Tydliga gränser ger trygghet, men att själv sätta gränser är inte alltid så lätt

Kolumn.

Få saker är gränslösa. Decimalerna i pi. Universum? Äkta kärlek. Gränslösa saker är svåra att förstå.

6.8.2020 kl. 16:05

Vi lever i en värld där det mesta har sina gränser och vi vill gärna veta var de går. Tydliga gränser ger trygghet, men att själv sätta gränser är inte alltid så lätt. Det kräver mod och vishet. Och närvaro och styrka för att upprätthålla dem.

Om någon uppför sig illa och respektlöst är det bäst att reagera genast. Jag menar inte ett öga för ett öga, utan genom att säga stopp. Så tolkar jag Jesus ord om att ”vända andra kinden till”: Hämnas inte utan ge förlåtelse. Men likväl: stå upp för det som är rätt – att vara stark och modig. Att vända andra kinden till betyder inte att godkänna att andra beter sig illa. Utan att, som i Franciskus av Assisis fredsbön, vända på det: ”Där hatet härskar – låt mig sprida kärlek! Förlåtelse där orätt har begåtts, och enighet där splittring råder. Där villfarelse finns – låt mig få bringa sanning.”

Många gånger har jag låtit andra bete sig illa eftersom jag inte vågat visa var gränsen går och för att det inte skall bli ”dålig stämning”. Fegt av mig. Det händer också att jag vill vara så snäll och duktig att jag säger ja till alla andra även om det innebär att jag säger nej till mig själv.

Snälla människor är omtyckta men om motivationen bakom snällheten är osäkerhet, feghet eller konflikträdsla, ja då är det inte sunt. Eller om följden av snällheten är en känsla av att bli utnyttjad, då är det dags att fundera på gränser.

Att våga sätta upp gränser för ditt eget och andras välmåendes bästa är gott. Och som någon sade så bra till mig en gång ”du måste kunna säga nej för att kunna säga ett ärligt ja”.

Pernilla Haglund jobbar som barnledare i Johannes församling.

Kolumn. "Om man är trygg kan man leka monster och spöken." 28.10.2020 kl. 11:18

vanda. Jan-Erik Eklöf är verksamhetsledare för Stafettkarnevalen. Han är också kyrkligt förtroendevald och aktiv i HIFK. – Jag har svårt att säga nej, säger han 28.10.2020 kl. 09:56

Närpes. – På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid. 29.10.2020 kl. 12:14

Kolumn. Jag var inte utbränd. Men det var nära. Jag har varit så trött de senaste åren. Inte bara fysiskt, utan i själen. 28.10.2020 kl. 16:34

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31

Mest läst