Bara ett snitt i pappaskapet

Catherine Granlund 14.11.2022

På sistone har en dryg handfull skara killar i 20–30-års åldern engagerat mig. En knapp vecka innan farsdag börjar jag känna turbulens inombords. Killarna har olika bakgrund, är inte lika varandra förutom den gemensamma nämnaren: var och en önskar bli bekräftad av sin far. När jag umgås med de här unga männen, lyssnar på dem, ser hur deras livsvandring hitintills sett ut, frammanas minnet så småningom av min egen relation till pappa då jag var i tonåren och runt tjugo.

Som fjortonåring tränade jag jujutsu för att jag ville lära mig att slänga min pappa i golvet, låsa hans motstånd och slå honom. Jag fick en gång min chans – men avstod. Där upphörde också träningen. I tjugoårs åldern brevväxlade pappa och jag när jag bodde i New York, som au pair. Det var betydelsefullt. Fyra fem år senare kom jag till tro. Det vände upp ner på mitt liv och mina relationer. Förlåtelsens kraft är enorm. Hat, hämnd och bitter besvikelse löstes upp i det gröna, starka norrskenet på bibelskolan i Jakobstad.

Alla mänskor behöver händer som tar emot, ögon som ser och bekräftar. Vi är bräckliga, längtande mänskobarn. Allihopa. En del skriker ut det, andra lindar in det i de olika drogernas njutning, i prestation, skam, ständiga partnerbyten, köplusta, ondska, självmord. Pappa var söndrig. Hans föräldrar var söndriga. De unga männen jag umgås med är söndriga. Alla behöver händer som tar emot.

Jag hör om rädsla, ensamhet, tomhet, förkastelse. Turvis ett skitande i honom men så ändå ställs hela livet, ilskan in på just honom; fastkedjad i längtan efter fars bekräftelse. Det är starka känslor, ljungande krafter i rörelse som måste tas på allvar. Tänker det Jesus sa på korset: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Orden ekar ut i världsalltet. Han måste förstå.

Hoppet finns i att dessa män ännu är unga och hinner leva sina egna liv. Liv som är fria från jakt på bekräftelse som de kanske aldrig får av sin jordiska far. Hoppet finns i att Jesus inte blev kvar på korset utan steg upp till vår himmelske Fader som bekräftar oss alltigenom söndrigheten. Som smeker våra sprickor och använder dem senare för att vi ska kunna älska. Det finns många goda fäder på jorden. Tack till dem. Men det finns en fullkomlig, som älskar oss precis sådana som vi är. I honom får vi lära oss vem vi är. Därför finns det hopp.

Jag älskar min pappa som snart varit död i tio år. Önskar bara att vi fått mer tid tillsammans, klarat av att hantera varandras hjälplöshet. Jag tror att han spelar klarinett för mig vid himmelsporten. Han vågade ge sitt liv till Frälsaren några dygn innan han dog. Guds kärlek i sjukhusrummet smälte bort krav och förkastelse. Sådan är vår himmelske Far. Med smuts under naglarna får vi ta Hans hand.

asylpolitik. De sex kyrkoherdarna i Esbo uttrycker i ett öppet brev till statsministern sin oro över hur bemötandet av asylsökande förverkligats i Finland. 22.9.2016 kl. 15:00

teater. Dennis Nylund gör en monolog som inte är någon enmansshow. 22.9.2016 kl. 14:09

Bok. Håret kommer oss så nära. Vad är du redo att betala för ditt? Sofia Torvalds har läst Maria Antas bok om hår. 22.9.2016 kl. 10:57

teater. Aldrig tidigare, inte under 56 år, har det satts upp en pjäs av Astrid Lindgren på Unga teatern. 22.9.2016 kl. 08:00

Kyrka. Den nybildade rörelsen Feministinen kirkko (den feministiska kyrkan) har skrivit ett öppet brev till biskoparna. 20.9.2016 kl. 15:12

Samvaro. Vi har levt under ”de talandes tyranni” tillräckligt länge, nu är det dags att värdesätta tystnaden igen. Det säger den danska psykoterapeuten och prästen Ilse Sand. 15.9.2016 kl. 10:39

Svenskfinland. Personer med dåligt omdöme har ibland fattat felaktiga beslut. Det kan Lina Laurent och Annica Lindström sluta sig till i första numret av Amos arv. 6.9.2016 kl. 16:07

profilen. Journalistiken har tagit Peter Fellman till de stora arenorna. Han brinner för sitt jobb men vet att livet är så mycket mer än titlar.– Min tro hjälper mig att se saker i rätt perspektiv. 6.9.2016 kl. 15:34

film. Över de bländande vackra skärgårdslandskapen faller snart en mardrömslik ridå. Kyrkpressens recensent har sett filmen Djävulens jungfru. 6.9.2016 kl. 14:00

radio. Från och med den 1 september hörs inte längre klockringning på lördag klockan 18 i Radio Vega. 5.9.2016 kl. 13:18

Arkitektur. Enligt Sari Dhima präglas den moderna finska kyrkoarkitekturen av en viss ängslighet. 2.9.2016 kl. 15:21

Bok. Kyrkpressens recensent Joanna Nylund har läst Peter Sandströms Laudatur. 2.9.2016 kl. 14:57

Äktenskap. Biskopsmötets redogörelse om kyrkans äktenskapssyn har väckt besvikelse hos många. – Det beror på ett missförstånd, säger Björn Vikström, biskop i Borgå stift. 2.9.2016 kl. 13:50

diakoni. Att bli subjekt i sitt eget liv. Det är det som innebegreppet empowerment, som nu tillämpas inom diakonin, handlar om. 24.8.2016 kl. 12:46

prästassessor. Kyrkoherden i Korsholm, Berndt Berg har valts till ny prästassessor i domkapitlet för en ny treårsperiod. Valet gjordes i går av prästerna i Borgå stift. 25.8.2016 kl. 11:44

Helsingfors. Hon vill att församlingen ska bli en öppen famn för nyfinländare. 25.1.2023 kl. 00:00

ANDETAG. Catherine Granlund är bloggen Andetags nya skribent på Kyrkpressens webbsida. – Jag kombinerar diakonijobb med skrivande och läsande, bloggandet är en andningskanal för mig. 11.1.2023 kl. 19:00

profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29

KYRKRENOVERING. De fasta bänkarna i norra och västra korsarmarna åker ut, ett litet kök byggs längst bak, en trappa till läktaren tas bort och enplansgolv läggs i hela kyrkan. Det är några synliga förändringar då Sankta Birgitta kyrka i Nykarleby renoveras. 9.1.2023 kl. 12:11

OVAN I KYRKAN. Du ska på konfirmation. Det blir dags för nattvard. Du har inte tagit emot nattvard sedan du själv blev konfirmerad och vet inte hur man gör. Här följer en praktisk nattvards-ABC. 11.1.2023 kl. 00:00