Vårsolen

Nu som då brukar jag göra morgonandakter till radions program Andrum.

Idag när jag gick hem från bussen hoppade en sådan betraktelse på mig.

Eftersom nästa gång en av mina andakter kommer ut, är i mitten på maj, så tänkte jag dela denna med er istället.

Du har tillåtelse att kisa med ögonen

När vårsolen tränger sig på med sitt klara, ljusa sken och avslöjar allt i vår närhet med obarmhärtig tydlighet, då har du tillåtelse att kisa med ögonen.

De flesta av oss är tacksamma när solen börjar värma våra kroppar om våren och fåglarna sjunger i takt med det ökande ljuset. Efter en lång och kall vinter vågar vi oss ut till gator och skogsstigar för promenader. Vi vågar även ta fram cykeln ut på de allt mera bara vägarna. Men samtidigt med den smältande snön kommer också skräpen, hundskiten och smutsen fram.

Det vita snötäcket och tjocka islagren har hållit många saker bundna och undangömda. Med våren och värmen kommer även den otrevliga sanningen fram...

I mitten av stressande flytt kommer också mina mindre polerade guldkorn till ytan. Det svarta kolet i mig, som ännu inga omskapats till diamanter, utsätts för hårt tryck. Mitt inre innehåller både mörker och oönskade vedesutbrott. Mitt i allt har jag inga längre tålamod och välvilja mot varje uppgift som pockar på mitt sinne. I detta obarmhärtiga ljus blir varje fråga ett till krav på min "att göra lista". Framför mig ser jag bara mera brister och tillkortakommanden...

En sådan här strålande vårdag vill jag då instället säga åt mig själv - till mina inre röster som domderar och styr mig in i återvändsgränder av otrevliga avslöjanden och tryckande städmani - att DU HAR TILLÅTELSE ATT KISA MED ÖGONEN! 

Att kisa med ögonen,

är inga det samma som att välja skyddslappar

Att kisa med ögonen,

är inga att blunda för sanningen.

Nej!

att kisa med ögonen,

är att fokusera blicken så att det mina ögon tar in är sådant jag förmår se, utan att det tar ont.

Att kisa med ögonen,

är att vara kärleksfull mot mig själv och andra.

Ifall jag eller du valde att stirra rätt in i det starka solljuset skulle våra ögon brännas och vi skulle efter en längre tid bli blinda. En förblindad person är inga någon som ser klart eller som ser verkligheten sådan som den är.

I denna värld och tid, finns det många som tror att kall, hård och "rå" sanning är det som behövs och det som kan bota orättvisor och sjukdom.

Men så var inga Guds vilja.

Det är inga påskens berättelse.

Jesus kom för att lyfta bort det hårda, kalla, obarmhärtigt råa som skulle dömma oss.

Istället rotade han oss i ömhet och värme.

Han inympade oss oss i en ny jordmåne - en bördig jord, med de alldeles RÄTTA omständigheterna och mest passande ljusförhållandena.

Jesus lade oss där vi kan frodas och växa!

Han gav mig den kisande blicken som väljer att se med mjukhet.

Ifall Han valde att se mig med ömhet, kanske jag också kan välja att göra det samma?