Skramla med kastruller
Diakonin har genom tiderna arbetat så att ett samhällsproblem lyfts fram, de nödställdas situation belysts och verksamheten har startat. Helsingfors Diakonissanstalt och dess grundare Aurora Karamzin var med och startade soppköken i Helsingfors i slutet av 1860 talet för att råda bot på hungersnöd och spridningen av farsoter. Idag köar människor ännu för mat men av andra orsaker än hungersnöd. De har svårt att få pengarna att räcka till allt de skulle behöva och önska ha. Det är svårt att prioritera rätt då man inte får hjälp att ta tag i sina grundläggande problem. Många har ett inre tomrum, en önskan att vara behövd och omtyckt för den man är. Att bli accepterad i en grupp. Det gäller såväl unga som äldre. Att många bor ensamma gör det inte lättare, om man är nära släktingar och vänner har man en uppgift. Nu står vi inför en situation då människors sociala välfärd inte längre garanteras av samhällsfunktioner. Vad skall vi då börja arbeta med? I församlingarna kan vi inte ersätta de nedskurna bidragen, det handlar om stora summor pengar. Diakonins styrka är i bemötandet och gemenskapen, att våga stanna bredvid den hjälpbehövande när det gör ont. Vi behöver åtminstone skramla i kastrullerna igen, berätta högt för våra beslutsfattare att gränsen för nedskärningar nu definitivt är nådd. I många församlingar bjuds det på mat och gemenskap och det är ett sätt att både mätta magen och behovet av tillhörighet. Jag ser med spänning fram emot vad nytt som kommer ur den här svåra situationen, diakonin brukar vara kreativ.
