Vad är gräser för något när man strider mot ett virus? Vad är gränser överhuvud taget?

Vad är din favoritgenre?

– Klassiskt, för evigt! Den genren innehåller allt. Och om jag ska nämna kompositörer så är det Bach, och sedan Mozart.

– Jag gillar också jazz mycket, från 1950- och 60-talet. Men jazz spelar jag inte själv tyvärr.

Vad gör musiken för oss?

– Oj oj … Allt! Den ger glädje, tröst, styrka. Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik. Och jag är otroligt glad över att jag själv kan bidra.

Hur ser hösten ut för dig?

– Man är ganska försiktig just nu och vi har bestämt att låta två stora konsertprojekt vara tills läget är lite klarare. Jag har mycket mindre att göra under hösten men det ger mera utrymme att öva och utveckla andra saker.

Ulrika Hansson

ljus. Ibland räcker det med att läsa en annan översättning för att se något nytt av Gud, konstaterar Linus Stråhlman i sin teologiska betraktelse. 20.1.2022 kl. 10:23

Kolumn. "Man tappar orken och lusten om livet blir som ett ständigt pågående tävlingslopp" 20.1.2022 kl. 10:18

nykarleby. Utmaningen för styrgruppen för barn och familj är att hitta ledare för gruppverksamheten för de olika ålderskategorierna. Gruppens ordförande Ulla-Brita Wikström hoppas ha en lösning under våren. 20.1.2022 kl. 13:59

Kolumn. Det är en speciell känsla att avsluta det gamla året och gå in i ett helt nytt år. Kanske har du liksom jag köpt en ny kalender som bara väntar på att fyllas med anteckningar och planer? Kanske hör du till dem som ger nyårslöften? Det är så mycket som ryms in under ett levnadsår. Glädjeämnen, nya upptäckter och upplevelser, insikter, sorger och motgångar. 20.1.2022 kl. 13:58

vanda. Vad har Opuwo i Namibia och Vanda svenska församling gemensamt? Kärleken till kyrkan och vänskapen som trotsar geografiska avstånd. 20.1.2022 kl. 10:07

BORGÅ. Fredscaféet i Borgå samlar människor från världens alla hörn. Alla religioner, kulturer och språk är välkomna. En småskalig julfest blir det också i år. 16.12.2021 kl. 00:00

Kolumn. "Jag vet genom nyhetsrapporteringen mycket väl vilken realitet våra medsyskon lever i. Kan jag leva som om julen, livet var som förr?" 16.12.2021 kl. 00:00

sibbo. Nu hittas lösningar för kameler som är vingliga på benen och en krubba som sett sina bästa dar. Julevangeliet ska iscensättas i dagklubbens fönster i Söderkulla. 16.12.2021 kl. 00:00

korsholm. Julen i Senegal firas med god mat, kyrka och lite pynt. Anna-Lena Särs är missionär i Fatick, och har lärt sig att man inte visar ilska i Senegal. 16.12.2021 kl. 00:00

Kolumn. "Med yllesockor på fötterna och håret uppsatt i stressknut sitter jag vid köksbordet." 16.12.2021 kl. 00:00

Replot. Under våren startar en Alphakurs i Replots församling. Med eller utan tro – alla är välkomna. – Vi brottas med stora frågor, säger Leif Galls. 16.12.2021 kl. 00:00

korsholm. Julia Järveläinen är läkare, småbarnsmamma, förtroendevald och aktiv idrottare. Men om kraven blir för höga har hon en tanke som tröstar. 13.12.2021 kl. 13:38

Kolumn. "Om du kunde, vilka händelser skulle du då ha sparat, för att kunna återuppleva dem?" 13.12.2021 kl. 13:34

korsholm. – Det är gripande att tillsammans kunna berätta Marias lovsång genom musiken. Det säger Susanne Westerlund om julkonserten i Korsholm. 13.12.2021 kl. 13:29

vanda. Solveig Halonen är en minst sagt aktiv pensionär. – Om du vill må bra: gå i pension i tid! Vänta inte för länge att ta steget, säger hon med eftertryck. 13.12.2021 kl. 13:23