Vad rör sig i himlavärlden, vilken förundran väcker ännu denna natt?

Catherine Granlund 22.12.2025

De senare åren märker jag att julnatten med herdarna på fältet och juldagsmorgonen med alla sovande i huset och ett besök i julottan utgör min innersta jul, den längtan och det behov som finns och trängtar efter sin egen tid och uppmärksamhet, inte på ett oartigt sätt, men välkomnande, inbjudande så att jag inte kan motstå att gå in i natten med stjärnorna som gnistrar och höra fåren bräka. Vad rör sig i himlavärlden, vilken förundran väcker ännu denna natt?

Så när vår julaftonskväll är över och alla går in till sig, endast stjärnan i köksfönstret får lysa hela natten över krubban inunder, då kommer den där rösten igen, inbjudan till helighet?

Det har varit många bråda dagar med förberedelser och många kära ansikten jag mött på besök borta eller hemma med god mat och god vilja med sorgsna mänskor och glada, tysta och högljudda och det är just så som det ska vara. Men tillika behövs den där speciella längtan, tvåsamheten med något så stort att inte universum räcker till, något så förundransvärt att blicken inte vet om den ska se upp mot världsalltet eller inåt mot hjärtat: djup möter djup, som psalmisten någonstans skriver i Psaltaren då hav möter hav. Guds rörelser.

Jag läste en bok i adventstid som heter Advent. Islänningen Gunnar Gunnarsson skrev den 1936. Den handlar om Benedikt, hans bagge Barsk och hans hund Leo som varje år beger sig första advent upp mot bergen och glaciärfloden för att leta upp vilsna får som inte hittat hem i trygghet under hösten då man samlat in fåren i nejderna. Samma färd har Benedikt gjort i tjugosju år och han är nu femtiofyra. En liten vacker bok om längtan, ansvar och tillit mellan Gud och mänska, djur och mänska samt mänskor emellan i snöns virvlar, månsken, hett kaffe, lä och storm, seghet och förnöjsamhet. Den är en skatt att ta till sig som vinterläsning. Jag låter Benedikt få tala:

Benedikt tog med varsamhet ordet (Advent, min anm.) i sin mun, detta stora, stilla, förunderligt främmande och dock samtidigt förtroliga ord, kanske var det för Benedikt det mest förtroliga av alla. Nå, han visste inte så noga vad det betydde men det var en väntan i det, förväntan, förberedelse – så mycket förstod han. Efterhand som åren gick hade detta enda ord kommit att gälla hela hans liv. Ty vad var hans liv, vad var människans liv på jorden om inte en otillräcklig strävan som dock bärs upp av väntan, förväntan, förberedelse?

Fridfull jul.

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35