Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Han vet vad vi har mest behov av

hopp.

"Våren 2020 har sett mer annorlunda ut än vad vi någonsin kunde föreställa oss."

22.4.2020 kl. 12:23

Visste du att på våren går solen upp tre minuter tidigare varje dag? Det fina med de ljusa morgnarna är att det är så lätt att stiga upp ur sängen. Morgonkaffe på balkongen med värmande solstrålar och vacker fågelsång gör mig garanterat på gott humör.

För några år sedan fick jag ett postkort där det stod så här: ”Det bästa med våren är att den alltid kommer när man behöver den mest.” Detta påstående kan kännas självklart men det är också viktigt att bli påmind om det. Efter en lång, kall och mörk vinter är våren faktiskt allt vi behöver. Den gör gott för själen.

Våren 2020 har sett mer annorlunda ut än vad vi någonsin kunde föreställa oss. Coronaviruset som först verkade vara ett avlägset hot för oss finländare har vänt tillvaron upp och ner i hela världen. Under undantagstillståndet har jag hört flera kommentarer om hur lyckligt lottade vi egentligen är när vi drabbades av coronakrisen på våren i stället för den mörka årstiden. Jag håller helt och hållet med.

På våren är det inte bara djur som vaknar ur sin vintersömn utan hela naturen vaknar till liv. Det börjar grönska och flyttfåglarna återvänder. Grått och brunt blir ljusgrönt, lila, blått och gult. Naturens fantastiska detaljrikedom övertyger mig om att allt blir bra igen. Det är ingen slump att vi också firar påsk på våren – alla blommor som kikar fram ur jorden vittnar tillsammans med den tomma graven om att livet vinner.

Guds timing är någonting att lita på. Vår himmelske far vet vad vi har mest behov av. Just nu när morgondagen kan kännas ganska osäker i många avseenden så vill Gud rikta vår blick mot alla underbara vårtecken som ger oss hopp och framtidstro. Dessutom uppmanar oss författaren till Höga visan (2:11–13) att ta till vara den goda skapelsens gåvor:

”Vintern är över,
regntiden är förbi.
Marken täcks av blommor,
sångens tid är inne,
turturduvan hörs i vårt land.
Fikonträdet får kart,
vinstocken går i doftande blom.”
Elefteria Apostolidou

vanda. Jan-Erik Eklöf är verksamhetsledare för Stafettkarnevalen. Han är också kyrkligt förtroendevald och aktiv i HIFK. – Jag har svårt att säga nej, säger han 28.10.2020 kl. 09:56

Närpes. – På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid. 29.10.2020 kl. 12:14

Kolumn. Jag var inte utbränd. Men det var nära. Jag har varit så trött de senaste åren. Inte bara fysiskt, utan i själen. 28.10.2020 kl. 16:34

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30