Om planerna som gick i stöpet och om att få springa på en nyklippt fotbollsplan

Kolumn.

Hur blir det när den sommar vi sett fram emot blir annorlunda än vi tänkt? En hel del av livet är att se fram emot, men en hel del är också att vara närvarande här och nu.

17.6.2020 kl. 08:31

Vi har en vår bakom oss som vi sent om någonsin kommer att glömma. Vare sig det handlade om tidningarna vi läste, samtalen i kön i matbutiken eller diskussionerna på Facebook så talades det om pandemin. Vi är inte färdiga med den ännu, långt ifrån, men det var våren år 2020 som det hände. Vi skakades om och fick en påminnelse om att livet egentligen är rätt skört.

Samtidigt har det varit fint att se hur vi människor reagerar när allt kastas om. Vi har ett behov av att prata av oss och lyssna till varandra. Samtalen handlade om många olika saker men de kokades ner till en fråga: ”Hur har denna tid påverkat dig?” Det som många har fått kämpa med vare sig det är på det privata eller det professionella planet är att det har varit väldigt svårt att planera framåt. Det har varit olika restriktioner och mycket som fortsättningsvis känns oklart.

"Planerade resor har blivit inställda, sommarläger som inte blev av eller studentfester som inte kunde hållas. Vad ska vi då se fram emot? Hur ska det bli?"

Nu när vi kommer fram till sommaren och semestertider så märker vi att det troligtvis blir annorlunda än vad vi har tänkt. Och det är ganska jobbigt. För åtminstone halva nöjet är ju att kunna se fram emot någonting. Att kunna se fram emot sommaren. Planerade resor har blivit inställda, sommarläger som inte blev av eller studentfester som inte kunde hållas. Vad ska vi då se fram emot? Hur ska det bli?

En hel del av livet är att se fram emot, men en hel del är också att vara närvarande här och nu. Det här blir kanske inte den sommar som du och jag hade tänkt, men det finns något gott i att under sommaren bara få sätta sig ner och njuta av nuet. Att få sitta med en kaffekopp i trädgården. Att få slukas av en spännande bok. Att få springa på en nyklippt fotbollsplan. Att ta ett kvällsdopp med barnen. Allt detta ser jag fram emot.

Fredrik Kass

vanda. Jan-Erik Eklöf är verksamhetsledare för Stafettkarnevalen. Han är också kyrkligt förtroendevald och aktiv i HIFK. – Jag har svårt att säga nej, säger han 28.10.2020 kl. 09:56

Närpes. – På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid. 29.10.2020 kl. 12:14

Kolumn. Jag var inte utbränd. Men det var nära. Jag har varit så trött de senaste åren. Inte bara fysiskt, utan i själen. 28.10.2020 kl. 16:34

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30

Mest läst