Bloggarkiv

Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg
Dan-Erik Sahlberg är programchef på Sigtunastiftelsen och musiker. Han kommer att blogga om sådant som rör sig i gränslandet mellan tro, kultur och samhälle – sett genom sina svenska glasögon.

Urvattnad andlighet?

08.02.2012 23:40

Jag vet inte om ni har noterat detta, men svensk socialdemokrati har haft en svår period bakom sig med sviktande förtroende och dalande opinionssiffror. Den nyvalde partiordföranden Håkan Juholt tvingades att avgå efter mindre än ett år som partiledare efter en svart höst där han hudflängts i den mediala grottekvarnen. I sitt avskedstal sa han: "Jag är född socialdemokrat och jag kommer dö socialdemokrat".

Jag själv är född frikyrklig. Om jag kommer att dö frikyrklig återstår att se, men en sak vet jag: detta är mina kyrkliga rötter vare sig jag vill det eller inte och jag måste på något sätt förhålla mig till dem. Det finns mycket jag har svårt för inom svensk frikyrklighet men det finns också sådant som jag är stolt över och som jag tycker är ett omistligt bidrag till den övriga kristenheten. Jag tänker till exempel på frikyrkornas missionsiver, dess sociala engagemang, entusiasmen, överlåtelsen och betoningen av det kristna budskapets relevans i vardagslivet.


Jag reflekterar över detta när jag med intresse följer den diskussion som just nu förs runt kyrkkaffeborden, köksborden och i bloggosfären i (fri)kyrko-Sverige efter en artikel i den kristna tidningen Dagen av teol dr och förre rektorn vid Evangeliska frikyrkans teologiska seminarium, Sigfrid Deminger. I Demingers inlägg "Frikyrkligheten bar inte" kritiserar han det han uppfattar som en förtunning av teologin som tar sig uttryck i ett trivialiserat gudstjänstliv,
en brist på vördnad där ingenting längre tycks heligt och där Bibelns texter har en undanskymd plats. Han avslutar sitt inlägg med att säga att Svenska kyrkan och den liturgiska formen blivit hans och många andras alternativ.


Jag kan känna igen mig och delar många av Demingers tankar och delar mycket av hans vånda över den frikyrkliga gudstjänstens trivialisering och den interna sekulariseringen. Men den verkliga faran för idéburna rörelser, som t ex frikyrkan och arbetarrörelsen, är att när idéerna försvagas, då försvagas även rörelserna. En gång var frikyrkorna närmast en revolutionär kraft på idéernas område. Men hur ser det ut idag? Frikyrkorna växte fram som idéburna rörelser som förändrade människors liv och hela samhällen. Människor lyftes ur fattigdom och demokratin började spira. Idag består den svenska frikyrkligheten till stor del av en ganska välmående grupp medelklassmänniskor med småborgerliga värderingar (jag själv är inget undantag!). Jag tror att den frikyrkliga andligheten i mångt och mycket är en spegel av dess idéer, den hör i alla fall ihop med vilka tankar och visioner som bär oss. En urvattnad andlighet har dåliga förutsättningar att överleva.


Samma vecka som Deminger publicerade sitt inlägg hade den helt sekulära tidningen Focus en mycket intressant artikel med rubriken "Återuppståndelsen" och ingressen: ”Sekulariseringen i Sverige har avstannat. Nu går de unga i bräschen för religionen”. I artikeln refereras till flera religionssociologer och forskare som kan visa att sekulariseringen i det svenska samhället – som ända sedan 1950-talet i allt snabbare takt ökat enligt de olika mätdata som sociologerna använt – nu verkar ha avstannat. Fler talar om en religiös förändring. Magnus Hagevi, en av dessa religionssociologer, går så långt att han påstår att det svenska samhället genomgår en ”sakralisering” – att tro och religion betyder allt mer för allt fler människor. Hans studier av data från SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar på ett ökande intresse för religion i de yngre generationerna. Det handlar inte om några stora tal,men resultatet är häpnadsväckande. Det är inte bara de allra äldsta som är intresserade av religionen. De som är födda på 1960-talet eller senare är lika intresserade, visar dessa siffror.


Det finns mycket att säga om det här och jag kommer säkert att återvända till detta i någon senare bloggpost. Det man med säkerhet kan säga är att tro och religion inte på något sätt har spelat ut sin roll i det postmoderna samhället. Men i samtidens krav på identitetsskapande har religionen och tron blivit ett hjälpmedel att uttrycka sin identitet med, snarare än – som tidigare – något som man självklart måste göra uppror mot. Förr var normalläget att vara ”religiös” och man hade möjlighet att välja bort det. I Sverige (och Finland?) idag är normalläget att inte vara religiös - men det är ett tillgängligt val, inte minst för unga människor.


Tänk om kyrkorna – vare sig de kallar sig frikyrkor eller något annat, de som för 100 eller 150 år sedan kunde attrahera unga människor med sina revolutionära idéer - också idag kunde vara ett attraktivt alternativ för sökande människor. Jag tror att de yttre formerna (hur man firar gudstjänst osv) har en viss betydelse. Det är nämligen ett synligt uttryck för den andlighet som finns ”innanför”.

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15
Alla ska få samkönad kyrklig vigsel. Men prästerna frihet att välja bort dem.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39