Syndafallet bestod ju i att de första människorna åt den förbjudna frukten från kunskapens träd. Om detta träd hade Gud sagt:  ”...av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.”(1Mos 2:17)

Min personliga åsikt är att Gud inte i princip är emot kunskap. Jag tror att han gradvis skulle ha gett människan kunskap i den takt hon hade kunnat ta emot den och använda den rätt. Men nu valde människan istället att slita åt sig kunskapen och använda den som hon själv ville. Detta ledde till omätbart mycket lidande och elände. Hiroshimabomben är bara ett uttryck för människans odisciplinerade kunskapsanvändning. I ärlighetens namn måste vi väl också erkänna att kunskapsjakten har lett till goda saker, t.ex. mediciner och mycket annat gott – trädet var på gott och ont!

Internet är ett av de senaste uttrycken för människans kunskapsjakt. Jag är den första att erkänna att internet kan vara en verklig välsignelse. Genom t.ex. Wikipedia ligger oceaner av färsk, uppdaterad kunskap redo att tas emot. Genom gratisprogrammet e-Sword har jag alla de bibelöversättningar jag behöver på min dator. Bibelkommentarer går också att ladda ned. Jag kan delta i diskussionsforum för fotografer och lära mig massor om digitalfotografering av sådana som vet mer än jag.

Men samma internet kan också vara en verklig förbannelse. Där ligger barnpornografin och väntar på att få förföra nya offer. Där finns detaljerade anvisningar om hur man tillverkar en splitterbomb. – Ja, jag vet inte ens vilka alla förskräckligheter detta nät innehåller för den som är olycklig nog att söka efter dem.

Skulle det vara bättre om det inte fanns något internet? Frågan är hypotetisk. Ringarna efter det första syndafallet går inte att stoppa, endast att i någon mån fördröja.

Samma resonemang kunde föras kring tv:n, eller varför inte den tryckta boken. Som kristna är vi kallade att leva i världen men inte av världen. Vi får använda böcker, tv och internet – inte minst för att sprida evangeliet. Men när vi gör det kan vi hålla Kolmodins psalm (Psb 410) i minnet: ”Gå varsamt min kristen ge akt på din gång...”