Min längtan att få tillhöra

Catherine Granlund 31.07.2023

Fågelkvitter hörs genom det halvöppna fönstret. Men det är inte det som väckt mig den här morgonen. Jag tror det är Guds Ande som försiktigt blåst på mig, vidrört min själ så att min bön om att få vakna i tid till morgongudstjänstens klockringning uppfylls.

Nu hör jag ett svagt klingande och ett starkare plingande och ett ömt rus av klockor, asplöv som förvandlats till silverbjällror sveper i luften. Ringningen, klangen, plinget virvlar i skyn, når in genom öppna fönsterspringor, samlar, kallar alla som vill och önskar till gudstjänst. Klockan är litet över halv fem på morgonen och jag ligger stilla och lyssnar, stiger snart upp och går rufsig iväg genom den tidiga morgonen mot den ortodoxa morgongudstjänsten i Nya Valamo. Därför är jag ju här.

Hjärtat längtar, värker efter Gud. Jag ser Honom i de tända ljusen, hör honom i psalmerna och Fader vår som läses upp, sätter mig i ett sidorum och hör, ber medan mumlet från stora salen pågår i min bakgrund. Ikonerna vakar över mig, som änglarna som fanns vid min säng i natt.

Och samma upplevelse kan jag ha på verandan på landstället vid havet när en doppingfamilj besöker vår strand, dyker upp, dyker ner, spritter över vattenytan i pur glädje. Havet glittrar, vågorna drar mot stranden, havet mörknar och molnen reser sig från syd lilafärgade, majestätiska. Havet lugnt, stilla, så att en tunn kvist hörs när den singlar mot marken. Månen stiger upp ur kvällen och berättar om stjärnor och drömmar och allt som är större än allt som är stort.

Min längtan att få tillhöra Skaparen, att få vara i det renaste, vackraste, ömmaste, mest äkta. Att få vara jag helt och hållet, att få vara du, att få vara vi, att tillhöra, ge och få och dela.

När jag går ut i vardagen får jag bära med mig klockringningen som kallar och vägleder mig. Den kan finnas där inom mig liksom havet och skogen sedan barndom mitt i stadens rush, tutande bilar, tunga matkassar. Så kan min hand läggas mot magen eller hjärtat, litet så där i smyg, och jag vet, jag vet att jag bär den där skatten med mig.

Jag lyfter mina ögon upp till dig, du som bor i himlen. Visa mig den väg jag skall gå, till dig upplyfter jag min själ. (Ps 123, 143)

jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

JULTIPS. Som bäst blir julen värme och gemenskap. Som sämst blir den press, jämförelse och ensamhet. 22.12.2022 kl. 19:00

KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43

Övergrepp. Ett barn misstänks ha blivit utsatt för sexualbrott i de evangelisk-lutherska församlingarna i Vasa hösten 2022. Det misstänkta brottet är anmält till barnskyddsmyndigheterna och polisen. 20.12.2022 kl. 10:59

musik. – Julen kan vara härlig på morgonen och hemsk på kvällen, säger Emma Raunio. Hon är aktuell med en strålande vacker julskiva, som handlar om att mörkret är en förutsättning för att vi ska se det ljusa. 20.12.2022 kl. 10:00

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33