Hemmamammor

Ofta när man pratar om kvinnligt och manligt finns det en grupp människor som känner sig påhoppad: de kvinnor som väljer eller valt att vara hemma en väldigt lång tid med sina barn. Vi kan för enkelhetens skull kalla dem hemmamammor.

Jag vill komma med ett förtydligande: jag är fullständigt övertygad om att hemmamammaskap kan vara en människas sanna kallelse och att hon i sitt hem med sina barn kan verka för Guds rike på ett bättre sätt än någon annanstans. Min kamp handlar inte om att tvinga någon ut ur sitt hem och in i en miljö där hon inte vill eller ska vara. Min kamp handlar bara om att också vi, vars primära kallelse inte är att vara hemma med våra barn en väldigt lång tid, ska få hitta en miljö där vi vill och ska vara.

Vår kallelse är unik. Min kallelse är min och din är din, hennes är hennes. Jag vill därför inte bli påtvingad någon kallelse för att jag råkar vara kvinna. Och av samma orsak vill jag inte heller frånta någon deras kallelse genom att till exempel tvinga lyckliga hemmamammor ut i arbetslivet. Eller genom att hindra kvinnor som verkligen vill ordna servering och ta hand om barn att göra just det i jämställdhetens namn.

Min huvudpoäng är att alla vinner, Riket vinner, om så många som möjligt lever det liv Gud tänkt att vi ska leva. Och att det är alldeles för lätt att begränsas till vissa uppgifter om vi alltid bara gör det som förväntas av oss för att vi är kvinnor. Eller män.