Hjärtats vård
Lennart Segerstråle har målat en tavla som heter ”Porten mot framtiden”. I konstverket ser vi människor av alla raser tillsammans bygga ihop ett söndrigt hjärta. De håller i olika delar av hjärtat och stretar på. Fonden är ljus.
Den här målningen talar till mig om fastetiden: Jag tänker mig att vi hopfogar vårt hjärtas delar under fastan. Livets turbulens stöter vårt hjärta, skadar delar av det och vi får taggar vi behöver dra ut ur hjärtat så att det inte blir inflammerat. Vi vårdar vårt hjärta så att vi kan älska. Om hjärtat inte tas om hand blir det hårt av livets bedrövelser eller mörkt av bekymmer och ilska.
I ordspråksboken står det att vi framom allt ska bevara vårt hjärta, för därifrån utgår livet. Den texten skrev jag med en textilpenna på en röd bomullsblus året som jag kom till tro. Samma bibelställe valde jag då jag skulle vigas till diakon många år senare. Hjärtat behöver omsorg, Guds helande blick, mörka rum öppnas för en varsam hand. Smärta som svarta fyrkanter behöver förlösas, uttalas, lämnas över i det större och alltomslutande. Allt tog ju Jesus på sig.
Fastetiden är en möjlighet att på ett speciellt sätt vårda vårt hjärta, både enskilt med Jesus, och tillsammans bygga en kärleksfull miljö omkring oss. Vi får samla de här olika delarna av det söndriga hjärtat och föra dem samman – som Lennart Segerstråle gjort i sitt verk.
Vi kan låna kung Davids bön ur psaltarpsalmen (51): ”Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne. Låt mig åter glädjas över att du räddar, håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.”
Och det är en pågående process, ett liv att leva, ett öppet fönster.
