"Varför gå över ån efter vatten, vi har ju en fantastisk miljö att vistas i med skärgården runt omkring oss."

I år samlas konfirmanderna kring lägerelden på hemmaplan

Replot.

Det är en utmaning att ordna konfirmandarbetet i undantagstider. Huvudsaken är ändå att bygga gemenskap och förtroende, att få förmedla till ungdomarna att de är värdefulla – och kanske att lära dem korvgrillningens ädla konst.

4.6.2020 kl. 08:30

Det blir dagskriftskola i församlingens egna lokaler för Replots konfirmander.

– Varför gå över ån efter vatten, vi har ju en fantastisk miljö att vistas i med skärgården runt omkring oss, säger kantor Michael Wargh.

Så här var det planerat redan från början, bland annat av ekonomiska skäl. Sedan visade det sig vara en lämplig lösning också med tanke på coronapandemin, alla åker hem över natten. Tidigare år har församlingens konfirmander rest iväg på läger, ofta till Lappland.

Att planera vad som helst i det här läget är en utmaning. När pandemin kom fattades beslutet att flytta skriftskolan från början av sommarlovet till slutet. Församlingen får göra det bästa av ett osäkert läge, konstaterar ungdomsarbetsledare Robert Kronqvist.

Direktiven kan ändras ifall läget förändras. Det krävs beredskap på olika scenarion.

Kronqvist vet att en del konfirmander och hjälpledare är besvikna på arrangemangen.

– Det här är kanske inte det som alla sett fram emot.

Diakoniarbetare Leif Galls poängterar att det också kommit positiv respons: de som av olika orsaker inte sett fram emot ett läger har varit positiva.

De tror att de har alla ingredienser som behövs för att erbjuda en lyckad skriftskolupplevelse. När de samlas till dagskriftskola är tyngdpunkten på gemenskap, inte på undervisning.

– Jag tror det är viktigt att man involverar allihop så mycket som möjligt i planeringen, ledare, hjälpledare och konfirmander, säger Kronqvist.

Tanken är att de håller till vid församlingshemmet och därtill tar tillvara närområdet och naturen – det finns idéer om en heldag ute vid Fort Sommarö och en nattvardsmässa i skogen.

– Vi borde ju inviga dem i församlingens ädla konst – det här med att grilla korv, säger Galls.

"Skriftskolan kan peka på lite andra värderingar. Alla säger att barnen är värdefulla, men det är inte så många som säger varför."


Kan peka på andra värderingar

Lite tur har församlingen ändå haft med tajmingen.

– Vi har hunnit göra en hel del, så vi är kanske i en bättre sits än om vi skulle ha lämnat allting till sommaren, säger Leif Galls.

Konfirmanderna fick till exempel medverka när kyrkoherden installerades och biskopen var på besök.

De några möten på distans som konfirmandgruppen nu haft har också fungerat okej, tycker Robert Kronqvist.

Han frågar sig vad församlingen kan göra, hurdan skriftskola man kan utforma, för att få ungdomar att bli intresserade av kyrkan och fortsätta vilja vara med.

– Skriftskolan kan peka på lite andra värderingar. Alla säger att barnen är värdefulla, men det är inte så många som säger varför. Där har vi en viktig roll tror jag, säger Leif Galls.

Han hoppas att man vid sidan om att förmedla kunskapen som hör till skriftskolan skulle kunna bygga upp ett förtroende, att församlingens anställda skulle bli någon man hälsar på och pratar med ute på byn.

Här tror de att lägerelden spelar en viktig roll, som inte kan ersättas av digitala verktyg och video.

– Jag tror den där korven sist och slutligen är ganska viktig. Den tyder på den här gemenskapen, säger Galls.

Att kunna samlas och äta tillsammans är något som genomsyrar församlingens verksamhet.

– Det är inte bara korven, utan allt runtomkring, säger Robert Kronqvist och tillägger skämtsamt:

– Senap och ketchup ska det vara.

Emelie Wikblad
Michael Wargh

vanda. Jan-Erik Eklöf är verksamhetsledare för Stafettkarnevalen. Han är också kyrkligt förtroendevald och aktiv i HIFK. – Jag har svårt att säga nej, säger han 28.10.2020 kl. 09:56

Närpes. – På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid. 29.10.2020 kl. 12:14

Kolumn. Jag var inte utbränd. Men det var nära. Jag har varit så trött de senaste åren. Inte bara fysiskt, utan i själen. 28.10.2020 kl. 16:34

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30