Jag (och många många andra) får exakt samma lön oberoende av om jag gör ett bra eller dåligt arbete. I själva verket skulle jag genom att ta övertimmar - vilket i mitt fall sänker arbetets kvalitet - kunna få bättre lön. Rationellt sett har jag i över 20 år varit en fullständig jubelidiot som satt egen tid och egna pengar på att utvecklas som pedagog. Hur kan man vara så dum?

Svaret stavas: ARBETSGLÄDJE

Att se intresse tändas i en studerandes blick och att få följa med utvecklingen kan inte mätas i pengar. Att få arbeta med kolleger med specialkunnande i olika ämnen är oersättligt.

Men, som alla som har en liknande situation vet har slanten en baksida. Den dagen man av någon orsak förlorar arbetsglädjen är man mera sårbar än de som kan motivera sig med bonusar, möjligheter att avancera... Ja, jag vet inte vad. Insåg bara att min och mina couch- vänners arbetsverklighet är helt olika. På gott och på ont.