I livets alla förhållanden får jag söka mig till ljuset

Catherine Granlund 08.01.2024

Luften kändes ljummen mot huden när jag vandrade där ute i minus fem grader. Underbart att vara lättare klädd och att inte frysa! Skulle en sydlänning förstå det här? Ljummen luft i minus fem grader. Och det är sant just nu. Men minus fem grader i början av hösten är så kallt att jag nästan paralyseras. Kläderna knastrar, håret är elektriskt, huden skriker att nej! Inga minusgrader.

Många gånger är det inte ordet eller händelsen som får mig upprymd eller som får mig ur gängorna. Det är startpunkten inom mig själv. Vad hör min trötta kropp? Vad planerar mitt pigga sinne? Klart att mycket faller inom vardagens lunk utan höjder eller dalar, men i brytningspunkterna mellan de stora temperaturskillnaderna kan omdömet svikta ordentligt. Objektivt ser det besynnerligt ut, men subjektivt är det ändå så det är och upplevs.

Nu finns en tröst för mig de mörka stunderna, de trötta, sorgsna perioderna: Jesus Kristus är densamme igår, idag och i morgon. Han står med utslagna armar och väntar på oss kantstötta människor som är leda på nyhetsrapporteringar, sorgebud, sjukdomar, försämrade levnadsvillkor, klagolåtar och orättvisor. Han står och strålar och inte bara pekar på ljuset utan är själva ljuset. I Hans närvaro, läsande Hans ord, bedjande, vilande, tackande kan jag på riktigt leva i ett hopp. Jesus säger att han är uppståndelsen och livet, att han är världens ljus, att han är vägen. Han är.

I livets alla förhållanden får jag söka mig till ljuset. Och det hjälper också med stearinljusen på borden. Stjärnan i fönstret eller adventsljusstakarna tar vi sällan bort förrän i slutet av februari då vi tycker att ljuset tagit kommandot. Ljuset Jesus hängs inte tillfälligt i fönstret eller bränns ut i ljusstaken på ett bord.

Guds ljus. Det kallar, det lyser i tunnelns slut, det genomskådar och det för till stilla vatten. I ljuset både syns och försvinner tingen i rätta proportioner. Tänk att få tillhöra Jesus och veta att när jag faller tar han emot, att mörkret inte bara är mörkt för ljuset har besegrat mörkret. Och när jag reser mig är han också där. Och han är där för dig.

Han räcker för hela världen.

profilen. Daniel Asplund är kristen, make, pappa, predikant, själavårdare, företagare – och ny verksamhetsledare vid LFF, Laestadianernas Fridsföreningars förbund. 9.1.2024 kl. 18:27

ÅRETS PRÄST. Elefteria Apostolidou gick in i prästjobbet med själ och hjärta – men höll på att slita ut sig. 8.1.2024 kl. 20:38

esbo. I början av året gör Esbo svenska församling en satsning på frivilligverksamheten. – Det har varit mycket meningsfullt, säger Marianne Blom, som är sjukhusvän. 9.1.2024 kl. 18:58

kyrkoherdeval. Den lediganslagna tjänsten som kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors har lockat två sökande. De som visat intresse för tjänsten är Ronny Thylin och Pia Kummel-Myrskog. 8.1.2024 kl. 13:21

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift fyra nya präster. 8.1.2024 kl. 11:18

UTNÄMNINGAR. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar. De är kyrkoherden i Agricola svenska församling Stina Lindgård, pastorn i finska församlingen vid Solkusten i Spanien Rolf Steffansson samt prästen och sakkunniga vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) Maria Sten. 2.1.2024 kl. 15:46

MEDLEMMAR. Enligt en prognos från enheten för Kyrkans forskning och utbildning är antalet medlemmar i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland ca 3 558 000 i slutet av 2023. 29.12.2023 kl. 16:06

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58

FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser. 19.12.2023 kl. 10:00

JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59

domkapitlet. Två prostar och pensionerade kyrkoherdar, Anders Store och Timo Saitajoki, jobbar nästa år halvtid som kaplaner i Kronoby, där prästbristen är stor. 15.12.2023 kl. 10:37

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02