I december var det fest bland samburufolket i de mellersta delarna av Kenya. Då samlades 2 500 personer i staden Maralal för att fira att Nya testamentet utkommit på deras eget språk. Det var en milstolpe både för folket men och för översättarna Magnus och Anna Dahlbacka.
Upplagan på 5 000 exemplar såldes slut på mindre än två timmar
– Det vart helt otroligt. Vi hade begärt att man undantagsvis skulle trycka upp 10 000 exemplar. Men det vågade man inte göra för det hade man aldrig gjort tidigare, säger Magnus Dahlbacka.
Hedersgästen William Ruto, Kenyas vicepresident, rår delvis för åtgången.
–I sitt tal sade han att ingen som vill ha ett NT får gå härifrån och säga att jag inte hade råd att köpa ett. Priset 150 shilling – det motsvarar 1,5 euro – var redan väldigt lågt. Ruto köpte upp hela upplagan för 700 000 shilling och sade att idag kostar NT 10 shilling, alltså 10 cent. Det kan jämföras med att ett ägg kostar 15 cent.
Många som räknade med att de inte skulle ha råd att köpa boken fick plötsligt det. Andra som beställt den på förhand måste nu vänta på den andra upplagan som ska tryckas upp.
– Det är svårt att beskriva hungern och törsten efter Guds ord som folket hade. Det är ett starkt vittnesbörd.
Samma dag på stadens marknad kunde man se försäljare som satt och läste. Upplagan skulle ha sålt slut även om den kostat 150 shilling.
Samtidigt gavs också en ljudinspelning av Nya testamentet ut för dem som inte kan läsa samt en ordbok. Men de hamnade i skymundan i uppståndelsen.
Samburufolket är ungefär lika många som finlandssvenskarna, cirka 300 000. Men de ökar i antal.
– De är ett kusinfolk till massajerna och skillnaderna mellan deras språk är som mellan svenska och norska. Hittills har de läst massaj-översättningen av Bibeln. Men varje vers har problem som gör den svårförstådd, framför allt ord som har olika betydelse.
Dahlbackas har varit utsända av Svenska lutherska Evangeliföreningen från 2004 till 2017 då de flyttade hem till Kronoby. Därifrån fortsätter Magnus att översätta Gamla testamentet.
Arbetet görs inom ramen för Wycliffe Bible Translators och deras underavdelning BTL, Bible Translation and Literacy i Kenya.
– Jag vet inte hur länge det kommer att ta att översätta Gamla testamentet. Projektplanerna görs stegvis. Inom två år ska vi ha Första och Andra Mosebok samt Ruts bok och delar av Psaltaren klara, säger han.
Magnus Dahlbacka är konsult för översättningen och har huvudansvaret för den. Rent konkret kollar han igenom texterna översättarna skrivit och diskuterar dem.
– Framför allt ställer jag frågor om texten för att kolla upp att den inte får en annan betydelse än grundtexten.
Själva översättningsarbetet görs av ett team från olika kyrkosamfund med samburu som modersmål.
– Vi som kommer utifrån kommer vi aldrig upp till deras kunskapsnivå.
Samburu är ett tonalt språk där man skiljer på subjekt och objekt genom tonen på uttalet. Det var en stor utmaning att skilja på betoningen i skriftspråket.
– Det är lite krångligt att översätta Bibeln om man inte vet vem som gör vad. Är det Gud som älskar världen eller världen som älskar Gud? Vi ville markera subjektet med en accent. Men det upplevde folket som att det måste lära sig läsa på nytt. Då markerade vi subjektet med ett kolon framför ordet. Det användes redan av andra stammar i närheten.
De började sitt arbete 2004 i Australien genom att lära sig hur man ska översätta till ett språk som inte är nedskrivet och där man måste själv skriva grammatiken och ljudläran. Anna har ansvarat för utvecklingen av skriftspråket medan Magnus ansvarar för översättningen.
När de kom till Kenya 2005 bosatte de sig i en liten by vid namn Ngilai.
– Där fanns inget telefonnät. Varje gång vi behövde ringa måste vi gå en timme ut i ödemarken till ett träd där det av någon anledning fanns täckning. Av logistiska orsaker flyttade vi därför till Maralal efter ett år.
Året i Ngilai beskriver han som en av de finaste tiderna.
– Det var en enspråkig samburumiljö och ypperlig för oss. Vår enda uppgift var att umgås med människorna där för att lära oss språket. Vi etablerade kontakter och knöt vänskapsband i samhället.
De deltog i byns vardagsliv och fick också vara med om att dra upp en död elefant på sju ton ur floden där alla tog sitt dricksvatten.
