Vad säger Jesus?

Texten om Emmausvandrarna i Lukasevangeliet slutar inte att fascinera mig. Tänk att de två vandrarna gick där och Jesus slog följe med dem – efter döden på korset. De var tydligt upprörda över de senaste dagarnas händelser och kunde inte i sin situation se Jesus fast han gick invid dem. I Kärnbibelns översättning står det ”men något hindrade deras ögon från att känna igen honom”. Vad hindrade dem – han gick ju där fysiskt bredvid dem? Vad hindrar oss fast vi varit troende i trettio år? Det intressanta är att tron på Jesus tycks vara en sak och att känna honom, se honom är en annan. Lärjungarna hade vandrat med Jesus i tre år. Han hade berättat att han ska dö och att han är Guds son och att han på tredje dagen ska uppstå.

- Varför är ni så tröga i hjärtat att tro på det som profeterna sagt, sa Jesus.

Sedan började han förklara skrifterna för dem. Han började med Moseböckerna och vidare alla profeterna där det står skrivet om honom.

Jesu ord är lika aktuella idag som då och jag fastnar här. Nyckeln måste ju vara att vi som Jesu efterföljare söker våra svar i skrifterna. Så mycket handlar idag om åsikter, rättigheter och jämlikhet, men kanske borde vi söka djupare i Guds ord, vi som anser oss vara kristna? Jesus öppnade skrifterna för vandrarna och de blev glada. På samma sätt får vi be den helige Ande öppna texten för oss. Vi är beroende av Guds ord för att kunna se Gud. Ordet renar oss och ”de renhjärtade ska se Gud”. Är det en förenkling? Ändå tror jag att det ligger en sanning i det. Prasslet från bläddrandet i Bibeln, stilla stunder med Jesus, det är – tror jag, det enda sättet att nå djupare och se klarare.

Vi lever i en tid där information väller över oss. Åsikter ropas ut i tid och otid och ofta placeras vi i olika fack och kategorier beroende på hur vi tänker i en viss situation. Jag saknar mer av tänkandet vid Guds ord. Vad säger Jesus? Hur står det i Bibeln? Vi är beroende av Guds eget ord för att förstå oss själva, vår vardag och vår tid.