Bloggarkiv

Ewert Gustafsson
Ewert Gustafsson
Ålänningen och mariehamnaren Ewert Gustafsson är Kyrkpressens bloggare under mars månad. Han är en kyrklig mångsysslare som prövat på så gott som alla jobb en församling kan bjuda på. Senast på jobbet som predikobiträde i Brändö-Kumlinge.
– Jag har aldrig bloggat tidigare så det blir en helt ny utmaning för mig. Det blir väl både kortare funderingar och längre om allt möjligt. Det kan bli svårt att hålla en röd tråd tror jag. Det blir väl filosoferande på skärgårdsfärjan blandat med ensamhet i stormen på en klippa i havsbandet.

Kobbloggbok

27.02.2013 21:18

Vissa händelser i denna kobbloggbok är ett resultat av bloggarens fantasier och har en existens enbart i denna kobbloggbok. De miljöer som beskrivs nedan eller ovanför finns i de flesta fall på riktigt, men inte alltid och inte överallt.

Dopklänningen, den gamla och nötta, använd av flera generationer, frasade mot dopfuntens kanter. Det var ett stilla ljud då när allting annat tycktes ha tystnat. Den lilla gruppen framme i stadens katedral hade som stannat till mitt i en rörelse.
Strax återvände dock allt i den församlade församlingen. Omedelbart. Barnet skrek, högt, högre, högst. Tystnaden lade sig inte som i den tidigare tysta stund, inte ens då barnets namn var givet. Barnets hjässa var fuktig, doften av ny människa spred sig runt stadens katedral. Det var ett gallskrikande nytt liv.
Han kände sig främmande i kostymen, van som han var att stå framme i alltings centrum. Kostymen: Centrum, Åbo. Priset var inte viktigt. Ute efter femton minuter i affären. Orka stå som en skyltdocka för alla passerande medan en hurtig kläd-van expedit skådar en från alla håll. Och ljuset. Ljuset från de elektriska ljusen skapar både trötthet och huvudvärk. Den ovana doften av nya kläder tränger in djupare i ens sinne, då lysrören pulserar ut sitt värmande ljus. Och varmt blir det, som om man hade på sig vinterns ulster.
Mannen därframme log och plötsligt var han tillbaka i den svala helgedomen. Ett kort skratt kom över hans läppar. Paret bredvid log och skrattade med. Den första ritualen av många i ett liv var avklarad. Själv hade han aldrig döpt några barn i någon kyrka. Ändå kändes psalmen levande och helt naturlig i sammanhanget.
Utanför valven svängde han till höger. De planterade lindarna i esplanaden gav sol och skugga, skydd för vind och en plats att leka på för ekorrarna. Det blåste en västlig vind, rakt emot ansiktet. I steget tittade han ner och såg att den nya kavajen hängde utanför jackan med flera centimeter. Dagen bytte färg, mattades av, blektes och dog under den korta promenaden ner mot hamnen. En stilla värdighet fanns i det skeendet. Till höger låg kaptensvillorna på rad. Nere vid avskeds- och välkommenterminalen tändes alla hamnens strålkastare. Den tidiga kvällen blev ljusare, men snart tog mörkret överhanden igen. Mitt i en stilla fundering lyfte han blicken då han hörde ett rop och fick se en annan människas ansikte. En meningslös tanke slog honom, och han beslöt att gå från ett av sina favoritställen till det andra. Färjorna från de tre huvudstäderna skulle inte komma på länge än. Nya människor fanns inte att se då han gick nerför gatan kantad med Hildas hus i olika former och färger.
Vid den matta disken svepte han blicken över urvalet. Inte mycket han hade råd med den dagen heller. Fick det vanliga framför sig och kände sig nöjd. Själv rosen i sin fägring får dela samma lott, tänkte han stilla. Trafiken på den breda gågatan utanför var obefintlig. Genom glasväggen som vette mot gågatan tittade de som passerade in. De fick se en kraftig man med nyköpt kostym, för liten jacka och med en rynka mellan ögonen. Ja jackan låg på pallen bredvid, och om avståndet mellan fönstret och bardisken hade varit kortare kanske man hade sett rynkan mellan ögonen.

-”Är du sur för nåt?”

Han hade inte märkt att någon kom och satte sig bredvid. Ville helst sitta ensam vid den långa bardisken. Säkert en affärsresenär som suttit och sett en powerpointpresentation hela dagen och nu behövde prata av sig.

-”Nej.”

-”Du ser ju så förbannad ut”, sade hon

-”Gör jag?”

-”Är du den tysta trygga typen”

-”Nja...”

Han behövde nog bara en plats att sitta på. Sitta och tänka. Hon behövde något annat. Han reste sig och såg på kvinnan i profil medan hon pratade med bartendern om nästa beställning.
Hemma slog han sig ner i soffan letade upp sin senast inköpta skiva, läste konvolutet och tänkte kort på ansiktet han hade mött i hamnen.

profilen. När Håkan Sunnliden slår upp ögonen vet han inte om han är levande eller död. Av jeepen eller av medresenärerna syns inte ett spår. Jeepen har störtat ner i ravinen. 23.9.2016 kl. 13:45

asylpolitik. De sex kyrkoherdarna i Esbo uttrycker i ett öppet brev till statsministern sin oro över hur bemötandet av asylsökande förverkligats i Finland. 22.9.2016 kl. 15:00

teater. Dennis Nylund gör en monolog som inte är någon enmansshow. 22.9.2016 kl. 14:09

Bok. Håret kommer oss så nära. Vad är du redo att betala för ditt? Sofia Torvalds har läst Maria Antas bok om hår. 22.9.2016 kl. 10:57

teater. Aldrig tidigare, inte under 56 år, har det satts upp en pjäs av Astrid Lindgren på Unga teatern. 22.9.2016 kl. 08:00

Kyrka. Den nybildade rörelsen Feministinen kirkko (den feministiska kyrkan) har skrivit ett öppet brev till biskoparna. 20.9.2016 kl. 15:12

Samvaro. Vi har levt under ”de talandes tyranni” tillräckligt länge, nu är det dags att värdesätta tystnaden igen. Det säger den danska psykoterapeuten och prästen Ilse Sand. 15.9.2016 kl. 10:39

Svenskfinland. Personer med dåligt omdöme har ibland fattat felaktiga beslut. Det kan Lina Laurent och Annica Lindström sluta sig till i första numret av Amos arv. 6.9.2016 kl. 16:07

profilen. Journalistiken har tagit Peter Fellman till de stora arenorna. Han brinner för sitt jobb men vet att livet är så mycket mer än titlar.– Min tro hjälper mig att se saker i rätt perspektiv. 6.9.2016 kl. 15:34

film. Över de bländande vackra skärgårdslandskapen faller snart en mardrömslik ridå. Kyrkpressens recensent har sett filmen Djävulens jungfru. 6.9.2016 kl. 14:00

radio. Från och med den 1 september hörs inte längre klockringning på lördag klockan 18 i Radio Vega. 5.9.2016 kl. 13:18

Arkitektur. Enligt Sari Dhima präglas den moderna finska kyrkoarkitekturen av en viss ängslighet. 2.9.2016 kl. 15:21

Bok. Kyrkpressens recensent Joanna Nylund har läst Peter Sandströms Laudatur. 2.9.2016 kl. 14:57

Äktenskap. Biskopsmötets redogörelse om kyrkans äktenskapssyn har väckt besvikelse hos många. – Det beror på ett missförstånd, säger Björn Vikström, biskop i Borgå stift. 2.9.2016 kl. 13:50

diakoni. Att bli subjekt i sitt eget liv. Det är det som innebegreppet empowerment, som nu tillämpas inom diakonin, handlar om. 24.8.2016 kl. 12:46

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18

pris. Gustav Björkstrand har skrivit tolv böcker "efter sin senaste pensionering". Han fick Tollanderska priset för sin nya bok om psalmförfattare, men också för hela sitt livsverk. 15.2.2023 kl. 10:02

OVAN I KYRKAN. Efter gudstjänstens inledning följer oftast syndabekännelsen. För en del känns den som ett slag i ansiktet. Varför ska man säga att man är syndig om man inte alls känner sig så? 26.1.2023 kl. 00:00

KYRKOHERDETJÄNST. Nu ska Pedersöre få en ny kyrkoherde igen. Tjänsten förklaras ledig att sökas, och de sökande kommer att intervjuas av domkapitlet den 20 mars. Valet förrättas som ett direkt val, men valdagen är ännu inte fastslagen. 20.1.2023 kl. 11:05