Berättelsen om Palatset

I fredags kväll fick vi oväntat besök - en riktig ängel dök upp i Palatset.

Efter två långa dagar med forskarkollegerna visste jag att på kvällen anländer vårt första retreat par hit för att njuta av god mat, gott sällskap och möjligheten att hitta inspiration och få nya insikter till sin vardag - vad jag inga visste, var att den som skulle dela med sig av visdom och insikter var inga jag, utan en underbar överraskningsgäst som tittade in! :)

Före hon anlände till Palatset tog jag tillfället i akt och delade berättelsen om det nya Palatset med min nya favorit teolog i vårt västra grannland. När jag gjort det, kom jag på att det kanske kunde vara ett uppskattat inslag även här på bloggen :)

Så som många av er redan vet, var Palatsets första boningsplats på Sirkkalagatan, i en lyxig, fin, gammal stenhuslägenhet med högt till tak och stora fönster. Ett år efter det, blev vi tvunga att lämna stället med ganska kort varsel. Därpå följde ett halvår av diaspora, då vi sov på vänners soffor och jag var ute på stugan på Kakskerta. Under den här perioden funderade vi både på att köpa och investera i något större, men fann att dörr efter annan stängdes framför oss... Slutligen fann vi ett egnahemshus som skulle stå tomt under ett halvår och kunde flytta in precis när snödrivorna blivit så stora att jag annars kanske skulle ha snöat in ute på sommarstugan.

Under den våren, hade vi två insikter, för det första, att det är ganska härligt att ha egen gård och för det andra att vi nog ändå vill bo någonstans som känns som ett hem, mera än en lägenhet. Därmed uppfattade vi det som att lyckan var funnen, när vi fick reda på att Friffe (Missionskyrkan i Åbo) hade en trähus-radhus lägenhet till uthyrning, som kunde bli vår! Vi nappade på idén utan att ens ha sett stället!

Och visst var det en fin och härlig lägenhet vi fick på Tegelslagaregatan (som för övrigt finns till uthyrning nu, om någon letar efter ett ställe att bo på i Åbo!?), men väldigt snabbt insåg vi att det var både lyhört och trångt för våra behov. Snabbt började vi drömma om att bygga ut källaren och till och med om att köpa upp lägenheterna bredvid, men levde ändå i tron att ett mirakel skulle behövas för att vi skulle finna en bättre lösning. Mitt i allt detta, bad jag bland annat en sådan här fri formulering:

"Snälla Pappa, kan du inga se till att HESE Heikki Salmela, eller någon annan rik, finsk, kristen affärsman, fick upp ögonen för Palatset och ville stöda vårt behov att fungerande bostadsförhållanden!"

Men sen tänkte jag inga så mycket på det längre. Vi levde kvar och var slutna i tron att om vi inga vinner på lotto, så har vi inga chanser att få något nytt Palats, utan får "nöja oss" med det här. Och tro mig, vi bad nog Gud om dom rätta Lotto-raderna oxå, men ingenting verkade öppna upp sig.

Förrän så, en dag i slutet på januari, när Sofia (som hört om våra diskussioner om flytt, i samband med sommarens kommande bröllop etc.) kom hem till oss en söndag kväll och kläckte ur sig: - Jaha, så ni tänker hyra ett hus? Jag vet inga vart hon fått det ifrån och själv minns hon inga ens att hon sagt något sådant, men jag skred direkt till verket och gick in på Oikotie för att kolla in läget!

Efter en stunds surfande hittade jag sedan ett egnahemshus på 400kvadrat, 5km från centrum som hade mycket lockande fotogalleri....

Jag skrev brev till förmedlaren och förklarade vem vi var och vad vi var intresserade av. Även om jag i mitt innersta kände mig mycket exalterad över denna nyfunna möjlighet, så var jag i mitt sinne ganska skeptiskt - jag visste ju hur många gånger vi redan sett härliga ställen, dit de inga ens släppts oss på visning, bara för att vi inga är en barnfamilj, utan ett kristet kollektiv! Men så, till min förvåning, hörde förmedlaren av sig och frågade när vi ville och kunde komma och kolla! Snabbt samordnade vi oss och samma veckas torsdag hade vi en "date" med det nyfunna huset.

Jag åkte buss hit ut, för att kolla hur länge det tog och hur lång gångsträckan till hållplatsen skulle kännas, medan dom andra åkte bil med Anna. Så redan när jag kom gående och såg kvarteren, omgivningen och huset framför mig, ökade fjärilarnas dans i magen. När förmedlar killen dök upp närmade vi oss ingången och jag läste på postlådan - Salmela...

Sade åt honom: - Spännande! Min småkusin hette Salminen, så det känns på nått sätt så bekant...

Vi steg in genom dörren och det första jag lade märke till var att just ovanför dörren till köket, hängde ett litet trä-krusifix med Jesu på. Vem har nu Jesus på ingången till sitt kök, tänkte jag...

Vi gick längre in och i vardagsrummet fann jag en delikat oljemålning med Maria och Jesus-barnet, som trots sin extrema etno-centriskhet, vann mitt hjärta omedelbart!

När så dom andra kommit, sade jag åt förmedlar-killen att vi är så oerhört tacksamma att vi överhuvudtaget fått komma och titta på det här stället - ofta har vi nämligen mötts med skepsis, i och med att vi är ett kristet kollektiv.

Då svarade han, jaha, nej här var det nog tvärt om, ägarna är själva troende människor och blev bara glada över att höra att dom som flyttar in är uttalat kristna.

Vad kul, tänkte jag och den positiva spänningen över detta hus ökade ännu någon grad. Så gick vi vidare runt och beundrade varje vrå av detta fantastiska bygge - arkitekturen påminner om ett tempel snarare än ett palats sade kollegan i fredags och det ligger nog något i det! Husets potential för de behov vår gemenskap har överträffas med RÅGADE mått och frågade oss själva tysta, att kan det faktiskt vara så att Gud sku vara så oändligt god, att det här är vårt nya palats?

Efter en stunds ytterligare dialog, kommer det fram att hyresvärdarna nog troligen inga har några behov av att sälja huset ifall någon bara betalar hyra, vilket betyder att huset kunde äntligen vara den mera långvarig satsning vi önskat oss och till sista sade mäklaren det rakt ut - det är Heikki och Kirsti Salmela som äger detta ställe! När vi i pannrummet strax därpå stötte på en Take Away Hesburger kaffekopp, var glädjen och känslan av surrealistisk lycka och ofattbar storhet konkretiserad. TÄNK! Gud hade hört min bön! Han tog mina ord på allvar!

Eller som jag senare insåg, kanske jag och vi, nu äntligen, efter en lång och strävsam kamp under den tunga hösten, växt till oss så mycket - formats till den sortens människor - att vi nu var mogna att verkligen ta emot denna storleks gåva. Vi var färdiga att förvalta något så här stort! och nu syftar jag inga enbart på 400 kvadrat och ett tvåvåningshus i ett finare bostadskvarter, utan skeendet i sin totalitet!

Det visade sig nämligen senare att huset hade bara stått här, det senaste året och VÄNTAT på oss! Väntat på att vi var redo att lyfta blicken från det som är omedelbart framför våra ögon, till att inte enbart drömma om nått större och bättre, utan att vara trygga nog att säga - Jag/vi e redo att ta emot det här nu! Jag/vi tror, att tillsammans med Gud, kommer vi att klara huset, tomten, lösöret, depositionen, flytten, dom nya relationerna, lyssnandet till vem som ännu skall flytta in, osäkerheten och Glädjen över att stiga in i nått totalt nytt och någonting helt ofattbart STORT. Vi var redo att öka mängden tillit och då kunde vi även emotta en förvaltarpost med större ansvar.

Sannerligen blev uttrycket - Du skall se upp med vad du ber om, för för det mesta får du EXAKT det! infirat än en gång :)

och det roligaste av allt, tycker jag, är Guds "sense of humor" eller sinne för humor som man väl kan säga på svenska?

Ungefär dagen efter att vi fått se huset och veta att det är Kirsti och Heikki Salmela som äger det, dök vårens kristna storsatsning upp i stadsbilden. Vart vi än vände oss - i bussarna, på banderoller över gågatan, längs broräcken, på radion och även på en stor utomhusreklam pelare strax vid avtaget där man svänger in för att komma till det nya palatset, finns bilder på Hesburger paret och andra kristna i vår stad. Kampanjen pågick under exakt hela vår inflyttnings tid och orden bredvid bilderna ljöd högt och ofelbart tydligt: MAHDOLLISUUS MUUTOKSEEN! (fritt översatt - möjlighet till förändring eller i ordets paralella betydelse: Möjlighet till FLYTT!)