Det mesta förändras - men inte Ljuset

Handen på hjärtat: Vet du vad kyndel är?

Vi har firat kyndelmässodagen i våra kyrkor i söndags. Och när jag promenerade till kyrkan funderade jag igen på vad det är man firar på kyndelmässodagen. Jag kollade upp det med kyrkoherden och kom genast ihåg det när han svarade: att kyndel är ett gammalt ord för ljus. På finska förstår man ordet när de talar om kynttilänpäivä. Engelskan kommer ganska nära med candle. Men kyndel i vårt språk idag – det är svårt. När man googlar ser man synonymer som ljus och bloss.

Men det viktiga i sammanhanget är Ljuset. Jesus säger att han är världens ljus och den här dagen firar vi till minne av att Jesus, fyrtio dagar efter födseln bars fram i templet, som lagen påbjöd, och profeten Symeon leddes av Guds Ande att precis då ta sig till templet för att möta Jesus. Han lyfte upp barnet och kanske kysste han Jesus på kinderna. Nu kunde han dö, sa han lycklig, för han hade fått se Frälsaren som Gud lovat att han skulle få se innan han dör.

Det är fantastiskt hur Gud leder en mänska som inväntar Gud. Varje gång jag läser det här, och andra ställen om Guds ledning i mänskors liv vill jag som ett barn utropa: jag vill också, jag vill vara med! Mitt hjärta säger JA och jag känner att där långt inom mig finns samma längtan som mänskorna före Symeon bar och mänskorna efter, släktled efter släktled. En längtan efter Gud. En längtan efter det sanna Ljuset. Ibland fyller jag min längtan med smörgåsar och så går jag till sängs. Ibland uträttar jag så mycket att min längtan nästan försvinner och urartar i stress, nedstämdhet eller besvikelse.

Men den längtan Gud satt ner i våra hjärtan finns ändå där. Vi behöver röja lite. Så där som när vi städar i garaget eller i skåpen och plötsligt finner det där vi sökt länge och nästan glömt bort. Vi gläds. Vi tar det till vara. Tills vi glömmer bort det igen.

Förut välsignade man i samband med kyndelmässodagen alla stearinljus kyrkan skulle använda under året. Det gör man inte mer. Och det väsentligaste är ju inte våra traditioner eller vilket ord vi till sist och slut använder – bara vi ser Ljuset. Vårt hopp finns där. Ord och vanor förändras med tiden, men Jesus har sagt att han är densamme igår, idag och i evighet. Han går genom tid och rum, och vi får följa Ljuset.