Så var än en gång  julkarusellen förbi för den här omgången. Butiksinnehavarna muttrar att vi nog kunde ha köp lite mer och fler klappar, du och jag levde inte riktigt upp till deras förväntningar. Jag beklagar att mitt personliga bidrag åter en gång var tämligen anspråkslöst.

Vi är nog många som har en minst sagt kluven känsla inför den uppskruvade julturbulensen som inleds med tingeltangel och blinkande plastgranar i medlet av oktober. Så ökar farten vecka för vecka och när den sista växeln inför december lagts i så är det inte alltid så kul längre. .

Även om många blir alldeles utmattade inför julförberedelserna och alla dess förväntningar så verkar det finnas en trötthet med positiva konsekvenser. Så hysterisk som julindustrin är idag så har den bara varit ett litet ögonblick i världshistorien. Det är värt att ägna en tanke. I en tid där man är utled på marknadskrafternas gripklor och på att söka julklappar åt människor som drunknar i prylar, börjar ett nytänkande sakta men säkert (hoppas jag) breda ut sig. Vi vill inte drivas, styras och manipuleras. Vi vill trycka på bromsen och sätta i backen. Vi vill handla mindre men i stället ekologiskt och rättvist. Vi vill hellre besöka basarer med sköna dofter och lokala hantverk än mammutvaruhus med krimskrams från bortre Asiens suspekta slavfabriker. Vi vill sätta oss kring matbordet och spela kreativa brädspel i stället för att var och en sitter i sitt hörn och stirrar med trött fiskblick i sin lilla skärm.

Nej, jag och mina nära och kära är inte riktigt där ännu. Men vi tar små steg i den riktningen och det tackar jag Gud för.